— Tidning för Fahlu Stad förmäler om föl
jande händelse under förlidne sommars nykter
hels-missionsrasa i de norra trakterna:
aPrestmötet i X X drog längre ut an man vid re
sans anordningar hade beräknat. Åskådningen ö
den nyktra andäktiga massans afskedssnyftningai
de aHeliya värnernas sista förmaningar, och råd
plägningarne öfver själarnes ställningar och förhål
landen torde hafva upptagit den ena timman efte
den andra, — — och långt, långt efter den utsatt
tiden befriade de sent ankommande resande skjuts
bönderna och deras hästar från vidare tidspillar
De vanliga uppehåll, som äfven med beställda hä
star alltid gäcka alltför knappa tidsberäkningar, ute
blefvo äfven denna gingen icke — — och efter hvar
je tillryggalagdt skjutshåll insågs allt tydligare svå
righeten, ja omöjligheten, att på utsatt tid och tim
me uppnå H—, der nästa stora möte var beramad
Äfven af dessa herrar användes nu den, i ett lanc
der den skjutsande måste åt den resandes billighe
och rättskänsla öfverlemna sin dyrbaraste egendom
vanliga utvägen, att låta bondens hästar plikta fö
herrens bristande påpasslighet för egna anordningar
Resan gick i fullt fläng: en Nittonde århundradet
Phaöton, hvars villor ej förstörde jordskorpan, mej
bondens hästar 1lade fram mellan himmeln och dam
skyar — med verldens ljus på fickan. — En borde
som i detta sätt att fara fram, just ej såg någon ytt
ring af den helighet, den försakelse, den känsla a
egna fel och synder, dessa vänner predikat, dristad
sig att emot detta åkningssätt göra lämpliga, me
kraftiga föreställningar, och visade omöjligheten fö
hästarne att på detta vis uthärda det långa skjuts
hållet. Men förgäfves var hans klagan — resan gicl
desto fortare. — Vid ankomsten till gästgifvaregår
den begärde bonden ej allenast väntnings- och skjuts
pengarne, utan ersättning för de möjligen för allti
förstörda hästarne, hvilka, efter detta behandlingssätf
äfven i lyckligaste fall, dock hade blifvit för fler
dagar obegagnbara. De resandes ställning blef all
mer obehaglig.
Då framsteg en läsare (de resande ansågo honon
säkert som en dufva från himmelen), föreställde bon
den hans ogudaktiga påstående emot dessa - ei,
män, som utdelade lycka, frid och välsignelse krin;
bygden, hans motsträfvighet att icke anse sina hä
stars förstöring såsom ett Gudi täckeligt offer, d
den skedde under dessa mäns piskor, och förmanad
honom tiil undergifvenhet under lifvets öden och de
rus vilja, från hvilka så mången god gäfva, så mån
get sansadt måttligt exempel utgär. Är denna be
rättelse sann, som insändaren har anledning förmo
da, då han hört den af en person boende i Helsing
land, så böra de ankommande presterna minnas, at
mera ordning, skick och hörsamhet råda inom Da
larnes än inom Gefleborgs gästgifvaregårdar — 0C
att hvad som der opåtaldt kan ega rum, i detta lä
kunde medföra ganska obehagliga följder.
emma OJO —rJFqRÅEÅLR