all vid nagon 1 DCETOPTUC adillllt, dclhtuta 1Iadiv BJULT IN
Vågra uppgifter derom. Några karlar hade väl ilat
omras infunnit sig vid Edesnäs, för att undersöka In
ti några logar efter olofligt lossadt gods, men hvar- lli
cen hade gods dervid funnits eller Malmström upp- lå
ifvit, att något der legat förvaradt. nm
Löjtnant Sjösten uppgaf, att han, till följd af of-
fanberörde rykten, den 48 sistlidne August: anställt pm
isitation vid Edesnäs, och dervid uppmanat Malm-,
tröm att -uppgifva om gods funnits på stället, hvar- In
rid Malmström yttrat, att något gods då ej fanns vid ly
Edesnäs, och att, om något ännu vore på ön, det- pb
amma funnes framme vid grufvan, samt tillagt: cgör g
nig ej olycklig med hustru och 4 barn! Inspekto- C
sen misstänker mig sedan herrarne voro här sist. ph
Sjösten hade äfven frågat Malmström på hvad sätt g
jet andra godset kommit i land, hvarpå Malmström t
svarat, att Forssman, Östman, drängen Ersson och da
Malmström en natt lossat det på trenne båtar från s
n jakt, som låg en fjerdedels milutanför Utön, samt I
upplagt detsamma på Utön. -
Malmström sade sig ej känna Sjösten och vidblefl!y
enständigt sin okunnighet i förevarande sak. k
Häradshöfding Möllers yrkande om Holms ochlr
Kuylenstjernas hörande såsom jäfsviltnen emot Malm-f
ström, bifölls af rätten. 1
E
1
1
S
Vid undersögningens fortsättning den 26 Noven —
her förklarade Häradshöfding Möller, att han ville
medgifva, att Malmström lemnat Sjösten ofvanberör-
de uppgifter, hvarföre Möller, som ansåg dessa upp-
gifter af Malmström, såsom ryktets utspridare, ej
betyaa något eller kunna inverka på saken, afstod
från vittnens hörande i detta afseende, hvaruti äfven l,
Notarien Hervan instämde. Aktor förmente åter,
Holms och Kuylenstjernas vittnesmål möjligen kun-l,
na inverka på Malmström och derigenom på sjelfva ,
saken, och ville derföre icke afstå ifrån deras höran- l
de uti de af Sjösten rörande Malmström uppgifne om- I (
ständigheter, hvilket äter af Möller och Hervan be-;
streds. Rätten ansåg likväl, att då Möller medgif-
vit de omständigheter, hvaruti Holm och Kuylen-,
stjerna emot Malmström. skulle höras, återstod ej,
något för deras hörande i dessa ämnen, men väl u-j;
Å
1
l
1
(
l
ti sjelfva saken.
Vid detta rättegångstillfälle förhördes åter Mag-
nusson och berättade omsider, efter någor tvckan,
följande: Han hade utlånat penningar till en bekant!
Per Ersson, som arbetade vid Erstavik och efter-
middagen före beslaget begifvit sig dit för att ut-
kräfva sin fordran Vittnet, som icke kände trakten
deromkring, hade tcke träffat någon förrän vid Er-
stavik och då fått veta att Per Ersson icke arbeta-
de derstädes. Han hade derföre genast återvändt
till staden och på vägen träffat Abrahamsson, som
hållit med tvenne stegkärror och sagt sig färdas till
staden: Magnusson hade då begärt att få åka med,
bvartill Abrahamsson svarat: Ja! om du vill köra
ena lasset. Sedan de kört ett stycke, hade de kom-
mit ned till en sjö, (närmare kunde Magnusson ej
uppgifva stället) och der funnit en båt, uti hvilken
en okänd mansperson suttit. Flere säckar hade ifrån
båten blifvit upplagda på kärrorna och öfverhöljda
med ett täcke. (Magnusson visste ej hvad de inne-
höllo.) Sedan hade Abrahamsson och Magnusson
med kärrorna tagit vägen inåt staden och vid Dan-
viksbergen tagit af till höger och kört ett stycke
fram till en stuga, der en karl (Magnussson kunde
ej säga om det var dödgräfvaren Brodin) befunnit
sig. Vid stugan hade de afvältrat säckarne, hvaraf
några trillat in på gården till stugan. De hade
sedan ej tagit någon vidare befattning med godset. ,
Utan att tillsiga Magnusson hade Abrahamsson se-
dan farit bort med kärrorna. Förundrad öfver att
ej få åka med, hade Magnusson en stund qvarstan-
nat, derunder Wiborg, som då varit Magnusson 0-
känd, tillkommit och gått af och an, utan att Mag-
nusson med honom inlåtit sig i samtal. Wiborg
hade likväl icke tagit någon befattning med packor-
ne. Magnusson hade sedan gått in till staden. Han
hade icke af någon blifvit intalad att dölja sannin-
gen, utan förtegat densamma, emedan han fruktat
att möjligen stanna i ansvar för en sak, hvarmed
han ej hade något att göra. På fråga tillade Mag-
nusson, att han icke af Norrman eller någon annan,
utan af Abrahamsson blifvit anmodad att köra ena
kärran.
— Tvenne ledamöter af domstolen företogo sedan, på
aktors begäran, en resa till Utön, för att derstä-
des dena 14 December anställa vittnesförhör med
klockaren Östman, hvilken för sjukdom icke kunnat
komma tillstädes vid domstolen, men måste återvän-
da till Dalarön i anseende till uppkommen stark
storm.
Den 40 December var målet åter före vid dom-
stolen, men denne dags protokoll är ännu ej juste-
radt. Det märkligaste dervid lärer varit att glasmä-
staren Norrman omsider öfvergått och meddelat en
sanningsenlig berättelse. Då protokollet blifver till-
gängligt, skall derför närmare redogöras.
Med föregående mål äger det här nedan re-
fererade ett oskiljaktigt sammanhang, emedan
det innefattar undersökningen om, hvarest och
genom hvilka de i beslag tagna varorna blifvit
på Svensk botten intagna. Båda målen före-
komma ånyo här, vid RådstufvuRätten för Tull-
mål, nästa Måndag d. 44 dennes, och man är
ganska nyfiken att få se, hur saken då ytterli-
gare utvecklar sig.
Vid Dalarö Sjötullskammare hade uti inkommen
rapport blifvit angifvet, att diverse varor blifvit in-
smuglade samt inlagde uti en lada vid Alön, belä-
gen på sydvestra sidan af Utölandet. Fredagen den
7 sistl. Oktober begåfvo sig derföre Inspektor Aberg
och Öfveruppsyningsman Österman, jemte 5 vaktmä-
stare, på Tullkammarens befallning, ut på kryssning
i Utö skärgård, för att undersöka om något upplag
Taf lurendrejeri-gods kunde finnas. De landstego slut-
lligen på Alölandet, der de mot aftonen i en äng på-
träffade en lada, den de ansågo af misstänkt beskaf-
fenhet. De begärde nyckeln till densamma af Rät-
taren på stillet, Östergren, som först nekade utlem-
na den, men sedan sade att den var förvarad på Utö
grufkontor, beläget öfver 4 mil från ladan. Deupp-
bröto derföre dörrarne till ladan, der de funno 536
packor, innehållande kattuner, ylleshawlar och strum-
por, samt 4 fastager smör, hvilka, vid sedermera an-
TI ställd besigtning, värderades till 8798 Rdr 36 sk.