I
d
)
)
)
ICT JAN Ul2 IUlHDDUVIl VU UVUvVIOvEU)9y SMMAvM MSM 0
itt han af beslagarne blifvit tillspord, om gods fun-
res i ladan, och dertill svarat nej. Han hade verk-
igen haft nyckeln till ladan, liggande under en svill
i densamma, ehuru han nekat sig innehafva den,
nen hade icke sagt att den fanns på kontoret.
k
Inspektor Åberg, Öfveruppsyningsmannen Öster-1r
man och Vaktmästarne Dahlgren och Borg afhördeslh
och berättade hufvudsakligen: De hade, jemte Vakt-d
mästarne Fogelberg, Husberg och Österman , begif-l.
vit sig till Ålö Fredagsförmiddag den 7 sistl. Okto-l1
ber, och landstigit vid ett dervarande skeppnings- j
ställe, derifrån Åberg och Öfver-uppsyningsmannen 1
Österman gått förut en skogsväg framåt. De öfrigelr
hade följt efter, och hört ett skott lossas inifrån sko- S
gen, hvarföre de först tagit en afväg, men sedan å-li
tervändt på nyssnämnde skogsväg, hvarefter de kort!f
derpå framkommit till en lada, der de funnit före I
sig Åberg och Öfveruppsyningsmannen Österman. f
I detsamma hade Dahlgren, Fogelberg och Borg fått
se en främmande karl komma liksom från Ålön och, IE
vid åsynen af tullbetjeningen, stanna bakom en sten-
kulle. Detta hade de omtalt för Åberg och Öster-
man , på hvars tillsägelse Fogelberg och Borg gingo
fram till karlen, hvilken dervid tog flykten. Fogel-
berg och Borg hade då ropat åt karlen, att han:
skulle stanna, hvilket denne äfven efterkommit. ;
Framkomna till karlen, hade Fogelberg igenkänt
Rättaren Östergren och yttrat: Är det du, bror Ö-
stergren? har du sett någon af våra ? hvarpå Öster-
gren svarat: nej! I detsamma hade Åberg och
Öfveruppsyningsmannen Österman framkommit, hvar-
vid Åberg frågat Östergren, om han kunde få hus-
rum öfver natten i någon lada, dertill Östergren Sva- I
rat, att ladorna voro lästa och nycklarne upplemna-
de till Utö grufkontor, men att husrum kunde er-
hållas i en sjöbod. Åberg och Österman hade följt
Östergren fram till Ålö, men Borg och Fogelberg å-
tervändt till ladan och der postat öfver natten mod
de andra vaktmästarne. Vid ankomsten till Ålö ha-
de Åberg och Österman begärt nyckeln till ladan af
Östergren, som dervid vägrat utlemna den. Följar-
de morgon kl. 8 hade Åberg och Österman, i rär-)
varo af Fogelberg, som imedlertid kommit till Ålö,
angifvit sitt ärende för Östergren och ånyo begärt
nyckeln, då denne svarat, att nyckeln förvarades på
kontoret, hvarföre Åberg tillsagt Östergren att felja
med till ladan, hvilken de sjelfva ämnade öppna.
Östergren hade likväl icke följt med, utan Åberg,
Österman och Fogelberg begifvit sig till ladan, och
för de andra vaktmästarne omtalat hvad Östergren
svarat dem, då de begärde nyckeln till ladan. En
af vaktmästarne hade derefter uppbrutit dörren till
ladan, der de funnit ofvanberörda gods, liggande
huller om buller under höet. Varorna hade sedan
blifvit efter 2 ne hästar nedförda till sjön och der-
efter till Dalarön. Åberg förmälde äfven, att vägen
till ladan från sjön varit smutsig, och att färska
spår på densamme funnits efter oxar och släpdon.
Vaktmästaren Borg hade äfven sett dessa spår, men
kunde ej bestämdt säga, om de voro efter oxar eller
hästar.
Med anledning af dessa berättelser, meddelade Ö-
stergren olika uppgifter. Han uppgaf först, att Åberg
och Österman om morgonen väl omnämnt sin be-
fattning såsom tullbetjente, men icke yppat ändamå-
let med sin ditkomst, hvarföre Östergren ock vägrat
framlemna nyckeln till ladan, som låg !7. mil från
Ålö gård; att han ej sedan Avgusti månad vid hö-
bergseln besökt ladan; att han då ej funnit gods i
t ladan , liksom att han icke kände när, på hvad sätt
eller af hvem ifrågavarande gods blifvit inlagdt uti
ladan; att han icke hört några främmande karlar
uppehålla sig på ön och begå något ofog, och der-
före icke brytt sig om att, på Inspektor Åbergs
tillsägelse, följa med till ladan, utan i stället begif-
vit sig till Utön och underrättat Forssman, att främ-
mande Dalarö-boer, hvilkas ärende han ej kände, up-
pehöllo sig på Ålö. Då domstolen, med anledning
af denna sistnämnda uppgift, förebrädde Östergren
sin vårdslöshet att icke följa med till ladan och ef-
terse hvad som företogs med hans husbondes egen-
dom, kunde Östergren icke uppgifva någon orsak,
hvarföre han ej brytt sig om att medfölja till
ladan.
Med anledning af Inspektor Åbergs uppgift om spå-
ren på vägen, uppgaf Inspektor Forssman, att inga
andra dragare funnos på ön, än 5 par oxar. Aktor
fästade derföre domstolens uppmärksamhet derå, att
ifrågavarande gods, i anseende till tyngd och myc-
kenhet ej kunnat så längt som från sjön. bäras, utan
köras, och emedan inga andra dragare på lön fun-
nos än oxar, efter hvilka spår funnits emellan sjön.
och ladan, ville Aktor deraf finna påtagligt, att Ö-
stergren till varornas fortskaffande användt eller lå-
tit använda oxarne vid Ålön. Detta bestridde lik-
väl Östergren, emot hvilken Aktor derföre åberopa-
de såsom vittnen Drängarne Söderström, Anders
Ersson och Skogvaktaren Johanson.
Då målet den 42 November förevar, fortfor äf-
ven Östergren att ställa sig okunnig om hela sa-
ken, och föregaf att spåren uppkommit vid kör-
ning af timmer samma vecka beslaget skedde. Han
medgaf nu att han om morgonen, då beslaget sked-
de, uppgifvit nyckeln vara förvarad å Utö grufkon-
tor, ehuru sådant varit osannt, emedan han icke
ansåg sig vara Åberg och hans följeslagare någon san-
ning skyldig härutinnan. Hvarföre Östergren vid
tullbetjeningens åsyn, gömt sig bakom stenkullen
och sedan sprungit undan, förklarade han sålnnda,
att han blifvit illa vid, då han fätt se främmande
karlar på ön.
Drängen Söderström och Skogvaktaren Johans-
som hördes nu såsom vittnen; de sade sig ingen-
ting veta i sjelfva saken och hade icke sett Öster-
gren eller någon annan med oxar forsla packor från
sjön till ladan, Söderström hade blott sett främ-
mande karlar gå ut och in i ladan, och Johansson
förmälte, att han Fredagen emellan klockan 6 och
7 på aftonen jagat andungar vid Alö strand i säll-
skap . med Bokhäållaren vld Utö, Palmqvist, och då
sett Östergren med 2 karlar komma gående på Ålö-
vägen. Palmqvist hade vändt om hem, men Jo-
hansson hade stadnat qvar för att fråga Östergren,
om de främmande karlarne, och derpå. af Öster-
gren erhållit det svar: det är karlar på ön som
göra beslag på varor i ladanx.
Detta gaf aktor anledning anmärka, huru Öst er-