all vid nagon 1 DCETOPTUC adillllt, dclhtuta 1Iadiv BJULT IN Vågra uppgifter derom. Några karlar hade väl ilat omras infunnit sig vid Edesnäs, för att undersöka In ti några logar efter olofligt lossadt gods, men hvarlli cen hade gods dervid funnits eller Malmström upplå ifvit, att något der legat förvaradt. nm Löjtnant Sjösten uppgaf, att han, till följd af offanberörde rykten, den 48 sistlidne August: anställt pm isitation vid Edesnäs, och dervid uppmanat Malm-, tröm att -uppgifva om gods funnits på stället, hvarIn rid Malmström yttrat, att något gods då ej fanns vid ly Edesnäs, och att, om något ännu vore på ön, detpb amma funnes framme vid grufvan, samt tillagt: cgör g nig ej olycklig med hustru och 4 barn! InspektoC sen misstänker mig sedan herrarne voro här sist. ph Sjösten hade äfven frågat Malmström på hvad sätt g jet andra godset kommit i land, hvarpå Malmström t svarat, att Forssman, Östman, drängen Ersson och da Malmström en natt lossat det på trenne båtar från s n jakt, som låg en fjerdedels milutanför Utön, samt I upplagt detsamma på Utön. Malmström sade sig ej känna Sjösten och vidblefl!y enständigt sin okunnighet i förevarande sak. k Häradshöfding Möllers yrkande om Holms ochlr Kuylenstjernas hörande såsom jäfsviltnen emot Malm-f ström, bifölls af rätten. 1 E 1 1 S Vid undersögningens fortsättning den 26 Noven — her förklarade Häradshöfding Möller, att han ville medgifva, att Malmström lemnat Sjösten ofvanberörde uppgifter, hvarföre Möller, som ansåg dessa uppgifter af Malmström, såsom ryktets utspridare, ej betyaa något eller kunna inverka på saken, afstod från vittnens hörande i detta afseende, hvaruti äfven l, Notarien Hervan instämde. Aktor förmente åter, Holms och Kuylenstjernas vittnesmål möjligen kun-l, na inverka på Malmström och derigenom på sjelfva , saken, och ville derföre icke afstå ifrån deras höranl de uti de af Sjösten rörande Malmström uppgifne omI ( ständigheter, hvilket äter af Möller och Hervan be-; streds. Rätten ansåg likväl, att då Möller medgifvit de omständigheter, hvaruti Holm och Kuylen-, stjerna emot Malmström. skulle höras, återstod ej, något för deras hörande i dessa ämnen, men väl u-j; Å 1 l 1 ( l ti sjelfva saken. Vid detta rättegångstillfälle förhördes åter Magnusson och berättade omsider, efter någor tvckan, följande: Han hade utlånat penningar till en bekant! Per Ersson, som arbetade vid Erstavik och eftermiddagen före beslaget begifvit sig dit för att utkräfva sin fordran Vittnet, som icke kände trakten deromkring, hade tcke träffat någon förrän vid Erstavik och då fått veta att Per Ersson icke arbetade derstädes. Han hade derföre genast återvändt till staden och på vägen träffat Abrahamsson, som hållit med tvenne stegkärror och sagt sig färdas till staden: Magnusson hade då begärt att få åka med, bvartill Abrahamsson svarat: Ja! om du vill köra ena lasset. Sedan de kört ett stycke, hade de kommit ned till en sjö, (närmare kunde Magnusson ej uppgifva stället) och der funnit en båt, uti hvilken en okänd mansperson suttit. Flere säckar hade ifrån båten blifvit upplagda på kärrorna och öfverhöljda med ett täcke. (Magnusson visste ej hvad de innehöllo.) Sedan hade Abrahamsson och Magnusson med kärrorna tagit vägen inåt staden och vid Danviksbergen tagit af till höger och kört ett stycke fram till en stuga, der en karl (Magnussson kunde ej säga om det var dödgräfvaren Brodin) befunnit sig. Vid stugan hade de afvältrat säckarne, hvaraf några trillat in på gården till stugan. De hade sedan ej tagit någon vidare befattning med godset. , Utan att tillsiga Magnusson hade Abrahamsson sedan farit bort med kärrorna. Förundrad öfver att ej få åka med, hade Magnusson en stund qvarstannat, derunder Wiborg, som då varit Magnusson 0känd, tillkommit och gått af och an, utan att Magnusson med honom inlåtit sig i samtal. Wiborg hade likväl icke tagit någon befattning med packorne. Magnusson hade sedan gått in till staden. Han hade icke af någon blifvit intalad att dölja sanningen, utan förtegat densamma, emedan han fruktat att möjligen stanna i ansvar för en sak, hvarmed han ej hade något att göra. På fråga tillade Magnusson, att han icke af Norrman eller någon annan, utan af Abrahamsson blifvit anmodad att köra ena kärran. — Tvenne ledamöter af domstolen företogo sedan, på aktors begäran, en resa till Utön, för att derstädes dena 14 December anställa vittnesförhör med klockaren Östman, hvilken för sjukdom icke kunnat komma tillstädes vid domstolen, men måste återvända till Dalarön i anseende till uppkommen stark storm. Den 40 December var målet åter före vid domstolen, men denne dags protokoll är ännu ej justeradt. Det märkligaste dervid lärer varit att glasmästaren Norrman omsider öfvergått och meddelat en sanningsenlig berättelse. Då protokollet blifver tillgängligt, skall derför närmare redogöras. Med föregående mål äger det här nedan refererade ett oskiljaktigt sammanhang, emedan det innefattar undersökningen om, hvarest och genom hvilka de i beslag tagna varorna blifvit på Svensk botten intagna. Båda målen förekomma ånyo här, vid RådstufvuRätten för Tullmål, nästa Måndag d. 44 dennes, och man är ganska nyfiken att få se, hur saken då ytterligare utvecklar sig. Vid Dalarö Sjötullskammare hade uti inkommen rapport blifvit angifvet, att diverse varor blifvit insmuglade samt inlagde uti en lada vid Alön, belägen på sydvestra sidan af Utölandet. Fredagen den 7 sistl. Oktober begåfvo sig derföre Inspektor Aberg och Öfveruppsyningsman Österman, jemte 5 vaktmästare, på Tullkammarens befallning, ut på kryssning i Utö skärgård, för att undersöka om något upplag Taf lurendrejeri-gods kunde finnas. De landstego slutlligen på Alölandet, der de mot aftonen i en äng påträffade en lada, den de ansågo af misstänkt beskaffenhet. De begärde nyckeln till densamma af Rättaren på stillet, Östergren, som först nekade utlemna den, men sedan sade att den var förvarad på Utö grufkontor, beläget öfver 4 mil från ladan. Deuppbröto derföre dörrarne till ladan, der de funno 536 packor, innehållande kattuner, ylleshawlar och strumpor, samt 4 fastager smör, hvilka, vid sedermera anTI ställd besigtning, värderades till 8798 Rdr 36 sk.