arön al det Ortopöädiska institutet i Stockholm, få uppecknad och i Tidniggarne införd följande berättelse. Enköping den 17 September 4840. A. Auc. AFZELIUS. P. L. Tjenstpigan Jehanna Carlsdotters berättelse är följande: aFör omkring fem år tcedan hade jag den olyekan att å on svår utbållarde värk I milt venstra knä, så att jag left oskickig titl allt arbete, och mäste söka mig ia på Kal. Bersphimer Ordens iazaret. Sedan jag ett helt är eget der, fick jag så mycket lindring, ant jag, med tillJeip af Ens kryckor, kvade släpa mig fram, ty mitt sjaka knä hade under det långvariga liggandet blifvit ihopiraget, och, då man på Lazareuet försökte med våld rätta let, slatades det så, av kEnäskålen vreds ur sitt rätta ställe seh blef sittande såsom lös åt sidan, och knäet förblef ika Erektgt, och benet alldeies uppåtdraget, så aut jag såsom krympliag, ej såg för mig anrai än elände och iggarstafven. När derefter värken och svullmader åter illtog, och läkare icke gåfve mig annat hepp än hela beiets alsågande, fick jeg af Fattigläkaren Hr Docktor Elmin, sem med mycken gedhet bemötte mig, det rådet at! öka Herr Professor Åkerman, och i en lycklig stund sjorde jag det. Aldrig skall jag glömma den godhet, varmed han uppstuntrade mitt medtyngda sinne, och den patiröttliga möda, han använde för att få mig fattiga helbrogda. Au omnämna alla de besvär och kostnader, saedelst hvilka det lyckades honom att fullborda detta barmhertuighotsverk, vore för vidiyftigt; många andra uslingar, som utom mig njöto hans vård, lära väl nogsamt kanaa vitsorda detia. Men utem sträcksäng, den han lemhade mig, har bam fyra gånger beställt af Smed ooh Salelmakare en spännmachin, den han af egma medel bealt med Tio Rdr Banko hvarje gång, utom åtskilliga jämkningar och lagningar, dem han dessutom bekostat. Med stöd af denna, ull slut lyckade machin, spänd kring inäet, går jag nu såsom fordom, utan käpp och utan at! halla, kan skura golf, bära och lyfta huru jag vill, och ser mig iståndsatt att mig hädanefter ärligen försörja. Nu kan jag ej gifva mig tillreds, med mindre jag får detta upptecknmadt och allmängjordt, på det att goda menniskor med sitt bifall och sin aktning må belöna dem ädle menniskovännen, hvars eegennytta är så allmänt känd, och vars välgerningar emot mig jag arma icke med annat kan belöna, äm mina böner till de fattigas Vän i himlen. Johanna Carlsdotter, från Vårfrukyrke Socken i Upsala Län.