vittna; och den andra, att en gräns behöfde sät-
tas för den oupphörliga tillökningen i statsut-
gifterna och någon lindring beredas åt de skatt-
dragande. Om man blott fäster sin uppmärk-
samhet vid dessa hufvudpunkter, och huru tän-
kesätten härom genomgå hela Riksdagen, så skall
man lätt finna, att hvad som derutinnan vidgjorts,
ingalunda varit eller kunnat vara frukten af nå-
gra få personers planer, eller af någon enskild
kotteritillställning, utan af en ofantlig majo-
ritets sammanstämmande tanka, från Haparanda
till Ystad. Visserligen är det ej svårt att inse
både att och hvarföre de stationära och reak-
tionens apostlar skola söka att bortblanda detta
verkliga förhållande; men försöken kantra genast
emot två ovedersägliga bevis. Det ena är, att
koalitionen eller enigheten i dessa punkter icke
hindrat meningarna att sönderfalla, såsom van-
ligt, 1 sina många serskilda nyanser i andra
frågor, ja till och med ganska starkt emellan
personer, som öfver de förstnämnda punkterna
varit ense; men att de likväl åter genast
förenat sig, då dessa kommit å bane, så-
som man sett af resultaterna hela tiden i
det förstärkta Stalsutskottet. — Detta ådagaläg-
ger tydligt, att koalitionen, om man så vill
kalla en öfverensstämmelse af denna beskaf-
fenhet, ingalunda bestått i någon kotteriplan,
utan varit en verkan af sakernas eget tvång
samt att densamma ömsom både tillkommit,
upplöst sig och åter trädt i verksamhet i följd
af sakernas natur, ej af personliga inflytelser,
ja, att hvarken en eller två, eller fem, sex per-
soner, om äfven af de inflytelserikaste, skulle
förmått att inverka till eller ifrån för resulta-
terna derutinnan. Koalitionen har således icke
varit någon partisak i detta ords vanliga me-
ning, utan blott verkan af ett allmänt kändt
hbehof att låta landets röst förnimmas öfver den
riktning hos styrelsen, som gifvit folket ett
rättmätigt skäl till missnöje.
Det andra beviset att denna förklaring är
den enda riktiga ligger deri, att till och med
några af de tidningar, som verksamt biträdde
Minerva att utsprida ryktena om en koalition
med några hemliga planer, korrt derefter eller
före riksdagens början funno sig så dragne med
af det allmänna tänkesättet, att de sjelfve if-
rigt arbetade med för de båda hufvudändamå-
len af den verkliga koalition, som sedermera
hos representationens majoritet visat sig in-
träffa.
Om Östgötha Korrespondenten och Najaden
samt tilläfventyrs ännu en eller par kolleger i
landsorten, som en tid voro så hufvudyra af
de många hemlighetsfulla berättelserna, beha-
gade begrunda det ganska enkla sakförhållande,
vi nu vidrört, så kunde de sedan komma
ifrån allt vidare grubblande derpå. Sanningen
fordrar att erkänna att MNajaden redan synes
börja komma ifrån sina illusioner, och detta
torde redan längesedan ha inträffat med Freja,
hvarföre man också numera ser Svenska Biet
klaga öfver, att Freja cgör narr af mor Svea;
en förebråelse som Freja väl synes kunna smäl-
ta med god smak, när den kommer från det
bållet.
— ——t——AA