614. Riksdagsmännen skoia, dagen efter den,
som för Riksdagens sammanträde är bestämd, sina
fullmakter uppvisa inför den äldste af Högsta Dom-
stolens ledamöter, som icke af laga förfall hindras;
samt Riksförsamlingens fullmäktige i Riksbanken
och Riksgäldskontoret, hvilka inom tre helgfria da-
gar böra undersöka, huruvida samtliga fullmakterna
äro utfärdade i den form, vallagens 14 stadgar.
Riksförsamlingen eger derefter sin rätt förbehållen
att pröfva, så väl de anmärkningar, hvilka emot full-
makters form blifvit under ofvannämnda granskning
gjorda, som ock alla andra frågor, hvilka om Riks-
dägsmans behörighet blifvit Riksförsamlingens pröf-
ning underställda, antingen af Riksdagsman, med
stöd af vallagen, eller af annan person, enligt sam-
ma lags 57 . Saknar Riksförsamlingen nödiga upp-
lysningar, ege den infordra sådana och äfven, der så
nödigt finnes, äska undersökning vid laga domstol,
der ock alla frågor om fällande till något i vallagen
utsatt ansvar böra upptagas. Den, som Riksdags-
mannafällmakt uppvisat, utöfve derpå grundadt upp-
drag, oaktadt gjorda anmärkningar, till dess Riks-
församlingen om hans rätt ändtiigt beslut fattat.
s 62. Sedan Riksförsamlingens ledamöter låtit
undersöka sina fullmakter, på sätt nästföregående
stadgar, sammanträde de, under ordförande af den
äldste ledamoten från Upsala Län, och välje inom
sig sextio, att utgöra Pröfningsnämnden. De åter-
stående utgöra stora nämnden.
S 63.- Riksförsamlingen samt dess båda nämnder
ege, hvar för sig och inom sig, för månad välja sin
talman och vicetalman. De afgående kunna ångo
väljas. . - å
S 64. Sedan de i nästföregående paragraf omta-
Jade val vid Riksdagen första gången blifvit verk-
ställda, öppne Konungen, eller, om han regeringen
icke förer, hans förmyndare eller den interimsstyrelse,
som i denna grundlag omtalas, Riksdagen, då Riks-
församlingen, sedan den gudstjenst bivistat, uppträ-
der å Rikssalen. Der före Konungen eller, då han
är frånvarande, eller omyndig, eller han så för godt
finner, Justitie-Statsministern ordet och låte Riks-
församligen! afhöra berättelsen, om hvad sedan sist
hållna Riksdag uti Rikets styrelse sig tilldragit.
1 8 65 föreslår Utskottet de Utskott, som Riks-
församlingen bör välja för ärendernas beredning, och
som endast äro:: 1) KonstitutionsUtskott af 21 leda-
möter; 2jStatsUtskottet af 36; 3) BankoUtskott af
42; 4) LagUtskott af 9; 5) ExpeditionsUtskott af 3!
Tedamöter.)
S 69. -Hvarken i Riksförsamlingen eller i någon af
dess nämnier kan beslut fattas, der icke åtminstone
tre femtedelar af ledamöterne tillstädes äro.
s 70. Vill Konungen eller riksdagsman, eller,
med stöd af 77 , Utskott väcka fråga om stiftande,
ändring eller upphäfvande af sådan lag, som nämn-
des i 104; 4105 eller 107 88; om ändring af rikets
mynt till skrot elier korn eller af grunderna för
krigsmaktens rotering och indelning, för förvaltning
al Kronans fasta egendom, för skattläggning för mar-
kegångssättniing eller för någon allmän inrättning;
eller om afhändande af Kronans fasta egendom eller
rikets belastande med gäld; skall sådant skriftligen
ske hos stora nämnden.
Beslut, som, efter målets behöriga beredning, stora
nämnden faltat, öfverlemnas till pröfningsnämnden,
hvilken äger antaga eller till stora nämnden åter:
sända det -meåd förslag till ändring eller yrkande, att
målet må förfalla.
tersändt förslag blifve ånyo granskadt af stora
nämnden, ihvilken dervid kan låta målet förfalla, vid-
blifva sitt: förra beslut eller godkänna, i mer eller
mindre mån, de af Pröfningsnämnden tillstyrkta rät-
telser, och sjelf tillägga nya.
I de delar, der båda nämnderna ej blifvit ense, l
granske pröfningsnämnden stora nämndens förnyade j:
förslag, oeh antage det eller uppgifve till Riksför-
samlingen de ändringar, den anser nödiga, eller de
skäl, för hvilka den yrkar, att målet må förfalla. :
Om frågan till Riksförsamlingen sålunda blifvit !l
hänskjuten, röstas der, efter föregången öfverlägg-s
I
0
ning, först öfver stora nämndens hela förslag, och,
i fall detta afslås, öfver Pröfningsnämndens; hvarvid
intetdera kan ändras eller utan samtycke af minst
två tredjedelar bland de röstande antagas. Antages
intetdera, förfalle frågan alldeles. Hvad antingen
båda nämnderna eller, på anförda sätt, två tredjede-
lar af de i- Riksförsamlingen röstande godkänt, vare
Riksförsamlingens beslut.
Emellan hvar och en af de öfverläggningar i nämn-
der och Riksförsamling, som denna omtalar, bör
en tid af minkt tre dagar förflyta.
5 74. Vill Konurgen eller riksdagsman eller, med
stöd af 77--,: Utskott väcka fråga i andra ämnen,
än dem, som i: nästföregående omförmälas, då bör
förslag skriftligen framställas, och frågan, efter be-
börig beredning, afgöras, i hela Riksförsamlingen.
72. ) Inga förslag, med undantag af dem, som
röra ordningsmål. få af stora nämnden eller af Riks-
församlingen antagas förr, än de af Utskott blifvit
beredda. Dock kunna alla, som icke blifvit af Ko-
hungen framställda, utan remiss till Utskott nedläg-
gas, då minst tie fjerdedelar af de i stora nämnden
etter Riksförsamlingen närvarande derom ense äro.
35 73. I alla frågor, om hvilka denna regerings-
form icke amnorluhda stadgar, än till besluts fattande
i Riksförsamlihg, Nämnd eller Utskott är nog, att minst
hälften af de röstande sammanstämt. Ala val skel!
med slutna sedlar; alla andra omröstningar öppet.
Huru förhåHas bör; då rösterna äro lika delade; äf-
vensom hvad i öfrigt angår Riksförsamlingens, Nämn-
dernes och Utskottens: öfverläggningar, omröstningar
och beslut, tillsättning af andra Utskott, än de i 63
och 66 SS nämnda, uppdrag af ökad befattning åt
de i 65 omfalade, förstärkning af samma Utskott,
äfvensom deras fördelning i färre eller flera afdel-
Ringar, stadgas i den arbetsordning, som Riksförsam- IE
lingen godkänt: -
ä
mopr ee HM dd I a a ( - 00 — - - - sc
Å- AA
) För alla öftige ärenden kunde således kommitteer
utses för hvarje fall: en förändring, som synes er-u
bjuda stora fördelar, då några få sakkunnige per- ja
soner kumna uppdragas utarbetandet af förslagen; le
men vi sakna stadgande derom Red. anm. Id
) Detta sätt, attigenom en pluralitet genast under-1 st
trycka motion, synes oss betänkligt. Huru mån-
gen gång har ej en sådan i första ögonblicket synts! ri
onödig ellet Onvitit och cedan vunnit allmänt h; fen