e-( le aigoras pa Cn Sang, sedan Ir von Hartmansdorff
-licke velat ingå på det vilkor, med afseende hvarå
Gr. Spens föreslagit afskiljande af den ena frågan,
Tal. ansåg orsaken till denna oreda, som uppkom -
mit, föranledd deraf, att Hr Landtmarskalken på en
ledamots begäran tillåtit frågornas afskiljande, utan
att inhemta ståndets mening, huruvida desamma
skulle gemensamt eller hvar för sig afgöras.
Rörande denna frågornas delning, yttrades olika
meningar, å ena sidan af Frih. Boye, L. och Hr
Lefren, å den andra af Grefve Frölich, samt Fri-
herrarne Cederström, J. och Sprengtporten.
Hr Frih. och Landtmarskalken förklarade, att
han ansett det icke böra förvägras någon ledamot,
som sådant begärt, att få ett föredraget ämne för-
ij deladt uti flera punkter, och hade detta föredrag-
ningssätt under hela riksdagen hittills blifvit iakt-
taget, men då grundlagen icke hindrade, att pro-
position om ståndet medgåfve en sådan fördelning,
framställdes, ville Hr Frih. och Landtm. till Ridd.
och Adeln framställa den begärda propositionen.
Sedan Hr Frib. och Landtmarskalken derefter
hemställt om beslut först borde fattas öfver föl-
jande mening: elntet stånd och ingen valkrets må
välja ombud till yngre kammaren utom sina med-
lemmar; samt förklarat sig hafva funnit proposi-
tionen vara med ja besvarad, begärdes votering, som
-J utföll med 62 Ja och 19 Nej.
Härefter framställdes till afgörande nyssnämnde
förslag, beträffande val till yngre kammaren, hvil-
Iket vid anställd vetering bifölls med 45 Ja emot
33 Nej.
Efter obetydlig diskussion biföllos 5:te och 6:te
punkterna af Hr von Hartmansdorffs förslag, lydande
I sålunda: caIngen som är under 25 år gammal må
Jutse valman eller väljas dertill, eller deltaga i val
Jaf riksdagsman inom ståndet, der ombud omedelbart
utses.
) lngen må blifva medlem af de yngres kammare,
förr än efter fyllda 30 år, eller af de äldres förrän
Ihan upphunnit 40 år, eller är öfver 30 år och en
gång varit riksdagsman. 7, 8, 9, 10, 1tite och 12:te
I punkternas afgörande uppskjöts till nästa plenum.
13:de punkten innehållande, att alla riksdagsmän
borde undfå deras arfvoden af statsmedlen, ansågs
böra förfalla, sedan det blifvit upplyst, att Konst.
Utskot. inkommit med utlåtande öfver cn i samma
syftning väckt motion.
14:de punkten, som innehöll förslag till stadgan-
de, att konungens rådgifvare skulle ega deltaga i
kamrarnes öfyerläggningar, ehuru icke i besluten
förföll äfven, sedan Hr Frih. och Landtm. förklara-
de, att densamma, såsom utan sammanhang med det
Konst. Utsk:s memorial, som vore föremål för öfver-
läggning och angående endast arbetssättet inom kam-
rarne, icke kunde blifva föremål för proposition.
Ridd. och Adeln åtskiljdes.
Plenum den 2 November.
Förmiddagen.
Hela förmiddagens plenum upptogs uteslutande af
den punkt i Hr von Hartmansdorffs förslag, som
rörde äldre kammarens bildning, och enligt hvilken
ledamöterne i denna kammare skulle väljas på
samma sätt, som de i den yngre. Flere Talare be-
stridde detta förslag, såsom Friherrarne Hamilton
och Sprengtporten, Hrr Aminoff, Dalman, Stuart
Mannerskantz, Bråkenhjelm m. fl., hvaremot det
försvarades af Grefve G. Eöwenhjelm, Hvrr Lefren
och Rosenblad, B. — Friherre Sprengtporten, J. W.,
hemställde till motionären att låta hela förslaget
förfalla, enär han, genom de förändringar den pri-
mitiva; tanken deri undergått, sjelf tycktes hafva
medgifvit, att grunderna för densamma icke voro
rigtiga. Någre Tal., serdeles Hr Stuart, voro af den
mening, att man ej borde alltför mycket inlåta sig
i detaljbestämmelser, och att det varit bäst, om R.
och A., sedan det en gång antagit Frih. Sprengt-
portens förslag såsom sin gemensamma tanka, stan-
nat dervid, öfverlemnande utarbetandet deraf åt
KonstitutionsUtskoltet. — Hr Dalman fann öfre
kammaren mindre behöflig såsom en politisk, än
såsom en moralisk motvigt mot den mnedres större
rörli ghet, enär Ståndsindelningen bibehölls. Denna
motvigt vunnes icke derigenom, att den valdes med
afseende på ålder samt utsågs för en tid af fem
Riksdagar, ty om det t. ex. så hände, att den rå-
kade bli vald i regeringens intresse och att partier-
na vid tillfället voro rådande, skulle de der hafva
tillfälle att sönderslita hvarandra. Hr Hartmans-
dorffs fruktan att ledamöternes antal i båda kam-
rarna skulle bli lika, om valen voro fria, kunde af-
hjelpas derigenom, att man, efter Prosten Ödmans
princip, lät valkollegierne till denna kammare bli
så stora, att hvart och ett kunde samfäldt utse 4 å
5 medlemmar, en af hvarje stånd, men utan afseen-
de på skattskrifningsorten. — Hr Lefren drog åter i
härnad mot tidningarne, hvilka han likväl trodde
skulle få mindre tillfälle att, såsom hittills skett,
nedsätta värdet af för dem misshagliga beslut genom
utbasunande, att de fattats inom ett privilegieradt
Stånd, så snart ledamöternas antal i båda kamrarna
blefve lika. Värdet af Prosten Ödmans förslag för-
svann vid en närmare granskning, emedan det syf-
ade, att genom allmänna val bilda en pluralitet af
len råa massan, hvaraf den följd skulle uppkomma,
tt dräggen inom hvarje Stånd blefve vald, — ett
ittryck, hvarom Hr Dalman sedermera yttrade, att
let måste hafva varit förhastadt. — Frih. Boye, L.,
un märkte som en sällsamhet, att det nu kommit så
ångt, att den konservativa principen måste emot
Arr Lefren och Hartmansdorff tagas i försvar af Hr
Dalman, hvilken sistnämnde ban också förklarade
sin tacksamhet för dess utveckling af dess begrepp.
Om, som Hr L. påstått, tidningarne söka nedsätta
Adelns anseende, så verkade sådant endast på tän-
kesättet, hvaremot de båda ofvannämnde Herrarnes
bemödanden, att bilda ett femte Stånd, skulle fak-
iskt leda derbän, att Adeln och Presteståndet all-
id stannade i minoriteten, enär ingen kunde be-
trida, att tre Stånd alltid utgjorde mer än två, —
Ir von Hartmansdorff anmärkte emot denna sista
nvändning, att farhågan, det tre Stånd skulle äf-
rerrösta två, kunde vara grundad i fall det votera-
les ståndsvis, men icke när voteringens utgång be-
-odde på pluraliteten inom det hela; trodde att för-
ningen mellan tvenne så olikartade konstellationer
om Frih. Boije och Hr Dalmen väl kunde föran-
eda den förmodan, det den förre upphört att vara
censervativ samt försvarade i öfrigt sitt förslag,
viket han påstod sig i ingen väsendtlig mån hafva
indrat. .
Vid anställd votering blef detta förslag förkastadt
ned 83 röster mot 43.