j
IVepslagaregatorne a DOUCt, I NYSERGS TIS UViIDasten,
RR
RIKSDAGE
BORGARESTÅNDET.
Diskussionen om extra statsregleringen.
(Forts. från gårdagsbl.)
A:de punkten, angående anslag titl befästnings-
arbeten å Waxholm och uti Stockholms Skär-
gård med 200,000 Rdr årligen under 3 år.
Hr Ckhristicrsson godkände de ampla skäl Utskot-
tet framställt för detta anslag, men som Ständerna
möjligtvis ej kunde komma tillsammans förr än vid
den för nästa lagtima Riksdag bestämda tid, ansåg
Talaren anslaget böra utgå i fem år. — Hr Pou
sette samt Hr Eydin instämde, och i samma syft-
ning yttrade sig äfven Hrr Hegardt och Langen-
berg.
Hr Halling erinrade, att man under den föregå-
ende diskussionen tillräckligt och fullständigt disku-
terat frågan om anslaget borde utgå i 3 eller 5 år,
och häruti förenade sig Hrr Lagergren och Hel-
leåay.
Hr Wern påminte om att man redan för Wax-
holms befästande lyftat en half million, och tvekade
derföre om man ännu ytterligare för samma ända-
mål skulle bortkasta en bälf million. På sådant
sätt utarmades landet; och för öfrigt hade man sett
landet hittills försvaras utan fästningar.
Hr Petre. Att Stockholm är en punkt, som det
är angeläget att skickligt befästa och väl försvara,
kan ej bestridas, men då, som bekant är, nöjaktig
befästningsplan ännu saknas, och såsom en följd
. häraf betydliga summor blifvit ändamålslöst bortka-
stade, på sätt som inhemtas af de fruktlösa befäst-
ningsarbetena vid Solna, och då en hvar som nit-
älskar för fäderneslandets på rationella grunder och
med iakttagen klok beräkning organiserade försvar,
måste tillse att ett ledande system i denna vigtiga
förvaltningsgren må intaga den hittills bemärkta 0o-
efterrättlighetens rum, så tillhör det Rikets Ständer
och isynnerhet deras StatsUtskott, att med serdeles
uppmärksamhet hehandla förevarande anslagsfråga.
Hvad en Talare yttrat om lilla kreditivet, egde sin
riktighet. I sinom tid kommer redovisningsskyldig-
heten för nämnde åtgärd; samma behof, hvilka å ort
och ställe som vederbör äro åberopade såsom anledning
till lyftningen, förekommo på nytt uti Kongl. Maj:ts
vid Riksdagens början afgifna proposition. Afven
om Stockholm varder aldrig så väl befästad, kan det
ej nekas, att en fiende icke saknar utväg att land-
sätta trupper på sidorna om Stockholm, hvilket si-
ledes; trots sin befästning vid inloppet, skulle kunna
utsättas för ett anfall från landsidan. Med blicken
fästad på Sveriges vidsträckta yta, inser man lätt o-
möjligheten att anlägga fästningar å alla ställen, der
de kunnasvara såsom värn mot yttre våld behöflige.
Att underhålla de gamla fästningarne, har icke lyc-
kats under de 39 sista åren. Lyckligtvis är lokalen
omkring Stockholm sådan, att den erbjuder en mängd
fästningar, danade af naturen. Gif oss i första rum-
met .a välordnad skärgårdsflotta, så skola vi, med
dessa natdriiga skyddsvärn till hjelp, tilläfventyrs
förvärfva: oss en större trygghet än den, som nya
fästningsanläggningar kunde skänka. Häruti instäm-
de Hrr Gustafsbon och Pettersson.
-Hr Wallander kunde icke förmoda annat, än att
befästningsarbetena skola taga sin början med nä-
sta år och, då anslaget ej blifvit beviljadt för mer
än trenne år, fortfara endast till och med 41843,
och således stå stilla under de begge åren 4844 och
1845; då statsregleringen ännu fortfar.
Hr Lagergren höll Utskottet räkning för att det
ej låtit förleda sig af den scepticism som gjort sig
gällande i afseende på Stockholms befästande. Man be-
hörde ej vara ingeniör för ått inse behofvetaf Waxholms
befästande. Men Waxholm borde vara antingen starkt
befästadt eller alldeles icke befästadt. Isednare fal-
let borde hufvudstaden försvaras med rörlig styrka,
hvilket skulle kosta tio gånger mer. Dessutom vore
Waxholm, illa befästadt, en farlig position för oss
.sjelfve, ty fienden kunde lätt intaga det och blockera
hufvudstaden; nationen vore serdeles mån om sin
vufvudstad och såg ej på några små summor då må-
lu vore att betrygga hufvudstaden från en coup de
män. Waxholm har tillförene ej varit så väl be.
fäshdt som nu, men förut hade Sverige egt Finland
till tyrmur mot vår farligaste fiende, men sedan det-
ta bieyit borttaget, frågades om någon scepticism
borde inna insteg, då frågan vore om anslag till
hufvyudsadens befästande. Häri instämde Hrr Hel-
leday. oc De. Mari.
Hr Geijer trodde äfven, att Stockholm borde starkt
befästas, hen ansåg, att, hvad anslaget angick, Ut-
skontkt haft gått en medelväg och biföll dess för-
. Hr Ekhom trodde att scepticism i detta fall lika
litet, som i nåvot annat, borde tadlas, såsom va-
rande första vilkyret för en riktig öfvertygelse; det
kunde ej nekas, tet Stockholm borde befästas från
sjösidan: men den dag torde komma, då anfallet
skedde från landsida, och då vore högarna i Solna
parken af föga nytta,
Hr Jacobi trodde, yt Stockholm, såsom rikets
hjerta, förnämligast bore pefästas, ifrån både lan-
det och sjösidan.
Hr Petre hade minst Väsat, att mot honom skulle
riktas tillvitelsen om SCePtissm, i afseende på Wax-
holms befästande, då just In fästat uppmärksam-
-heten på det i statsrådsprotokylerna vitsordade för-
hållande, att Waxholms föstnhosverk efter 95 års
fred fått förfalla till den grad, af Kongl. Maj:t fun-
nit sig föranlåten att gifva dess höra missbelåtenhet
tillkänna. När man med denna Ybyård om Wax-
holmen jemförer den till Stockholms befästande till-
vägabragta danelsen af nya jordhöga: i trakten af
Solna, torde man, i fall saken med lug: betraktas
ej finna obilligt, att ett genljud låtit söra sig af
klagan öfver bristande befästningsplan Oh system
för Rikets försvar. Det hade af Hr Lagergen blif-
vit sagdt, att summan, som fordrades, Vore ex små-
sak; men man borde komma ihåg, att i vårt futtiga
land borde man icke så benämna några hundra tu-