I — DHOcuadu Hagon tUd Nar vila Ramnersratten
första afdelning — Hr Lagman Lindberg — vari
lanhängigt ett mål af nog ovanlig beskaffenhet. De
lärer blifvit instämdt af Adolf Fredriks försam
lings Kyrkoråd; som jemte dess Pastor, derige
Inom söka befria församligen från en mycke
lomtalad inrättning af den art, hos hvilken sed
ligheten icke står i synnerlig förbindelse. Un
dersökningen i saken har i dag blifvit fortsat
och leddes med mycken jemnhet af rättenssord
I förande. Man kom deruti så vida, att vittnes
jmålen företogos, och att sluta från början a
dessa, har ryktet om inrättningens osedliga be
skaffenhet ingenting öfverdrilvit.
Ett mord af kärlek.
Bonddrängen Nils Bengtsson och Anna Persdotte
tjenade sedan förlidet är tillsammans hos Nils Bengts
sons broder, Per Bengtsson; i Grefvie af Dalby Soc
ken uti Skåne. I granngården, hos bonden Nil
Jönsson, bodde en annan dräng, vid namn Jön
Persson, hyilken sysselsatte sig med snickarearbeter
i angränsande byar. Nils Bengsson, på 30:e oci
Jöns Persson på 20:e äret, hade fattat kärlek fö
jAnna Persdotter, som var 49 är gammal. Nil
Bengtsson hade vid flera tillfällen för Anna yppa
sin kärlek och sin önskan att få gifta sig med henne
Denna önskan hade Nils framfört för Annas förmyn
dare, hvars uppmärksamhet Nils sökte fästa på der
vänskap, som rådde emellan Jöns Persson och Anna
och det ofördelaktiga i denna förbindelse, emedar
i Jöns, som var fattig, icke vore i tillfälle att-lösa til
sig hbemmasdelen från Annas mor och syster, hvilke
åter Nils kunde göra. Nils hade äfven bedt sin bro.
der och svägerska att söka beveka Anna, men både
åt dem och sin förmyndare bade hon bestämdt för
klarat, att hon aldrig ville ingå äktenskap med Nils
Anna hade ock aldrig gifvit Nils anledning till nä
gra förhoppningar om äktenskap dem emellan, del:
gerföre att hon tyckte det vara för stor skilnad :
älder dem emellan, dels för det hon saknade tillgif-
venhet för hans person. För Jöns Pehrsson hadt
Anna deremot fattat vänskap och kärlek. Dettö
grundlade en fortfarande bitterhet emellan Jöns ock
Nils, hvilken likväl aldrig utbröt i nägon ond hand:
ling emot Jöns. förrän den ohyggliga håndelse, hvar-
om vi nu komma att berätta, inträtfade; men väl
hade Nils ganska ofta åt grannarne i byen yttrat sig
på ett fiendtligt sätt emot Jöns. Så hade han åt
dem som oitast sagt, catt han skulle skaffa sig en
abössa och skjuta haren, som icke ville vara ifrån
aderas kälgärd, hvarmed Nils menat Jöns Persson,
som merendels brukade stämma möte med Anna i
Per Bengtssons kåltäppa. Detta uttryck hade khan så
ofta låtit undfalla sig, att det nästan blifvit ett ord-
språk i byn. Åt en annan granne, husmannen
Nils Göransson, som idkade jagt, hade Nils en dag,
kort för midsommar, då de voro sysselsatte med att
skära torf, yttrat: du kunde ju skjuta den brokota
alängbenta, som gäår i vår kälhage, hvarmed Nils
äfven menat Jöns Persson. SS :
Sedan Jöns Persson, någon tid före sistlidn Mid-
sommar, hemkommivt ifrån beväringsmötet, hade Nils
sett Jöns ständigt söka tillfälle att i enslighet trälfa
Anna, Detta hade uppäggat Nils att ännu en gång
försöka sin lycka hos Auna och för henne bekänna,
huru högt och gränslöst kan älskade henne, men
Anna hade då öppet svarat honom, att hon tyckte
mer om Jöns Persson. ifrån denta stund blef Nils
dels djupt nedslagen och bedröfvad, dels tänkte han
endast på huru han skulie hämnas mot sin lyckliga
rival. Fyra dagar före Midsommar beslöt han ut-
föra sin hämnd genom att mörda Jöns. Endast ett
passande tillfälle fattades honom nu, men han fann
det snart. Midsommarsafton hade han gått upp på
taket, för att se, om någon majstång vore upprest i
grannskapet, och fick då se Jöns gä hem till sig, i
sällskap med 492:årige tjenstgossen Nils Hansson.
Genast fattade honom den tankan, att han på nat-
ten, då Jöns sof, borde utföra den rysliga gerningen.
Med detta beslut begaf sig Nils hem till sin bror,
för att äta qvällsvard, och gick derefter upp på lof-
tet öfver stugan, för att lägga sig. Han lade sig
likväl påklädd, för att afvakta midnatten, då hans
broder och svägerska hunnit gå till hvila. Sedan
de insomnat och allt blifvit tyst omkring honom,
smög han sig obemärkt ut till foderladan, försåg sig
der med en skarpslipad knif och begaf sig med detta
mordvapen på väg till Nils Jönssons gård, der Jöns
hade sin kammare. Imedlertid hade Jöns Persson
och gossen Nils lagt sig att hvila bredvid hvarandra
i Jöns Perssons säng och insomnat. Kommen till
kammaren, stötte Nils upp dörren, närmade sig;
utan uppehåll eller besinning, Jöns Perssons säng
och sänkte det mördande stålet djupt i sin rivels
bröst. Vid mordstygnet uppgaf Jöns endast ett doft
(emmerrop, hvilket genast dog bort med hans lif.
Under allt detta sof gossen Nils vid Jöns Perssons
sida ända till morgonen, utan att vakna. Efter väl:
ullbordad gerning återvände Nils hem, lade knifven
vå sitt ställe och gick i all tysthet, utan att någon
närkte honom, tillbaka på loftet, att intaga sitt
wviloställe.
Morgonen derpå, Midsommarsdagen, klockan 3,
skulle gossen Nilss broder, Anders Nilsson, gå och
räcka Nils, för att biträda vid kreatursfodringen, då
van fick se dörren öppen, Jöns liggande död i sängen, !
och gossen sofvande tryggt vid sidan af den döde.
Han väckte genast sin bror, som, vid äsynen af sin
iflöse sängkamrat, förskräckt ilade ur sängen, men
visste ingenting om hvad som tilldragit sig under
ratten, emedan han sofyit godt. Om den ohyggliga
ändelsen underrättade de genast sin mor, gran-
arne, Presten och Länsmannen, hvilka straxt derpå
nfunno sig. Hvem som kunde vara banemannen,
isste ingen.
Imedlertid hade Nils Bengtsson uppstigit i vanlig
id och begifvit sig till ladugårdslängan, der sväger-
kan, som sökte honom, för att gilva matbud till
rukost, träffade på honom, roande sig med att göra
eksaker åt barnen. Under det Nils bror och syä-
;erska sutto och åto, kom en af grannarne med un-
lerrättelse om den förskräckliga tilldragelsen, dervid
Nils likväl icke visade något tecken till sinnesrörelse
ller förlägenhet. De åtföljdes till Jöns Perssons
ammare, der Presten, Länsman och grannarne förut
mA frn oo Ida för aft hålla smn0 4