arön al det Ortopöädiska institutet i Stockholm, få upp-
ecknad och i Tidniggarne införd följande berättelse.
Enköping den 17 September 4840.
A. Auc. AFZELIUS.
P. L.
Tjenstpigan Jehanna Carlsdotters berättelse är följande:
aFör omkring fem år tcedan hade jag den olyekan att
å on svår utbållarde värk I milt venstra knä, så att jag
left oskickig titl allt arbete, och mäste söka mig ia på
Kal. Bersphimer Ordens iazaret. Sedan jag ett helt är
eget der, fick jag så mycket lindring, ant jag, med till-
Jeip af Ens kryckor, kvade släpa mig fram, ty mitt sja-
ka knä hade under det långvariga liggandet blifvit ihop-
iraget, och, då man på Lazareuet försökte med våld rätta
let, slatades det så, av kEnäskålen vreds ur sitt rätta ställe
seh blef sittande såsom lös åt sidan, och knäet förblef
ika Erektgt, och benet alldeies uppåtdraget, så aut jag
såsom krympliag, ej såg för mig anrai än elände och
iggarstafven. När derefter värken och svullmader åter
illtog, och läkare icke gåfve mig annat hepp än hela be-
iets alsågande, fick jeg af Fattigläkaren Hr Docktor El-
min, sem med mycken gedhet bemötte mig, det rådet at!
öka Herr Professor Åkerman, och i en lycklig stund
sjorde jag det. Aldrig skall jag glömma den godhet,
varmed han uppstuntrade mitt medtyngda sinne, och den
patiröttliga möda, han använde för att få mig fattiga hel-
brogda. Au omnämna alla de besvär och kostnader,
saedelst hvilka det lyckades honom att fullborda detta
barmhertuighotsverk, vore för vidiyftigt; många andra us-
lingar, som utom mig njöto hans vård, lära väl nogsamt
kanaa vitsorda detia. Men utem sträcksäng, den han lem-
hade mig, har bam fyra gånger beställt af Smed ooh Sa-
lelmakare en spännmachin, den han af egma medel be-
alt med Tio Rdr Banko hvarje gång, utom åtskilliga
jämkningar och lagningar, dem han dessutom bekostat.
Med stöd af denna, ull slut lyckade machin, spänd kring
inäet, går jag nu såsom fordom, utan käpp och utan at!
halla, kan skura golf, bära och lyfta huru jag vill, och
ser mig iståndsatt att mig hädanefter ärligen försörja. Nu
kan jag ej gifva mig tillreds, med mindre jag får detta
upptecknmadt och allmängjordt, på det att goda menniskor
med sitt bifall och sin aktning må belöna dem ädle men-
niskovännen, hvars eegennytta är så allmänt känd, och
vars välgerningar emot mig jag arma icke med annat
kan belöna, äm mina böner till de fattigas Vän i himlen.
Johanna Carlsdotter,
från Vårfrukyrke Socken i
Upsala Län.