tages som ståndets gemensamma tanka. Härmed förenade sig Anders Johnsson i Okna från Östergötbland, Lars Boethius, Anders Cisson, Erik Andersson och Spännar Johan Erikssom från Stora Kopparbergs län, Lars Larsson från Örebro län, Olof Jacobsson från Södermanland och Håkan Nilsson från Skåne. . Svcn Heurlin från Kronobergs län: mundtligen, kastade en blick tillbaka på Svenska Bondeståndets urgamla rättighet, att deltaga uti lagstiftningen, och på inträdandet af ståndsdelningen och dettas följder, dem han ansåg hafva utvecklat sig derhän, att skriftens vackra liknelse af ett fårahus och en herde ej längre kunde i. verkligheten tillämpas på våra statsförhållanden. wlngen af oss, mina bröder, yttrade han vidare, cäro födde representanter, eller af gunst och nåd sjelfskrifna ledamöter i riksförsamlingen. Det är folkets förtroende, som kallat oss hit, och denna kallelse är helig, vida heligare, än medfödda rättigheter. Tal. vederlade än vidare åtskilliga mot betänkandet gjorde inkast och förbehöll sig, att framdeies än en gång få ordet i denna fråga. Nils Persson från Örebro län, anmärkte skriftligen och i korthet, huruledes Bondeståndet i långliga tider klagat öfver det förtryck, som genom nuvarande representationssätt på fyra kamrar dem vederfarits, och önskat en sådan förändring, som för detta förtrycks förekommande vore tjenlig, och lände till hela Svenska nationens belåtenhet. Han förklarade sig vidare för förslaget om allmänna val jemte erkammarsystemet, men önskade den förändring, att valrätten för Bondeståndet, enligt nuvarande Grundlag, icke till någon del må inskränkas, samt att val till riksdagsmän skulle ske medelst öppen votering och ville härtill inskränka sina anmärkningar. ij Johan Fredrik Dahllöf från Elfsborgs län erinräde, att redan vid förra riksdagen har ett ganska respektabelt antal aktade medborgare uti en då till kenungen ingifven petition tillkännagifrit sin innerliga åstundan vara, det Kongl. Maj:t ville taga initiativet till en representationsförbättring, samt huru mycket sedan denna tid allmänna tänkesättet stadgat sig för saken, och huru mångfaldiga brister uti vår närvarande riksdagstaktik förefinnas. aMina. bröder, sade han, alåtom oss endast använda all förmåga och hela vårt inflytande, för att undanrödja dem. Sedan vi härutinnan gjort hvad vi kunna, skall felet ej mera blifva vårt, om likväl met förmodan det stora och vigtiga ändamålet fördröjes. Nationen, hvars sympatier vi varit nog lyckliga att hitintills äga, skall hålla oss räkning för hvad vi gjort för framgången af denna sak och vi blifva utan skuld om reformen måst vinnas på ett område, främmande för grundlagen, ty hindras kan den lika litet, som för några år sedan reformbillens i England. Den är för mycket rättvis, för mycket billig, för mycket öfverensstämmande med tidehvarfvets anda och kraft för att kunna tillintetgöras.s Sedan Tal. vidare yttrat sin tillförsigt till Konungens erfarenhet, samt de öfriga ståndens fosterlandskärlek och råttskänsla i denna sak, samt anmärkt, huru alla äro ense om reformens nödvändighet, nämnde han först, att han måste anse hvarje förbättring endast såsom half och ej på långt när ledande till målst, oå vidt nan icke besluter ständsskillnadens upphäfvande. Han erinrade om det besynnerliga deri, att en klass, endast till följe afsin börd är sjelfskrifven representant, en klass skickar ett ombud för hvar 400 eller 500o:de individ, en annan klass! endast ett för hvarje 26 eller 27,000 och åter en klass, t. ex. ofrälse ståndspersoner, alis ingen. Han föreslog ståndsbröderna att gilla principen uti, eller till och med antaga KonstitutionsUtskottets förslag; likväl med den lilla förändring, att ingen fastighetsägare i städerna eller på landet uteslutes från valrätt, äfven om hans hus eller hemmanslott understiger det nu af Utskottet föreslagna minimum. För öfrigt ville han icke sätta sig emot om städernes borgerskap hädanefter som hitintills få utgöra en fjerdedel af representationen, och vill icke heller vestrida deras mening, som hålla för, det ej någon må kunna väljas till representant, som icke fyllt 30 år. Det är, sade han, eblott fyrdelningen, hvars likbegängelse jag trodde vi snart skulle få den oskattbara lyckan att fira. John Olsson från Gefleborgs län: wÄnnu ung och för första gången af medbröders förtreende kallad till en riksdag, är det icke utan tvekan jag vågat begära ordet, för att yttra mig öfver en fråga, som så djupt ingriper uti samhällets grundvalar; men det är likväl just frågans vigt, som gör mig pliktig att derom yttra mina tankar. Tal. anmärkte det ringa afseende de två första stånden fästat på Bondeståndets behof, dervid han äfven nämnde deras beteenden i passevolans-frågan, och förklarade sig gilla Konst. Utsk:s förslag, men med önskan om valrättighetens utsträckande så, att ingen, som för närvarande äger valrätt uti Borgareoch Bondestånden : derifrån uteslutes. Skulle nämnde förslag ej blifva! antaget, så önskade han, att man gjörde! afseende : på Hr von Troils, under öfyverläggningarne om den-) ma: fråga på Riddarhuset, framlagda förtjensfulla4 jemkningsförslag, hvilket han i sådant fåll; med nå-; gra: modifikatiomer, vore böjd att biträda, i hvad detsamma rörer uppställningen af en nedre kammare, men icke af den öfre, i fall en sådan kommer att anses nödvändig, hvilket han dock ej kunde inse. tBondeståndet;: fortfor han, omsluter den ojemförligt största delen.af rikets befolkning; utgör den cjemförligt största delen af statsbidragen; utgör den stäm, hvarifrån alla de: öfriga stånden utskjutit och likväl har man inskränkt dessröst uti representantförsamlingen till blott en: fjerdedel. Jag vill således på förhand förklara, att:jag icke kommer . att biträda någon förändring, hvarigenom allmogen: icke erhåller, antingen ett större inflytande på vaJen eller: eh större personal eller röstantaluti Riks-: församlingen; och följaktligen biträder jag aldraminst de förslag: man framlagt, som åsyfta atb ytterligare, inskränka det egentliga: folkets röst, till blott enl; femtedel; medelst upptagande af! ett femte stånd ,Slutligen . framställde ban sin innerliga önskan, att bördsi och kastintressena icke måtte allt för längel och alltför envist emotstå en af behofvet och all-. männa rösten så bögljudt påkallad representationsreform: -: Häruti instämde Christen Andersson från Skåne. Per Hansson från : Wermland uppläste ett skrift-! ligt anförande, hvari han till en början hembar Högl.! Konst. Utskottet sin bögaktning och tacksamhet, så väl för dess motiver, somväfven för dess på rättsgrunJar hvocode förelag. IF — ss 4A pe