— Tidning för Fahlu Stad förmäler om föl jande händelse under förlidne sommars nykter hels-missionsrasa i de norra trakterna: aPrestmötet i X X drog längre ut an man vid re sans anordningar hade beräknat. Åskådningen ö den nyktra andäktiga massans afskedssnyftningai de aHeliya värnernas sista förmaningar, och råd plägningarne öfver själarnes ställningar och förhål landen torde hafva upptagit den ena timman efte den andra, — — och långt, långt efter den utsatt tiden befriade de sent ankommande resande skjuts bönderna och deras hästar från vidare tidspillar De vanliga uppehåll, som äfven med beställda hä star alltid gäcka alltför knappa tidsberäkningar, ute blefvo äfven denna gingen icke — — och efter hvar je tillryggalagdt skjutshåll insågs allt tydligare svå righeten, ja omöjligheten, att på utsatt tid och tim me uppnå H—, der nästa stora möte var beramad Äfven af dessa herrar användes nu den, i ett lanc der den skjutsande måste åt den resandes billighe och rättskänsla öfverlemna sin dyrbaraste egendom vanliga utvägen, att låta bondens hästar plikta fö herrens bristande påpasslighet för egna anordningar Resan gick i fullt fläng: en Nittonde århundradet Phaöton, hvars villor ej förstörde jordskorpan, mej bondens hästar 1lade fram mellan himmeln och dam skyar — med verldens ljus på fickan. — En borde som i detta sätt att fara fram, just ej såg någon ytt ring af den helighet, den försakelse, den känsla a egna fel och synder, dessa vänner predikat, dristad sig att emot detta åkningssätt göra lämpliga, me kraftiga föreställningar, och visade omöjligheten fö hästarne att på detta vis uthärda det långa skjuts hållet. Men förgäfves var hans klagan — resan gicl desto fortare. — Vid ankomsten till gästgifvaregår den begärde bonden ej allenast väntningsoch skjuts pengarne, utan ersättning för de möjligen för allti förstörda hästarne, hvilka, efter detta behandlingssätf äfven i lyckligaste fall, dock hade blifvit för fler dagar obegagnbara. De resandes ställning blef all mer obehaglig. Då framsteg en läsare (de resande ansågo honon säkert som en dufva från himmelen), föreställde bon den hans ogudaktiga påstående emot dessa ei, män, som utdelade lycka, frid och välsignelse krin; bygden, hans motsträfvighet att icke anse sina hä stars förstöring såsom ett Gudi täckeligt offer, d den skedde under dessa mäns piskor, och förmanad honom tiil undergifvenhet under lifvets öden och de rus vilja, från hvilka så mången god gäfva, så mån get sansadt måttligt exempel utgär. Är denna be rättelse sann, som insändaren har anledning förmo da, då han hört den af en person boende i Helsing land, så böra de ankommande presterna minnas, at mera ordning, skick och hörsamhet råda inom Da larnes än inom Gefleborgs gästgifvaregårdar — 0C att hvad som der opåtaldt kan ega rum, i detta lä kunde medföra ganska obehagliga följder. emma OJO —rJFqRÅEÅLR