200
icke nog härmed; man finner i nyssnämnda exem-
plar införd en i allegorisk form författad arti-
kel, som har till syftemål att dels förlöjliga min si-
sta motion, i afseende på Jinieflottan, dels ock att
påbörda motionären samhillsvidriga, omstörtande af-
sigter! Så länge dylika pasqviller, i likhet med det
ryktbara Landsorts-brefvet, stannd i vaktmästare-
rummet, är tystnadens vältalighet allt hvad dervid I
bebölver iakttagas; men då de, såsom nu är fallet,
inträngt till sjelfva Taimansbordet, och således blif-
vit, bos HIfögtärade Ståndet, först bordlagda och se-i
dermera utdel de, kan e förklaring icke gerna ute- i
blifva, åtminstone af der, mot hvilka de äro per-
sonligen riktede. Jag bör således hafva äran för-
klara. att likartade pasaviller, om de än hädanefter
skulle komma att fästas på sjelfva den plats, jag
inom Ståndet innehar, likväl icke skola förmå mig
att afvika från mina åsigter om representant-kallet
och dess fordringar och åligganden. Jag tror icke l
helier, alt de på Ståndets ledamöter i allmänhet
skola hafva åsyftad verkan. Alla utom oss förefun-
att inom SEtändet åstadkomma spiit och
i hafva bitintills visat sig fruktlösa. Den
omtalade koalitionen mot en af Ståndets aktade le-
damöter ), är en dikt, som denne värde ledamot!
sjelf utan tvifvel är den förste att vitsorda. San-
ningsvidrig är äfven berättelsen om en Ståndets 1e-
damot, som vid Riksdagens slut skulle komma att
bibringa sina kommitteoter besynnerliga saker om
det sätt, på hvilket BorgareStåndet, vid RBiksmötets
begynnelse, bidragit till Utskottens formerande. Den
man i allmänna papperen med en, från
ag af menskligaet, hemtad anledning rik-
tat mot en annan Ståndets ledamot, har icke för-
mått alt på minsta sätt rubba dess inom Ståndet
förvärfvade aktning och tillgifvenhet. En anmärk-
ning bör bärvid icke undertryckas. De ifrågavaran-
de hjertlösa pasqvillerna hafva utgått från den de-
vuerade,, salarierade, och inom Representationens
nu varande OÖfverhus gynnade pressen, hvilken nu
mera uteslutande tillegnat sig det språk, som ut-
märkte Grewesmöhlen och gjorde honom till ständig
landsflykt förvunnen. Detta språk syftar omisskin-
neiligen till väckelse af allmänt hat och hämnande
utbroti mot Representanter, hvilkas Riksdags-opinio-
ner icke kunna på den lugna vägen med bindande
skäl och logisk bevisning undertryckas. Om nu
detta förhåliande, med synnerligt fästadt afseende på
högsta maktens mer eller mindre synliga tillgörande
härulinnan, är nedslående, så är det likväl på an-
dra sidan en ieke mindre tillfredsställelse att erfara,
huruledes den fria pressen deremot i allmänhet ut-
trycker sig på ett tungomål, utmärkt för sans, mo-
deration och anständighet. I sanning ligger häruti
en den sanna upplysningens största seger, en seger,
hvars följder snart eller sent måste blifva inflytel-
serika för både Konungen och Nationen!
Hr D- Mare: Om, såsom en värd ledamot yttrat,
de fyra RiksStånden verkligen utgjorde Svenska fol-
kets Representanter, skulle en förändring lätt verk-
ställas; då skulle 4 8 RiksdagsOrdningen vara en
sanning. Men så förhåller sig ej. De fyra Ständen
stå utom rummet af representationen; folket måste;
sjelft dit inlåtas, genom representanter, som kunna
anses för dess verkliga ombud. Om frågan varit att
stifta en vallag för en ny nation, skulle Tal. icke
dragit i betänkande att sluta sig till dem, som ön-
ska alimänna val; men ansåg det vara omöjligt :
emot historiska minnen och urålders häfd, im. m.,
införa ett representationssätt, som skulle kullkasta
allt hvad som finnes. Tal. var sinnad att instämma
i Prosten Odmans förslag, men endast med skiljak-
tighet i afseende på öfre kammarens bildande. Men
efter hvad man af diskussionens gång kunde inhem-
ta, komme icke samma förslag att här vinna nog
gehör, för att göra sig gällande. Tal. kunde likvälj
icke instimma i deras mening, som önskade att frå
gan helt och hållet måtte falla och öfverlemnas åt!
en oviss framtid. Det vore en sträng pligt för hvarje
fosterländskt sinnad representant att, så mycket som
möjligt, söka medverka till införande af någet bättro. !
På sjeifra Riddarhuset och inom PresteStändet ha-
de man varit ense om, att icke allt borde förblifva
såsom det är, och att sjelfskrifvenheten borde upp-
höra; detta vore åtmivstone något hoppgifvande.
BorgareStåndet, som hade så små uppoffringar att
göra, borde icke sätta sig emot den allmänna ön- !
skan. Om, enligt hvad man kunde förmoda, försla-:
get till allmän valrätt förkastades, torde det förslag!
till Ståndets gemensamma tankar, som af Hr Hal- ;
ling blifvit främstäldt, vara det bästa. Tal. fästade!
sig slutligen mot de anmärkningar, som blifvit fram-
ställda mot Grefyve Anckarsvärd, såsom Utskottets !
Ordförande, och förklarade, att han icke kunde fö-!
reställa sig ett värdigare sätt, större nit och oväld,!!
än Hr Grefven ådagalagt; vore detta aristokratiska !.
ideer, önskade Tal., att de voro allmännare. Ord-j:
föranden hade för öfrigt med sin mening stannat i !
minoriteten, ehuru han icke velat reserycra sig, utan a
så uppfattat sin ställning, att han borde dela ljuft!
och ledt med Utskottet. Man skiljdes med större,
aktning från Hr Grefyen såsom Ordförande, än man.
emottagit honom såsom sådan.
Hr Ekholm utvecklade ännu ytterligare det af ho-;
nom förut framställda förslaget, som han uppläste, f
och önskade, att Ståndet måtte omfatta såsom sin r
gemensamma tanka.
Hr Wo biträdde, i afseende på hufvudprin-
ciperna, Utskottets förslag, men i afseende på ål-4
dern, som skall erfordras för att vara valberättigad,
instämde Tal. i hvad Frib. Kan:zow föreslagit i sin,!sg
vid betänkaudet fogade reservation. s
Hr MWrestlinyer Ordade i enlighet med sitt yttran-!r
de, och sökte med allmänna lagen och åtskilliga in- g
rättningar, såsom roteringsverket, taxeringsnämnden, r
m. m. vederlägga, hvad förut blifvit yttradt, att mu- r
micipalväsendet hos oss ännu icke vore utbildadt.
Hr Geijer tillade åtskilligt till sitt förra anförande, s
och fästade uppmärksamheten vid det af Grefve Spens!s
framställda förslag, i händelse Utskottets, såsom man
kunde förmoda, icke anteges.
Hr Norin: Som Konstitutionsutskottets förslag,
vaktadt dess verkliga förtjenst, dock möjligen ännu
icke motsvarades af nationens uppnådda grad af
mognad, för att vinna ett obetingadt gillande, ville
Tal. endast sluta sig till dem, som hysa den tanka,
att det i alla fall vore bättre att vinna något, än
alls intet, och instämde i de åsigter, som Hr Ek Ig
holm framställt och uti hans förslag till Ståndets
gemensamma tankar i denna sak.
Hr (Carlberg kunde ej gilla Utskottets förslag, f
bhufvudsakligeR DÅ de erunder att detsamma varp! O
Am -—
on