adoptera satser, hvilka förut hade stått i Aftonbladet, och detia blott derföre, att de hade ståttder, Häruti hafve vi också hela nyckeln till, hvarföre kamraten, oaktadi de vackra fraserna om det nya Sver:ge, m. m. stadnat så jemmerligen i stöpet vid sirenaen af btångån, och oaktadt sin väderstinnhet är i verklig fara att dorstädes drunkna. Han borde likväl långt för deita hafva begripit att landsortspressens sanna och verkliga ewancipation, om någon sådan erfordras, icke ligger i ait endast pösa och illfänas, utan deruti att siolf på ett tillfredsställande sätt lösa de der ahufvudknutarna eller åtminstone visa sin publik, om man sjeif vet det minsta hvad man vill i den vägen, samt i sådant fall uttryeka det tydligt och icke endast utstöia dunsier som skymma och förskämma almosferen. Saknar man sjelf förmåga härtill, så bör mar också vackert hålla sig i skinnet Ingen menniska rår för, om hon är en nullitet i förståndet; men en uppblåst nullitet, som icke visar någon annan positif egenskap än arghet, och som, fastän hon. sjelf ingenting begriper, likväl vill spela öfversittare, ända till den grad, att hon rent af proklamerar sig anse alla medel tillåtliga mot en viss motståndare, den förtjenar icke längre att endast bemötas med tystnad. En och annan af dem, som icke haft tillfälle följa med Östgötha Korrespondenten, torde kanske föreställa sig, att vi här behandlat honom alltför omildt, äfvensom att vi för strängt bedömt den nye Redaktören Hr Ridderstad. Vi anse oss skyldige ett ord till svar härpå, äfvensom till redogörelse, hvarföre vi öfverhufvud funnit det löna mödan att sysselsätta oss med en författare af hvilken man finner sådana radotterier som dem, bland hvilka endast några få ibland många här ofvän blifvit framdragna. Denna orsak är i kortbet, att Östgötha-Korrespondenten kan äga sitt värde i andra omständigheter, nemligen i det ofta nätta och komiska sätt, hvarmed den refererar dageas händelser ifrån hufvudstaden och provinserna. Denna egenskap, som är äldre än Hr Ridderstads inträde i redaktionen och Lärrör från en annan medarbetare, förskaffar bladet naturligtvis en viss publik. Vår mening är också ingalunda, att genom den stränghet, hvarmed vi här ofvan måst gå till väga, på något sätt vilja minska dess cirkulation, eller utöfva vederällningsrätt för de försök, som i det afseendet i år blifvit gjorda mot Aftonbladet. Men det är egentligen efier Hr Ridderstads inträde i redaktionen, och sedan tidningen börjat vilja spela en politisk roll, som den i några artiklar visat en blandning af politiskt vanvett och verklig elakhet, hvarpå vi ansett nödigt att en gång fästa uppmärksamheten, då den desperata pressen icke underlåter att ständigt framdraga några af de lösa fraserna och utbrotten af den personliga animositeten mot Aftonbladet, om icke till stöd för sin sak, åtminstone såsom vapen emot de satser, hvilka Aftonbladet förfäktar, begagnande dervid skenel af den omständigheten, att Ostgötha Correspondenten i sjelfva verket vill, och sannolikt äfven tror sig passera för en varm vän af den medborgerliga frihetens utveckling, fastän ban förråder dess sak i tillämpningen. På detta sältet har Östgöthen blifvit begagnad såsom ett slags bulvan, likt de uppstoppade djur, bakom hvilka jägare dölja sig, för att säkrare kunna nalkas villebrådet, och det har derföre synts oss angeläget, att varna för listen och de möjliga följderna, i fall spelet får längre fortgå. Vi bedje slutligen få anmärka, att hvad vi här ofvan sagt om Hr Ridderstad, ingalunda går ut på att nedsätta hans vackra anlag för det lyriska qvädet. Derutinnan må han ega sitt värde oförminskadt; men skarpsinnighet och omdöme äro helt andra egenskaper, dem han icke eger, och på hvilka han borde upphöra att visa anspråk. BEN TAERRELESAARTITIETRTTREDAE