— ——— —— ——
— Skräddare-gesällens bref till älskarinnan.
Älskade Brita! Det ser ut som om jag icke gäller
mera hos dig än en rock utan ärmar. Har jag för-
gjent detta af dig? Hvar och en måste dock inse,
att vi blifvit klippte och skurne för hvarandra, och
likval har jag nu på sednare tider icke hunnit så
pass som en half aln i din ynnest. Tror du, att du
evigt kan draga mig omkring som en tråd, och att
jag vill låta behandla mig som en luggsliten klädes-
klut? Nej, vet du, hvad jag vill göra? Jag vill
sprätta upp hela vår förbindelse, rifva min kärlek i
tu, kasta min böjelse i lumpvrån, och mäta dig med
samma mått, som du mig måätit. Den der Studen-
ten, som har flickat in sig i ditt hjerta, lemnar dig
säkert i sticket en gång — tro mig du! Hade jag
honom bara här mellan min sax! Vänta bara, du
skall en-gång med tårar tänka på mig, när jag öf-
vergifver dig och du sitter der ensam, lika oduglig
som en afbruten synål. Men vore ej ditt hjerta så
styft som kanfas , kunde det ännu vara tid att åter
tilldraga vår kärleksknut. Ty brister en gång bara
mitt tålamods söm, så svär jag heligt, att jag aldrig
syr ihop den igen. Din N. N.
(Norrl. Tidn.)
VV en gg a a a a a