STOCKHOLM den 2 Januari. Vid ingången af det nya år, som vi nu teck a, borde kanhända, i enlighet med den all nänna plägseden, jemväl en tidning, på den ny vana, som för den öppnas, uppträda med någon atarbetad lyckönskan till sin publik, om så kalad god fortsättning i fall begynnelsen varit sod, och annars abättre lyckan. Vi förmode likväl, att ingen af våra Läsare finnes, som icke redan under gårdagen erhållit så många och hjertliga lyckönskningar, att om blott de uppfylldes, skulle samtlige Sverges. invånare under det instundande året komma att lefva i ett verkligt paradis. Ty hvilken finnes det väl, som ej på den första dagen i året fått emottaga sådana af de mest olika slag, allt efter hvad som ligger honom sjelf mest om hjertat: köpmannen om en god handel och sjöfart, jordbrukaren om tjenlig väderlek och en välsignad skörd, tidningsredaktören om prenumeranter, de nygifta makarna i smekmånaden om barn och blomma, den unga flickan om en vacker, rik och hygelig fästman, och alla om helsa och välgång i allmänhet? Det ligger ock i det afseendet någonting sublimt i botten på alla dessa, annars med så mycket spring och äflande förenade nyårsönskningar, att det förekommer, såsom vore allt småsinne, alla elakabassioner för dagen aflagda. Menniskohjertat är klädt i sin högtidsgrägt, och det skall vara en mycket förderfvad själ, som icke på denna dag är lifvad af en öppen och vänlig sinnesstämning för alla sina medmenniskor. Eljest utmärkte sig. gårdagen icke framför andra Nyårsdagar genom något annat, än att ett starkt föregående snöfall, Nyårsaftonen och natten, gaf ett ansenligt ökadt besvär åt alla, som promenerade till fots. Till de vanliga nyårsuppvaktningarna hos embetschefer m. m., kan man ock lägga dem, som åtskillige ledamöter af Riksstånden gjorde hos sina talmän, med undantag af Bondeståndets, som var bortrest. En liten svårighet lärer hafva yppats för de uppvaktande af härvarande armeåbefälet, derutinnan att den nye krigsministern, Grefve Mörner, bortrest öfver julen till sin egendom Brevik. Generaladjutantsbefattningen är nemligen under tiden öfvertagen af H. E. Grefve G. Löwenhjelm; men detta lära många icke känt, och som det imedlertid anses höra till skyldigheten, att alla i hufvudstaden vistande officerare måste uppvakta Generaladjutanten, så lärer ett icke litet hufvudbry varit för handen, att få reda på hvar batongen för tillfället befann sig. Nyårsbalen på aftonen bivistades som vanligt af Drottningen, Kronprinsen och Kronprinsessan med deras stora uppvaktning, men antalet af de närvarande tycktes annars ej så betydligt som flera gånger tillförene. Något eget förefaller det kanske att vid detta tillfälle, då den kungliga familjen gör borgerskapet den hedern att besöka deras bal, se samma stränga och stela hofetikett iakttagas, som i Gustaf den tredjes tid, så att hofembetsmän t. ex. till och med af icke obetydlig rang i statens tjenst, skola stå såsom lakejer bakom de kungliga stolarna. Detta afviker åtminstone nog mycket, icke blott från hela den sednare tidens riktning i allmänhet, utan äfven från den vackra förtrolighet och uppmärksamhet som medlemmarna af vårt regenthus specielt, både vid dessa och andra tillfällen, då de synas i det offentliga, visa alla dem, som komma i deras grannskap. H. K. H. Kronprinsessan dansade i går en ingläs med Grosshandl!arden Bohnstedt. —— tt