linförda departementalstyrelsen kan hafva.
Prosten Källyren fann det vara obilligt, att afslå.
Ty likasom, då hvad Konungen vid ena Riksdagen
-lafslagit af Ständernas förslag förnyas vid en foljan-
-Ide, man önskar att derpå göres afseende, så kunde
-lockså nu Konungen, som förut en gång afgifvit sam-
I ma proposition, hafva rätt till samma önskan. Det
I vore också orimligt, att en lag stiftades, som ej kan
I efterlefvas. Talaren tillkännagaf, att han skulle rö-
I sta för afslag å Utskottats afstyrkande, och således:
för bifall till Konungens proposition.
Prosten Sidner hade undersökt och jemfört de mo-
Itiver, som ligga till grund för Utkottets afstyrkande,
och hade trott att Utskottet haft svårt, att komma
Itill detta afstyrkande. Talaren trodde rättvisan böra
vara blind; och det vore fråga om, huru den inför:
Konung kunde sitta alldeles förbunden. Är rättvi-
san för stark eller för svag, vore i bäda fallen icke;
rätt bra; rättast ansåg Talaren vara, att låta den g
sin jemna gång äfven inför thron. Utöfvas då är
Konungen benädningsrätten, så hade han dervid till-
fälle att göra sig bekant med alla förhållanden iså-
idane mål. Talaren hade derföre trott sig böra af-
styrka bifall till Utskottets förslag, och deremot till-,
styrka bifall till den af Konungen framställda pro-
I positionen.
Doktor Thomander tillkännagaf att han röstade för
bifall till betänkandet, emedan han i annat fall skulle
se någon nödvändighet, eller något i sakens natur
ibindande. Talaren trodde dock ej på nödvändighe-
en, icke en gång på nyttan af en förändring. Det
vore nemligen på culminationen af samhällets funk-.
:itioner nödvändigt, att det funnes ett sädant preroga-
tiv. För regenten vore det äfvenledes ett behof, att
göra sig underrättad om qvalifikationen hos hög- .
sta domarena; och borde det för öfrigt ej uppgöras
en sådan skilnad mellan regeringen och domaremak-
ten. Talaren vädjade till historien, om det någon-
sin varit våda för landet, att anse Konungen för
högsta domaren. Här passade ej gatvisor och par-
lament; men deremot vore det ett behof, att Ko- .
nungen deltager i Högsta Domstolens beslut; och i :
opinionen står han i ansvar derför. — Rättvisan här
i d4andet hade också utöfvats rättvist. — Skadlig
skulle dessutom en sådan förändring vara, ty man
kunde deraf tro, att Konungen på så sätt ville miss-
bruka sin makt. Talaren ville dock ej misstänka
regenterna. Ty om han tänkte sig en sådan konung,
skulle han endast, genom att drifva andra framför
sig, utöfva hämd mot dem han ville. Så vore ej
nu förhållandet. Talaren ansåg grannlagenheten for-
dra, att ej bifalla detta upphörande, förrän den per-
son, som yrkat detta, haft större erfarenhet af lan- .
det. Talaren ville ej ingå på upphäfvandet af ett
kungligt prerogativ. Flere instämde.
Professor Grafström ansäg konungens motiver
rigtiga. Han kunde ej hafva förmågaatt verka och i
deltaga i allt. Då han har benådningsrätt, så kan
han mildra ett straff. Det vore skäl att fästa af-
seende på konungens proposition. Tal. kunde ej
deri finna något osvenskt, helst KonstitutionsUtsk.
ej ansett det vädligt. Tal. biföll konungens pro- i
position och ämnets hvila till nästa riksdag.
Prosten ifatlström ville, såsom reseryant, yttrå
några ord. Man kade ansett bibehållande nödigt, s
för rättvisans helgd; men detta trodde ej Taldren.
Man hade också sagt, att konungen hade moralisk ;
ansvarighet; men, fortfor Tal., huru kan han det S
med sina tvenne röster? Såsom den der utnämner
Justitieråden hade han dock moralisk ansvarighet;
och borde man hafva tillit till majestätet. Tal.
ville bifalla konungens proposition, emedan i ett
konstitutionelt samhällsskick detta upphörande ginge 1
an. Konungen kan också omöjligt öfvervara målen
i bögsta domstolen, emedan han vore upptagen af
andra göromål. Skillnad vore det också emellan .
det att vara en god administrator, och en god do-!:
mare, hvartill fordras flere djupa kunskaper. I:
högsta domstolen förekommo nemligen mål så in-
Å
i
Iför att, innan dess afgörande, se hvad verkan den
I
I
i
I
a!
4
trasslade, att det ej vore lätt att finna rättvisa.
Tal. ville ingå på konungens proposition och äter-
remiss. Biskop Agardh förenade sig.
. Prosten Åsirana instämde med Hr Thomander,
och trodde nationen vara så van, att i högsta dom-
stolens dom se konungens dom, att den, i fall af !
förändring, snart skulle yttra behof af en högre
appellationsdon:stol. t
Prosten Sandbery biföll Bet. Statens högsta Chef
borde hafva sin hand, ej blott i verkställande, utan
äfven lagstiftande och lagskipande makten; och
borde kan vara den, hvarest lag skipas. Tal. fruk- I
tade, alt, om en sådan förvandling, som den ifrå-
savarande gått för sig, folket snart skulle önska, 5
att målen dragas under konungen. Detta vore hos I
folket en kär fördom, och synnerligast på grund I
deraf önskade Tal. bifall till betänkandet, men att J
också en hop ekonomiska tvistemäl ej dragas un- J
der honom. o e
Biskop sscurlin ville ej någon sådan förändring, -
nen trodde en billig medelväg vara iakttagen, om
zrundlagsförändringen blefye hvilande till nästa
riksdag. I t
Prosten Stenhammar ville endast anmäla, atthan:;
nstämde med dem, som velat, att konungen skulle;
sibehålla sina röster, på de skäl Hr Thomander ut-
vecklat. Svenska folket skulle ej anse sig väl be
ätet, om det ej kunde tro, att konungen utöfvade;?
rögsta domaremakten. Utskottets förslag hade väckt
Palarens uppmärksamhet på samma omständighet, ö
om Hr Åstrand befarat, och fruktade, att sådant b
upphörande skulle leda dertill, att folket snart for-f
lrade en ny domstol. Detta konungens prerogativ si
vore också nödvändigt för - majestätets helgd. Tal.
inskade, att saken måtte hvila till nästa riksdag. a
Prosten Hällyren hemställde, om, då nu fråga
vore väckt, att höga funktionärer böra hafva un-V
iergått examen, det vore lämpligt, att om konun-d
sen samma skulle ifrågasättas k
Biskop Hoimst öm ansäg, då konungen nu för-!o
1yade denna proposition, Ständerna böra begagna
ättigheten, alt låta frågan hvila till nästa riksdag.
Prosten Örnberg förenade sig. jö
Derpå företogs omröstning, då beslutet blef, att)?
aken skulle nvila till nästa riksdag, hvilket afgjor-
ies med 24 röster mot 44, som voro för bifall till
,etänkandet. r
TESTAS
rr RR Sn IE
STOCKHOLM den 23 Nov. ,