Hr Ribbing, B. försvarade mot Frih. Boije den
majoritet, som antagit Frih. Sprenglpo:tens för-
slag.
I Vid anställd votering blef, med 82 Ja mot 48
Nej, såsom Ständets gemensamma tanka antagen 1 Y
i det föredragne förslaget, sedan den i öfverens-
stämmelse med de af Gr. Spens och Frih. Sprengt-
porten framställde anmärkningar erhållit följande
förändrade redaktion:
aRiksförsamlingen utgöres af ombud för 5 Stånd,
Ineml.: för Ridd. oeh Adeln, Presteståndet, Borgare-
ståndet och Bondeståndet samt för ett 5:te stånd,
hvars sammansättning kommer, efter utredning i
I Konst. Utsk, att närmare bestämmas. Ombuden för
hvarje stånd skola vara lika många.
Emot beslutet reserverade sig Hr Dalman, W. F.
Efter obetydlig diskussion antogs äfven 2 med
ljemkning i redaktionerne till denna lydelse: Riks-
församlingens tvänne kamrar benämnas a, de äldres
och b., de yngres och bestå af lika många med-
lemmar hvardera.
Emot detta beslut reserverade sig ock Hr Dal-
man, äfvensom Frih. Hamilton, H., han ansäg, att
det vore stridande mot öfre kammarens funktioner
att deruti inginge lika stort antal medlemmar, som
i den nedre.
Härefter föredrogs 3 8 ändrad med Hr von Hart-
mansdorffs begifvande påj sätt Gr. Spens föreslagit,
sålunda:
cHvarje Stånds medlemmar i hela riket indelas
i valkretsar, efter antalet af de ombud, som hvarje
stånd skall till hvardera kammaren utse.p
Frih. Boije, Ludv., Hr Nordenskiöld, 0. C, och
Hr Mannerskrantz talade för afslag af denna S.
Hr Nordenskiöld förnyade sin anmärkning, att
Konungen borde få insätta åtminstone hälften af
ledamöterne i öfre kammaren. Denna kammares
sympathier med nationen skulle derigenom icke min-
skas, Tal. vore öfvertygad, att inom England äfven
de mest demokratiskt sinnade icke skulle vilja und-
vara sitt öfverhus; och hvad man anfört om Fran-
ska Pärskammarens förlänade anseende, trodde Tal.
hufvudsakligen föranledt deraf, att denna kammarel
vore domstol i flera fall och hade för sina åtgär-
der såsom sådan fått uppbära bittert tadel; hvaremot
sällan anmärkande förekommit mot dess handlings-
sätt, såsom deltagande i representationen. Medlem-
marna i den öfre kammaren borde väljas på lifstid,
och efter 7o år upphöra att deltaga i besluten, men
qvarblifva såsom hedersledamöter. De olika valen
till en Riksdag för den nedre och till 5 för den
öfre kammarens medlemmar, skulle föranleda af-
und o. s. Vv.
Hr Mannerskantz fann, att innan sammansätt.
ningen af 5:te ståndet blifvit afgjord, vore man
ännu i osäkerhet om öfre kammarens utseende,
hvilket likaväl kunde blifva demokratiskt som kon-
servativt Intill dess ansåg! Tal. vådligt antaga ett
sådant förslag, som Hr von Hartmansdor ffs, der;
man icke ägde garantier, att den högre bildniagen
och insigten skulle erhålla rum inom öfre kamma-l;
ren, ty i föreskriften att ledamöterna i den enalt
valdes för en och i den andra för 5 Riksdager lågelg
icke en sådan garanti. Deraf följde blott, att val-!t
kretsarne till den öfre utsågo de män, som de fö-;
reträdesvis trodde sig kunna lita på. Efter Tal:s.
förmenande borde den öfre kammaren vara liksomj
en pröfningsnämnd, som hade att motverka de o-e
mogna och okloka beslut, som af den nedre tilläf-.
ventyrs kunde fattas. ;
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, G. anmärkte, att öf-!1
re kammarens funktioner ännu icke blifvit bestäm-1
de. Att den skulle blifva en Revisionsrätt öfverl!;
den nedre, vore stridande, åtminstone mot hvad;
som är bestämdt i andra länder med parlament. s
Bägge kamrarne hafva der lika funktioner utom att!
nedre kammaren har initiativet i frågor om inkomsts-s
och utgiftsbudgetten.
Efter slutad diskussien begärdes votering, som ut-!p
föll så, att den framställde S antogs till ståndets,
gemensammå tanka med 53 röster emos 52. f
Eftermiddagen.
Fortsättning af representationsfrågan. Till öf-V
verläggning förekom nu 4:de punkten af Hr von!
Hartmansdorffs förslag af innehåll: .
cIntet stånd och ingen valkrets må välja riks-
dagsman utom den rena Evangeliska eller Refor-
merta läran, eller utom sina egna medlemmar.
På derom gjord framställning af Gr. Frölich, be-n
slöt ståndet, att de i denna S. förekoramande 2:ne
serskilte ämnen, representanternes trosbekännelse
och valbarhetens inskränkning inom valkretsen, skul-!v
le blifva föremål för särskilta propositiomer, hvar-S
efter Ridd. och Adeln utan diskussiom biföll detle:
först föredragne stadgandet: alntet stånd och ingenlg
valkrets må välja riksdagsman utom den rena E-!d
vangeliska eller Reformerta läran. g
b
d
Sedermera föredrogs 2:dra delen af 4:de punkten
innehållande: aIntet stånd och ingen valkrets må
välja riksdagsman utom sina egna medlemmar.
Frih. Boije, Ludv. hemställde, om ej Ridd. oeh p
Adeln redan afgjort denna fråga i afseende på leda-,
möterna till yngre kammaren, då Ständerna i ett! C
föregående plenum med Nej besvarat Frih. Hamil-s,
ons förslag, att valbarheten för ledamöterme tilllq
yngre kammaren måtte inskränkas till personer ut-!k,
om valkrets. Id
Denna åsigt delades af Hr Rosenblad, B. och Frih.!,;
Hamilton. H.; men Hr Dalman, W. F., Gr. Spensl!oj
0. G.. Hr Ribbing B., Hr Mannerskantz, C. A.lac
Ir von Troil E., ansågo beslutet, i anledning afly,
frih. Hamiltons förslag, vara negativt och blott in-!te
refatta, att Ridd. och Adeln, icke såsom sin gemen- ,,
amma tanka, förklarat, att valen till yngre kam-lr.
naren finge ske utom valkretsarne; hyadan det vo-l ut
e ståndet öppet, att besluta antingen inskränkningsa
nom kretsen ovilkorligen borde ega rum, eller om
estämmandet af denna fråga skulle öfverlemnas åt si
sonst. Utsk:t. te
Hr Frih. och Landtmarskalken förklarade, att hanla
ör sin del funnit ifrågavarande beslut icke läsgalt,
under i vägen för afgörandet af frågan, om valen
ill yngre kammaren borde inskränkas till perso-ls
er inom desamma, hvilket ämne han i motsatt falll,.
cke skulle hafva föredragit till pröfning. bl
I hufvudsaken yttrade sig: oc
Hr von Hartmansdorff, Aug., som ville nu blott er-(q,
nra, att ändamålet med valrättens inskränkning m-
m distriktet vore att förekomma tidningarnes inver-
an på valens utgång genom det, att de antirgen
redsatte under deras värde eller upphöjde öfver
I avas förtienster sådane nersaoner. som icke äro kän-l