I — DHOcuadu Hagon tUd Nar vila Ramnersratten första afdelning — Hr Lagman Lindberg — vari lanhängigt ett mål af nog ovanlig beskaffenhet. De lärer blifvit instämdt af Adolf Fredriks försam lings Kyrkoråd; som jemte dess Pastor, derige Inom söka befria församligen från en mycke lomtalad inrättning af den art, hos hvilken sed ligheten icke står i synnerlig förbindelse. Un dersökningen i saken har i dag blifvit fortsat och leddes med mycken jemnhet af rättenssord I förande. Man kom deruti så vida, att vittnes jmålen företogos, och att sluta från början a dessa, har ryktet om inrättningens osedliga be skaffenhet ingenting öfverdrilvit. Ett mord af kärlek. Bonddrängen Nils Bengtsson och Anna Persdotte tjenade sedan förlidet är tillsammans hos Nils Bengts sons broder, Per Bengtsson; i Grefvie af Dalby Soc ken uti Skåne. I granngården, hos bonden Nil Jönsson, bodde en annan dräng, vid namn Jön Persson, hyilken sysselsatte sig med snickarearbeter i angränsande byar. Nils Bengsson, på 30:e oci Jöns Persson på 20:e äret, hade fattat kärlek fö jAnna Persdotter, som var 49 är gammal. Nil Bengtsson hade vid flera tillfällen för Anna yppa sin kärlek och sin önskan att få gifta sig med henne Denna önskan hade Nils framfört för Annas förmyn dare, hvars uppmärksamhet Nils sökte fästa på der vänskap, som rådde emellan Jöns Persson och Anna och det ofördelaktiga i denna förbindelse, emedar i Jöns, som var fattig, icke vore i tillfälle att-lösa til sig hbemmasdelen från Annas mor och syster, hvilke åter Nils kunde göra. Nils hade äfven bedt sin bro. der och svägerska att söka beveka Anna, men både åt dem och sin förmyndare bade hon bestämdt för klarat, att hon aldrig ville ingå äktenskap med Nils Anna hade ock aldrig gifvit Nils anledning till nä gra förhoppningar om äktenskap dem emellan, del: gerföre att hon tyckte det vara för stor skilnad : älder dem emellan, dels för det hon saknade tillgifvenhet för hans person. För Jöns Pehrsson hadt Anna deremot fattat vänskap och kärlek. Dettö grundlade en fortfarande bitterhet emellan Jöns ock Nils, hvilken likväl aldrig utbröt i nägon ond hand: ling emot Jöns. förrän den ohyggliga håndelse, hvarom vi nu komma att berätta, inträtfade; men väl hade Nils ganska ofta åt grannarne i byen yttrat sig på ett fiendtligt sätt emot Jöns. Så hade han åt dem som oitast sagt, catt han skulle skaffa sig en abössa och skjuta haren, som icke ville vara ifrån aderas kälgärd, hvarmed Nils menat Jöns Persson, som merendels brukade stämma möte med Anna i Per Bengtssons kåltäppa. Detta uttryck hade khan så ofta låtit undfalla sig, att det nästan blifvit ett ordspråk i byn. Åt en annan granne, husmannen Nils Göransson, som idkade jagt, hade Nils en dag, kort för midsommar, då de voro sysselsatte med att skära torf, yttrat: du kunde ju skjuta den brokota alängbenta, som gäår i vår kälhage, hvarmed Nils äfven menat Jöns Persson. SS : Sedan Jöns Persson, någon tid före sistlidn Midsommar, hemkommivt ifrån beväringsmötet, hade Nils sett Jöns ständigt söka tillfälle att i enslighet trälfa Anna, Detta hade uppäggat Nils att ännu en gång försöka sin lycka hos Auna och för henne bekänna, huru högt och gränslöst kan älskade henne, men Anna hade då öppet svarat honom, att hon tyckte mer om Jöns Persson. ifrån denta stund blef Nils dels djupt nedslagen och bedröfvad, dels tänkte han endast på huru han skulie hämnas mot sin lyckliga rival. Fyra dagar före Midsommar beslöt han utföra sin hämnd genom att mörda Jöns. Endast ett passande tillfälle fattades honom nu, men han fann det snart. Midsommarsafton hade han gått upp på taket, för att se, om någon majstång vore upprest i grannskapet, och fick då se Jöns gä hem till sig, i sällskap med 492:årige tjenstgossen Nils Hansson. Genast fattade honom den tankan, att han på natten, då Jöns sof, borde utföra den rysliga gerningen. Med detta beslut begaf sig Nils hem till sin bror, för att äta qvällsvard, och gick derefter upp på loftet öfver stugan, för att lägga sig. Han lade sig likväl påklädd, för att afvakta midnatten, då hans broder och svägerska hunnit gå till hvila. Sedan de insomnat och allt blifvit tyst omkring honom, smög han sig obemärkt ut till foderladan, försåg sig der med en skarpslipad knif och begaf sig med detta mordvapen på väg till Nils Jönssons gård, der Jöns hade sin kammare. Imedlertid hade Jöns Persson och gossen Nils lagt sig att hvila bredvid hvarandra i Jöns Perssons säng och insomnat. Kommen till kammaren, stötte Nils upp dörren, närmade sig; utan uppehåll eller besinning, Jöns Perssons säng och sänkte det mördande stålet djupt i sin rivels bröst. Vid mordstygnet uppgaf Jöns endast ett doft (emmerrop, hvilket genast dog bort med hans lif. Under allt detta sof gossen Nils vid Jöns Perssons sida ända till morgonen, utan att vakna. Efter väl: ullbordad gerning återvände Nils hem, lade knifven vå sitt ställe och gick i all tysthet, utan att någon närkte honom, tillbaka på loftet, att intaga sitt wviloställe. Morgonen derpå, Midsommarsdagen, klockan 3, skulle gossen Nilss broder, Anders Nilsson, gå och räcka Nils, för att biträda vid kreatursfodringen, då van fick se dörren öppen, Jöns liggande död i sängen, ! och gossen sofvande tryggt vid sidan af den döde. Han väckte genast sin bror, som, vid äsynen af sin iflöse sängkamrat, förskräckt ilade ur sängen, men visste ingenting om hvad som tilldragit sig under ratten, emedan han sofyit godt. Om den ohyggliga ändelsen underrättade de genast sin mor, granarne, Presten och Länsmannen, hvilka straxt derpå nfunno sig. Hvem som kunde vara banemannen, isste ingen. Imedlertid hade Nils Bengtsson uppstigit i vanlig id och begifvit sig till ladugårdslängan, der svägerkan, som sökte honom, för att gilva matbud till rukost, träffade på honom, roande sig med att göra eksaker åt barnen. Under det Nils bror och syä;erska sutto och åto, kom en af grannarne med unlerrättelse om den förskräckliga tilldragelsen, dervid Nils likväl icke visade något tecken till sinnesrörelse ller förlägenhet. De åtföljdes till Jöns Perssons ammare, der Presten, Länsman och grannarne förut mA frn oo Ida för aft hålla smn0 4