utskottets protokoll vid förra och denna Riksdag granskades, skulle man finna många skäl, hvarför det är så svårt att få Statsrådet fulltaligt. Tal. afstyrkte skrifvelsen. Biskop Aed:en fann Utskottet ej med full noggrannhet hafva betraktat sin grundlagsenliga bestämmelse. Tal. trodde sig ej i någon bekstaf i grundlagen finna anledning till en sådan granskning af hvad Regeringen bör iakttaga. Detta syntes Utskottet ofta förglömma. Det vore ej grundlagsenligt, att Utskotten komma med sådane petitioner. Om detta Utskott derför finge förebråelse, borde det ej undra derpå. Vid riksdagar hade ofta så vankats. För öfrigt hade Dr Thomander ställt denna fråga på rätt ståndpunkt. Det vore ett vid annan Rikdag blifvande Konstitutionsutskott, som finge att granska detta. Om något nu, hvad sjelfva saken anginge, skulle vinnas, så vore det, att bristen möjligen häfdes, men då blefve det en erinran så för den, som för regeringen. De rädgifvare, som bidragit till försummelsen, borde ställas till ansvar, men som inga handlingar finnas, hade det ej kunnat ske. Tal. ville tro, att det låg i allas ögon, att allt, som talats och skrifvits, ej saknar grund; men man hade sett, att Regeringen tillsatt 7 å 8 nya ledamöter, och då kunde man ej säga, att den ej gjort allt sitt. Derföre vore ännu mindre skäl, att frambära skrifvelsen. Tal. fruktade, att alla omsorger, som talande och skrifvande haft, aflägsnat dem, som eljest ej kunnat vara oberedde, och trodde, att en foster-: ländsk regering i lugn bättre skall arbeta för lan-; dets väl. Skrifvelsen vore således ej befogad. Den: ena statsmakten borde också, så litet som möj gt, ; besvära den andra. Motsatsen skulle leda till be-: tänkliga följder. Tal. konformerade sig med Hr Hallström och afstyrkte samt afslog skrifvelsen. Prosten Sandberg ville ej inlåta sig i slippriga undersökningar, om Utskottet gjort rätt celler ej. Det vore dock grundlagen, som borde bestämma må! lets beskaffenhet, men ej Utskottet. Tal. önskade: lika lifligt, som någon, att Konungen måtte få goda: rådgifvare och landet en god styrelse. Skälen för skrifvelsen skulle nu vara grundlagsförändringarne, ! men Tal. hade ej i betänkandet N:o 9, der dessa stodo att läsa, kunnat finna, att de äro af den beskaffenhet att de förhindra Utskottets behandling af konstitutionens ombildning, m. m. Således vore ej mog skäl till skrifrelsen, som Tal. dock eljest cj hade något emot. Då en sådan vore i antågande från Ekonomiutskottet, vore det nu så godt bifalla denna skrifvelse, för att uttrycka sitt bekymmer, och sin önskan, att Konungen måtte få goda rådgifvare, och med skonsamhet upptaga de redliga viljor, som kunna vara beredda att ingå i hans råd. Dr fallin fann sig förekommen af Hrr Hedren och Sandberg, och instämde med dem (2). Prosten Nordhammar förenade sig med Dr Tho: mander. Skulle som auktoritet antagas hvad som föres genom pressen, så skulle man äfven deruti finna skäl till betänkligheter; men Tal. ville hafva till protokollet antecknadt, att man ej borde äberopa hvad på denna väg kommit till allmänheten. Tal. trodde, att allt vore af Konungen gjordt till 4 landets fördel. Ingalunda kunde Tal. eljest anse I den äran, att blifva kallad till en Konungens radgilfvare, hotas med vanära. En sådan persomn i kunde ej anses vara belönad och straffad af annat, än sitt eget samvete och efterverldens dom. ! d j Den, som af annan inflytelse låter sig intalas, vore bäst att han ej komme in i Konungens råd. Detta ville Tal. hafva i protokollet intaget, för att afböja . hvad man kallar lycksökeri. Utskottet hade ingalunda varit förhindradt att göra ett sådant förslag. Biskop Heurun gillade, att tidningsauktoriteten I ej horde läggas till grund, men upplyste, att flere :: försök varit af Konungen gjorda, att få ministeri platser tillsatte. Tal. önskade, att, i fall en skrifvelse skulle afgå, man deri skulle anhålla, att Konungen måtte meddela sina beslut i grundlagsfrå; i gorna,; ty ej blott ständerna, utan äfven Konungen d bade rätt att gilla eter afslå sådana frågor. Andra; p Stånd hade derom en gång beslutat skrifvelse, och nu vore en att förvänta från Ekonomiutskottet. i Skulle nu en sådan afgå, så borde den vara i de mening Dr Thomander yttrat. Dr Moren ansåg det formella af mindre vigt, och att det vigtigaste vore ett fritt yttrande af Ständerna, : ett fritt uttalande af deras bekymmer och deras der a tagande. Förr kunde ej harmoni emellan Konungen i och folket ega rum. Jag säger folket, fortfor Tal., ib ty jag gillar ej denna skilnaden mellan statsmakjä terna. Jag känner biott en, och det är Konungen. ib -Hvarje annan skulle förnärma majestätet. Det nu; ut ifrågavarande förslaget hade Utskottet ör fverlemnat ät: Ständerna, och skulle då Ständerna gå för långt, så ja ha de förre konungar bevisat, huru kan tillrättavi;f sas. Eljest om ett råd skall finnas, så måtte väl d folket anse nödigt tillse, att det också verkligen är 0 till. I öfrigt ville Tal. instämma med Dr Thomand der och begära återremiss. i Dermed var diskussionen slutad. Talmannen förn klarade derpå, att Utskottet ej vore af grundlag beg fättigadt till sådane skrifvelser. Förklarade derjem-:r te, att om han nu vägrade proposition, så skulle han föras inför ett Utskott, som sjelft vore part. i! Derefter tillkännagaf han, att han ej kunde framstälb la proposition på annat, än afslag. lv Då begärde Prosten Haliström, med det yttrande, li att han respekterade Hr Talmannens öfvertygelse, ih det proposition måtte som vanligt (om ref. hörde !T rätt) framställas. Se Talmannen frågade då: gillar Ståndet detta Utskotts betänkande? lad Derpå svarades högljudda ja och nej om hvaranYv dra. ö Prosten Sandbery uppstod nu och begärde vote-; ting, som bifölls. Denna votering var al det resul!v tat, att Utskottets förslag afslogs med 98 ja mot 22:d Bej, som voro för hvila, till dess denna formfräåga g blifvit inför KonstitutionsUtskottet algjord. Emot den af Talmannen vägrade propositionen reserverade n sig Doktor Thömander. Prostarne Hallström och Ödman, m. IP Sedermera förekom samma Utskotts betänkande Nr 53, med anledning af Konunyrws proposition oms: upphörande af hans ivrne röster T HÖjstu Dam-Iå stolen hvaruti Utskottet afstyrker bifall till den aflb Konungen sålunda framställda propositionen. Öfver detta ämne yttrade sig r Biskop. Nibelius, att han, såsom reservant, ansett aa