I d ) ) ) ICT JAN Ul2 IUlHDDUVIl VU UVUvVIOvEU)9y SMMAvM MSM 0 itt han af beslagarne blifvit tillspord, om gods funres i ladan, och dertill svarat nej. Han hade verkigen haft nyckeln till ladan, liggande under en svill i densamma, ehuru han nekat sig innehafva den, nen hade icke sagt att den fanns på kontoret. k Inspektor Åberg, Öfveruppsyningsmannen Öster-1r man och Vaktmästarne Dahlgren och Borg afhördeslh och berättade hufvudsakligen: De hade, jemte Vakt-d mästarne Fogelberg, Husberg och Österman , begif-l. vit sig till Ålö Fredagsförmiddag den 7 sistl. Okto-l1 ber, och landstigit vid ett dervarande skeppningsj ställe, derifrån Åberg och Öfver-uppsyningsmannen 1 Österman gått förut en skogsväg framåt. De öfrigelr hade följt efter, och hört ett skott lossas inifrån skoS gen, hvarföre de först tagit en afväg, men sedan å-li tervändt på nyssnämnde skogsväg, hvarefter de kort!f derpå framkommit till en lada, der de funnit före I sig Åberg och Öfveruppsyningsmannen Österman. f I detsamma hade Dahlgren, Fogelberg och Borg fått se en främmande karl komma liksom från Ålön och, IE vid åsynen af tullbetjeningen, stanna bakom en stenkulle. Detta hade de omtalt för Åberg och Österman , på hvars tillsägelse Fogelberg och Borg gingo fram till karlen, hvilken dervid tog flykten. Fogelberg och Borg hade då ropat åt karlen, att han: skulle stanna, hvilket denne äfven efterkommit. ; Framkomna till karlen, hade Fogelberg igenkänt Rättaren Östergren och yttrat: Är det du, bror Östergren? har du sett någon af våra ? hvarpå Östergren svarat: nej! I detsamma hade Åberg och Öfveruppsyningsmannen Österman framkommit, hvarvid Åberg frågat Östergren, om han kunde få husrum öfver natten i någon lada, dertill Östergren SvaI rat, att ladorna voro lästa och nycklarne upplemnade till Utö grufkontor, men att husrum kunde erhållas i en sjöbod. Åberg och Österman hade följt Östergren fram till Ålö, men Borg och Fogelberg återvändt till ladan och der postat öfver natten mod de andra vaktmästarne. Vid ankomsten till Ålö hade Åberg och Österman begärt nyckeln till ladan af Östergren, som dervid vägrat utlemna den. Följarde morgon kl. 8 hade Åberg och Österman, i rär-) varo af Fogelberg, som imedlertid kommit till Ålö, angifvit sitt ärende för Östergren och ånyo begärt nyckeln, då denne svarat, att nyckeln förvarades på kontoret, hvarföre Åberg tillsagt Östergren att felja med till ladan, hvilken de sjelfva ämnade öppna. Östergren hade likväl icke följt med, utan Åberg, Österman och Fogelberg begifvit sig till ladan, och för de andra vaktmästarne omtalat hvad Östergren svarat dem, då de begärde nyckeln till ladan. En af vaktmästarne hade derefter uppbrutit dörren till ladan, der de funnit ofvanberörda gods, liggande huller om buller under höet. Varorna hade sedan blifvit efter 2 ne hästar nedförda till sjön och derefter till Dalarön. Åberg förmälde äfven, att vägen till ladan från sjön varit smutsig, och att färska spår på densamme funnits efter oxar och släpdon. Vaktmästaren Borg hade äfven sett dessa spår, men kunde ej bestämdt säga, om de voro efter oxar eller hästar. Med anledning af dessa berättelser, meddelade Östergren olika uppgifter. Han uppgaf först, att Åberg och Österman om morgonen väl omnämnt sin befattning såsom tullbetjente, men icke yppat ändamålet med sin ditkomst, hvarföre Östergren ock vägrat framlemna nyckeln till ladan, som låg !7. mil från Ålö gård; att han ej sedan Avgusti månad vid höbergseln besökt ladan; att han då ej funnit gods i t ladan , liksom att han icke kände när, på hvad sätt eller af hvem ifrågavarande gods blifvit inlagdt uti ladan; att han icke hört några främmande karlar uppehålla sig på ön och begå något ofog, och derföre icke brytt sig om att, på Inspektor Åbergs tillsägelse, följa med till ladan, utan i stället begifvit sig till Utön och underrättat Forssman, att främmande Dalarö-boer, hvilkas ärende han ej kände, uppehöllo sig på Ålö. Då domstolen, med anledning af denna sistnämnda uppgift, förebrädde Östergren sin vårdslöshet att icke följa med till ladan och efterse hvad som företogs med hans husbondes egendom, kunde Östergren icke uppgifva någon orsak, hvarföre han ej brytt sig om att medfölja till ladan. Med anledning af Inspektor Åbergs uppgift om spåren på vägen, uppgaf Inspektor Forssman, att inga andra dragare funnos på ön, än 5 par oxar. Aktor fästade derföre domstolens uppmärksamhet derå, att ifrågavarande gods, i anseende till tyngd och myckenhet ej kunnat så längt som från sjön. bäras, utan köras, och emedan inga andra dragare på lön funnos än oxar, efter hvilka spår funnits emellan sjön. och ladan, ville Aktor deraf finna påtagligt, att Östergren till varornas fortskaffande användt eller låtit använda oxarne vid Ålön. Detta bestridde likväl Östergren, emot hvilken Aktor derföre åberopade såsom vittnen Drängarne Söderström, Anders Ersson och Skogvaktaren Johanson. Då målet den 42 November förevar, fortfor äfven Östergren att ställa sig okunnig om hela saken, och föregaf att spåren uppkommit vid körning af timmer samma vecka beslaget skedde. Han medgaf nu att han om morgonen, då beslaget skedde, uppgifvit nyckeln vara förvarad å Utö grufkontor, ehuru sådant varit osannt, emedan han icke ansåg sig vara Åberg och hans följeslagare någon sanning skyldig härutinnan. Hvarföre Östergren vid tullbetjeningens åsyn, gömt sig bakom stenkullen och sedan sprungit undan, förklarade han sålnnda, att han blifvit illa vid, då han fätt se främmande karlar på ön. Drängen Söderström och Skogvaktaren Johanssom hördes nu såsom vittnen; de sade sig ingenting veta i sjelfva saken och hade icke sett Östergren eller någon annan med oxar forsla packor från sjön till ladan, Söderström hade blott sett främmande karlar gå ut och in i ladan, och Johansson förmälte, att han Fredagen emellan klockan 6 och 7 på aftonen jagat andungar vid Alö strand i sällskap . med Bokhäållaren vld Utö, Palmqvist, och då sett Östergren med 2 karlar komma gående på Ålövägen. Palmqvist hade vändt om hem, men Johansson hade stadnat qvar för att fråga Östergren, om de främmande karlarne, och derpå. af Östergren erhållit det svar: det är karlar på ön som göra beslag på varor i ladanx. Detta gaf aktor anledning anmärka, huru Öst er