ST EM FER RER ER BE EES MSE Tf MMS F5v nn na
(Forts följer. )
— Ibland de reservationer, som i Lördagens
plenum på Riddarhuset afgåfvos mot det beslut,
Adeln föregående Onsdag hade fattat, rörande de
indelta räntorna, synes nedanstående af Herr B.
Ribbirg, förljena att in extenso meddelas:
Emot tvenne af de beslut, som i sista plenum
fattades, anhåller jag att få till protokoilet reservera
mig.
Det första: att med föredragningen af StatsUtskot-
tet Nr 343 skuile uppskjutas intilldess protokollsut-
drag derom från de andra Stånden hunnit inkomma.
Det andra: innehållande afslag på lit. a) af 2 pr.
uti StatsUtskottets betänkanden Nr 470 och 5396, i
hvilka, med vissa undantag, tillstyrkes: indragning af
alla indelta räntor och kronotionde, som äro anord-
nade till staten och korpsers aflöning eller ser-
skilda verk och inrättningar m. fl. behof, hvilka se-
dan skulle ersättas af kontanta löner och anslag.
Jag reserverar mig säväl emot de förbisedda äf-
ventyrliga följder af dessa beslut, som emot dem, hvil-
ka jag tror dermed vara åsyftade; nemligen att ige-
nom det första beslutet, hindra statsregleringens de-
finitiva afslutande så länge, att med stöd af 109
Reg. formen, den nu gällande bevillningen, såsom
rvundeligare tilltagen än den tillämnade nya skall
kunna blifva gällande äfven för nästa år, hvarigenom
den skattdragande allmänheten ännu längre blifver
beröfvad åtnjutandet af den billiga och af behofvet
länge påkallade lindring i skattebördor, som var den-
samma efter 26 års oafbruten fred, af välsinnade och
om behofyvet väl underrättade representanter tilläm-
nad.
Den tacksaftrhet och välvilja, som Rikets Ständer
af sina hufyudmän, genom åstadkommandet af en
sådan lindring, behöft förvärfva, för att någon gång
kunna öfvertyga desamma, att icke endast hårdare
beskattning blir frukten af representationens öfver-
läggningar och beslut, hade, efter hvad jag förestäl-
ler mig, varit angenäm att både få visa och emot-
taga; men Ridd. och Adelns majoritet har nu med
nyssnämnde beslut aflägsnat möjligheten häraf. Den
är dock ej att förakta, utan fast heldre att eftersträf-
va, emedan den i dubbelt hänseende befordrar rikets
sannskyldiga nytta.
Det andra beslutet, hvars motsats länge varit af
nationen önskad och efterlängtad, och hvilket skulle
jemna många obehagliga förhållanden emellan ränte-
tagare och räntegifvare, ådagalägger tydligt och otvif-
velaktigt halten ar de så kallade enkla och öppna
ömhetsbetygelserna för folkets väl, hvarmed man som
oftast trakteras, och hvilka icke kunna realiseras för
det obotliga StatsUtskottets envishet, att icke ur de
skattdragandes fickor vilja utassignera allt hvad som
åstundas.
Det är möjligt, att StatsUtskottets betänkande, som
af Bonde- och Borgarestånden redan är bifallet, äf-
ven bifalles af Presteståndet och slutligen af Ko-
nungen sanktioneras, derföre att dess välgörande
följder icke gerna kunna af den som vill se — för-
bises.
Ett kortare uppehåll med den goda sakens fram-
gång skall i vidrigt fall ändå icke så mycket gräma
mig, som ic.e fast mer, att Konungen och hans råd-
gifvare, genom den anda, som uppenbarar sig vid
fattande af de för folket vigtigaste besluten, sättas ur
stånd att utröna någon säker majoritet från repre-
sentationen, hvarpå de hade att grunda sina åtgär-
der till befrämjande af folkets förkofran och belåten-;
het. I det ställe komma båda statsmakterna att fort-
farande blifva föremål för allmänhetens både förtjen-
ta och oförtjenta missnöje och klander, hvartill jag
hade önskat, att Ridd. och Adeln icke varit orsaken.
Jag vill åtminstone icke räknas till det antal, som
på detta sätt söker att öfvertyga mina landsmän om
Ridd. och Adelns välvilja och bemödande att främja
landets väl.
Förgäfves lärer mina önskningar och åtgärder haf-
va varit, att söka förena det som aldrig bordt, till
förekommande af landets olycka, vara åtskiljdt. Här
spelas dock för högt spel, mine Hrr! — Represen-
tantkallet är vigtigt och ansvarsfullt. Det är hög tid
att sansa sig. Men om så olyckligt skulle vara, att
samma förstörande element fortfarande kommer att!
verka vid fattandet af de för landet vigtiga beslut, i
som under närvarande Riksdag ännu äro oafgjorda,
så lärer ingen annan utväg återstå, än att, stridande
för hvad rätt och godt är, tröstefullt och tills vidare
afbida de af en historieskrifvare bemärkte 50-tal af
är och hvad som under det sedan 4809 genom nu
brukliga behandlingssätt af allmänna ärender kan in-
träffa.
CVTISNAN BR FIS TFT Jr FP HA Mam