medborgare, som hvarkea hatva bondens seder, upplysningsgrad, () intressen eller samhällsställ ning. Hittills har man väl gjort mängfald:ga försök att uppblanda vart Stand med tillsatser ur andra samhatisklasser, men vi hafva troget hallit oss Iast vid dea grundsatsen, att detta icke kunde bäta vårt stånd, men väl skada detsamma; och jag tror, mina bröder, att vi funnit oss val vid denna vår standaktighet. Derat har nemligen uppstått den enhäl ughet, hvarigenom småningom vart Ständs kraft och inflytande blifvit starkare med hvarje riksdag, och hvarigenom vi fösvärfvat oss våra medständers aktning och förtroende. — Nu, förmente Mäns Jössesson, ville man helt och hållet upprifva denna ukhet. ga betydlig del bönder kunde val, liksom 1 början uti Norrige, inkomma 1 dem nya lagstiftande iörsamlingen, men en sådan samhällighet är svår att ästadkomma, när det blir tillatet för bönder att välja på andra än bönder, emedan de flesta bönder skulle vara mer eller mindre beroende a! ståndspersoner, och alldramest de fattigare, hyilka utgöra största delen. Han fann många svärigheter och vädor vid elektorernas sammanträden med ståndspersoner och upprepade yttrandet, att i Norrige bönderne välja manga andi:a än bönder, säsom sorenskrifvare, eller häradsböfdingar, prester, andre em betemän, köpmän, och allenast några få bönder, som äro der för syn skull. Men äfven om pluraliteten vid de nya riksdagarne skulle blifva bönder. så veta vi väl, påstod han, att när herremän blifva blandade med bönder, icke vid den nya riksdagen skall så gå Ull, som uti våra nuvarande Utskott eller plena, der hvarje Stånd sitter för sig, och der det är möjligt för oss att hälla oss tillsamman och hafva en gemensam tanka, utan vid der nya riksdagen skali all skilnad på stånd upphöra. icke en gång namnet boude, anförde han, ufinnes i hela den uya val-lagen; alia skola blandas om hvarandra och kumma sannolikt att sitta länsvis, så at prester, borgare, Standspersoner, embetsmån och bönder ifrån samma trakt skola sitta tillsammans, Da kan man väl tänka att det blifver i tvåfald mening som bonden kommer att sitta emellan. Huru svärt och obehagligt skulle det icke vara för en bonde, att träda upp och tala emot sin egen prest, eller sin egen häradshöfding, eller emot en rik herreman i hans ort:v — — — — aTron j väl, mine bröder, att den Norrska konst.tutionen kunde så mycket berönpimas och förordas af vära adelsmän och herremän, om de trodde att derigenom deras egen makt och myndighet, deras inflytande och förmåner skalle gå förlorade? Huru kan man tänka så enfaldigt? Skulle de, som nu sa geraa vilja vara vid riksdagen, att de, fastän de maste sjelfva bestå sig underball, likväl icke kunna nålla sg derifrån; skulle väl de, säger jag, kunna tramkomma med detta förslag, i den afsigt att deras inflytande skulle bhfva mindre? Nej, låtom oss ej tro för mycket på de vackra orden, utan i stället på gerningarne; och lätom oss komma ihåg det gamla ordspråket: aGud bevara vss for våra vänner; Med våra fiender skola vi nog reda ossP. Han fann betankandet skritvet, såsom handlade det o.a gätor, i stora och klingande ord, men som man mäste använda det största hufvudbry, för att få nägot sammanhang af, och för att tyda gåtorna. uJag har, sade han, chört äfven studeradt folk vara af dennu min mening. Skrifver man väl på detta sätt, när man har en rea och klar sak att försvara.w Han ville motsätta sig detta förslag öppet, och skulle göra det ända igenom; i händelse at en återremiss foreslog han ståndet mätte förklara, att adet ej har något emot en representationsförändring, men endast med det vitkor, att DBonde-Ständet fortfar, hädanefter som hittills, att oblandadt vara serskildt Ständ, med deras urgamla och innehafyande rösträttighet.n Johar, AnderssoRr Lundberg skriftligen: ville egentligen blott fästa sig vid den föreslagna valcensus af 250 K:dr, mot hvilken han anmärkte, att om den antoges, skulle följden deraf blifva att inom den lomsaga, för hvilken han representerar, enligt utdrag if 1835 ars taxeringslängder icke mindre än 740 för närvarande valberättigade egendomsegare, nemligen 2853 i Piteå, 211 i Neder-Luleå, 1:2 i ÖfverLuleå samt 1:29 1 Käncå socken, skulle från sådan ratt vara uteslutne, och hans medgifvande deraf så mycket säkrare skulle väcka de uteslutnes misselätenbet, som den rätt de vid riksdagsmannaval itöfva, numera ej betraktas med sådan Hikgiutighet som måhända tillförene varit fallet. Jag är, sade an, alldeles icke emot, att de som icke ega valsätt få den; men att de som ega den skota afstå len, måste jag motsätta mig, samt förklara det jag ör min del ej på något vilkor kan ingå derpå. — Sörenämnde uppgift styrkte Lundberg med ett utlrag af 4838 ärs taxeringslängder. i Jonas Johansson från Jönköpings Län: önskade ifligt, att ej den tid måtte vara allägsen, då Sycnka folket får emottaga en förbättring i dess repreentation, och ansåg allmän valrätt såsom den rätta randen för all representation, hvilken i sådant fall irekte utgår från folkets förtroende, detta. må nu illa på en adelsman, prest,. borgare celler bonde: fan ville dock mot förstaget anmärka tvänne omändigheter. Den ena ansäg borttagandet, af valsnsus för valrätten å landet; den andra åsyftade, tt valen mä ske genom öppen votering, ej med utna sedlar. , Peter Claesson från Elfsborgs Län: godkände Utkottets betänkande, så: vidt det bestämmer allmän alrätt, men önskade få denna utsträckt til alla emmansegare; utan afseende på hemmanvärdet. Efer hans tanka skulle Bonde-Ständet alltid vinna å den fria valrätten. Det beror dåp, sade han,!! på oss sjelfva att välja skicklige ombud. Menl lessa val böra ske öppet och ej med slutna sedlar. F )m ett riksdagsmnonnaval skulle, ej slå väl ut till Illmänhetens belåtenhet, skulle, om voteringen skett ned slutna sedlar, den redlige elektoren lika väl nisstänkas att hafva till valets utgång bidragit, som en ränkfulle. Ingen skulle under sådane förhållanen vilja åtaga sig elektors-befattningen. Då dermot voteringena: sker öppet, vet hvar och en, på I vilken person elestoren röstat. Hvad har varit oraken till Bonde-Ständets i sednare tider gjordramsteg och förkofran i riksdagsmannakallet? o, just de öppna diskussionerne, afhörde af hveml) om helst, och intagne uti tidningarne. Deraf hafva ommittenterne inhämtat, huru deras ombud betcit ig och denna publicitet har för dem blifvit en led tjerna vid nya vas till riksdagsmän. En slutena votf