OO AE
ee Vv
undantag, alla ekonomi- och politieärenden hand
läggas hos magistraterne; och få öfver deras be-
slut besvär anföras hos Kongl. Maj:ts Befall-
mirgshafvande. Häremot kan ej vara något att
erinra, då frågan är om städer, hvarest serskild
poliskammare ej finnes; men i annat fall synes
det instämma med handtverkares förmån, att alla
ordningsmil emellan mästare, gesäller och arbe-
tare få hädanefter, såsom hittills, handläggas af
Poliskammaren i staden.
Oaktadt vid alla riksdagar klagan förts öfver
tiggeri och olägenhet af kringvandrande gesäller,
synes Utskottet dervid icke hafva fästat afseende.
Det hade likväl varit att förvänta, att Utskottet,
om det än icke ansett lämpligt, att derom in-
taga något stadgande uti ifrågavarande författ-
ning, likväl tillstyrkt några serskilda föreskrifter
emot detta oskick, eller åtminstone yttrat sin
tanke rörande de af Kommerskollegium föreslagne
i 38 af dess underdåniga förslag till förord-
ning om rättighet att utöfva handtverk och fa-
briksrörelse,
Uti förslaget till förordning om de handtverk,
som utan burskap få å landet idkas, så ock om
den landimannen förunnade handels- och slöjde-
friheter, har Utskottet i 4 hemsitällt, att en-
dast skräddare, skomakare, smeder, glasmästare,
murare och trädgårdsmästare må såsom gernings-
män få af socknarnes invånare antagas.
För hvar och en, som vistats på landet, kan
ej vara obekant att, utom nämnde handtverks-
biträden, landtmän ofta hafva behof att anlita
snickare, målare, kakelugnsmakare, garfvare, kop-
parslagare, repslagare, glasmästare och urmakare.
Utom de af Utskottet föreslagne, borde således,
Zör den händelse nationen ännu icke anses mo-
gen för näringsfrihet, under det politisk frihet
bögt påkallas, äfven sistnämnde slags handtver-
kare få, såsom gerningsmän, på landet af invå-
narne sjelfve, i mån af behofvet, antagas; och
är det jemväl att hoppas, det Regeringen bibe-
båller för sig, att, uppå skeende anmälan, till-
städja äfven andre gerningsmäns antagande, der
ortens bästa sådant kräfver, hvilket inu gällande ;
författningar finnes bestämdt.
Om den i 7:e S förekommande förklaring,
angående hvad med husslöjd förstås, skall efter
Orden tillämpas, vore det landtman ej tillåtet,
att till afsalu tillverka ost eller smör af mjölk
och grädde, som han sig tillhandlat af sina gran-
mar, eller vagnar af virke, som han af andre j
förskaffat sig, eller strumpor af inköpt ull, eller
bomullslärfter o. s. v. Orimligheten häraf fal-
Jer för klart i ögonen, för att icke påkalla än-
dring i redaktionen, som i Utskottets förslag fin-
nes lika med den, som är begagnad i det för-
slag, hvilket vid 4823 års Riksdag till Kongl.
Maj:t i underdånighet ingafs af Ridderskapet och
Adeln, samt Preste- och Bonadestånden.
I afseende på de reglementariska föreskrifterne
i förslaget till
Förnyad Handelordning
förekommer, att genom 40 4 art. all skilnad
ä handel upphäfves utom i Stockholm, der den
skulle indelas i gross- och minuthkandel; men
månne meningen dermed är, att äfven, efter hvad
önskligt vore, klassifikationen inom minuthan-
deln, som i hufvudstaden nu eger rum, skulle
försvinna?
Då klassifikation af handeln kommer att upp-
höra, har man svårt att inse, hvad rätteligen bör:
förstås med det i 4 S af 8 art., angående or-
ganisation af handelssocieteter intagne -
j
i
de: a större städer måga, om vederbörande så
för godt finna, sådana societeter inrättas, ser-
skildt för hvarje klass af handelsborgare.
Till denna granskning af så väl de hufvud-
sakliga grunder, hvarpå Utskottet byggt sina för-
slag till nya näringsförfattningar, som vissa deri
förekommande reglementariska stadganden, skulle
änn kunna läggas mycket mera, som utrym-
met för dagen ej tillåter; men det bör åtmin-
stone ej förbigåe, att ännu en gång fästa all-
männa uppmärksamheten å den at Utskottet
gjorda framställning: att om Borgareståndet god-
känner hvad Utskottet föreslagit, Borgareståndet
.derjemte skulle hos Kong!. Maj:t i underdånig-;
het anhålla: catt jemväl alla de, som, i strid
med 2 af Kongl. Maj:ts nådiga försäkran afj
eden 25 Februari 1789, innan de föreslagne nä-
eringsförfattningarna kv 1e utkomma, i eler;
utom städerne drifva haudel, fabrik eller handt-;
averk, må, i öfverensstämmelse med berörde för-
efattningar, och så framt de vilja rörelsen fort-:
sätta, varda underkastade alla de utskylder och:
ebesvär, borgare åligga; hvaremot de blifva del-.
aktiga i de rättigheter, borgare tillkomma.,
Om borgareståndet skulle besluta, alt ingå.
med en dylik hemställan, kunde sådant endast
jemföras med de, under den så kallade frihets-
tiden, någon gång från Rikets Ständers sekreta
Utskott emanerade och Kongl. Maj:t tillkänna-
gilne beslut, hvarigenom personer, som emellan
ygiksdagarne vunnit tillstånd (stundom på grund
af Kongl. Maj:ts egna nådiga utslag), att idka
handel eller handtverk, samt äfven deraf varit i
full utöfning, förklarades af en eller annan Or-
sak oberättigade att dermed vidare fortfara.
Man må likväl vara förvissad, att Konungen,
såsom lagarnes högste vårdare, aldrig skall bi-
falla en sådan orättvisa, som den, att ålägga dem,
hvilka, utan skyldighet till burskap, i stad er-
bållit rättighet, att å landet idka handel, fabri-
ker eller handtverk, att, såsom vilkor för rörel-
ens fortsättande, till närmaste stad erlägga bor-
s ? 92
av haArsarliga lvl lion
Kd .