STOCKHOLM den 2 Januari.
Vid ingången af det nya år, som vi nu teck
a, borde kanhända, i enlighet med den all
nänna plägseden, jemväl en tidning, på den ny
vana, som för den öppnas, uppträda med någon
atarbetad lyckönskan till sin publik, om så kal-
ad god fortsättning i fall begynnelsen varit
sod, och annars abättre lyckan. Vi förmode lik-
väl, att ingen af våra Läsare finnes, som icke redan
under gårdagen erhållit så många och hjertliga
lyckönskningar, att om blott de uppfylldes, skulle
samtlige Sverges. invånare under det instundande
året komma att lefva i ett verkligt paradis. Ty
hvilken finnes det väl, som ej på den första da-
gen i året fått emottaga sådana af de mest olika
slag, allt efter hvad som ligger honom sjelf mest
om hjertat: köpmannen om en god handel och
sjöfart, jordbrukaren om tjenlig väderlek och en
välsignad skörd, tidningsredaktören om prenu-
meranter, de nygifta makarna i smekmånaden
om barn och blomma, den unga flickan om en
vacker, rik och hygelig fästman, och alla om
helsa och välgång i allmänhet? Det ligger ock
i det afseendet någonting sublimt i botten på
alla dessa, annars med så mycket spring och äf-
lande förenade nyårsönskningar, att det före-
kommer, såsom vore allt småsinne, alla elakabas-
sioner för dagen aflagda. Menniskohjertat är klädt
i sin högtidsgrägt, och det skall vara en mycket
förderfvad själ, som icke på denna dag är lifvad
af en öppen och vänlig sinnesstämning för alla
sina medmenniskor.
Eljest utmärkte sig. gårdagen icke framför an-
dra Nyårsdagar genom något annat, än att ett
starkt föregående snöfall, Nyårsaftonen och nat-
ten, gaf ett ansenligt ökadt besvär åt alla, som
promenerade till fots. Till de vanliga nyårs-
uppvaktningarna hos embetschefer m. m., kan
man ock lägga dem, som åtskillige ledamöter af
Riksstånden gjorde hos sina talmän, med un-
dantag af Bondeståndets, som var bortrest. En
liten svårighet lärer hafva yppats för de upp-
vaktande af härvarande armeåbefälet, derutinnan
att den nye krigsministern, Grefve Mörner,
bortrest öfver julen till sin egendom Brevik.
Generaladjutantsbefattningen är nemligen under
tiden öfvertagen af H. E. Grefve G. Löwen-
hjelm; men detta lära många icke känt, och
som det imedlertid anses höra till skyldigheten,
att alla i hufvudstaden vistande officerare måste
uppvakta Generaladjutanten, så lärer ett icke
litet hufvudbry varit för handen, att få reda
på hvar batongen för tillfället befann sig.
Nyårsbalen på aftonen bivistades som vanligt
af Drottningen, Kronprinsen och Kronprinses-
san med deras stora uppvaktning, men antalet
af de närvarande tycktes annars ej så betydligt
som flera gånger tillförene. Något eget förefal-
ler det kanske att vid detta tillfälle, då den
kungliga familjen gör borgerskapet den hedern
att besöka deras bal, se samma stränga och stela
hofetikett iakttagas, som i Gustaf den tredjes
tid, så att hofembetsmän t. ex. till och med af
icke obetydlig rang i statens tjenst, skola stå så-
som lakejer bakom de kungliga stolarna. Detta
afviker åtminstone nog mycket, icke blott från
hela den sednare tidens riktning i allmänhet,
utan äfven från den vackra förtrolighet och upp-
märksamhet som medlemmarna af vårt regent-
hus specielt, både vid dessa och andra tillfällen,
då de synas i det offentliga, visa alla dem, som
komma i deras grannskap.
H. K. H. Kronprinsessan dansade i går en
ingläs med Grosshandl!arden Bohnstedt.
—— tt