— ——— —— —— — Skräddare-gesällens bref till älskarinnan. Älskade Brita! Det ser ut som om jag icke gäller mera hos dig än en rock utan ärmar. Har jag förgjent detta af dig? Hvar och en måste dock inse, att vi blifvit klippte och skurne för hvarandra, och likval har jag nu på sednare tider icke hunnit så pass som en half aln i din ynnest. Tror du, att du evigt kan draga mig omkring som en tråd, och att jag vill låta behandla mig som en luggsliten klädesklut? Nej, vet du, hvad jag vill göra? Jag vill sprätta upp hela vår förbindelse, rifva min kärlek i tu, kasta min böjelse i lumpvrån, och mäta dig med samma mått, som du mig måätit. Den der Studenten, som har flickat in sig i ditt hjerta, lemnar dig säkert i sticket en gång — tro mig du! Hade jag honom bara här mellan min sax! Vänta bara, du skall en-gång med tårar tänka på mig, när jag öfvergifver dig och du sitter der ensam, lika oduglig som en afbruten synål. Men vore ej ditt hjerta så styft som kanfas , kunde det ännu vara tid att åter tilldraga vår kärleksknut. Ty brister en gång bara mitt tålamods söm, så svär jag heligt, att jag aldrig syr ihop den igen. Din N. N. (Norrl. Tidn.) VV en gg a a a a a