ST EM FER RER ER BE EES MSE Tf MMS F5v nn na (Forts följer. ) — Ibland de reservationer, som i Lördagens plenum på Riddarhuset afgåfvos mot det beslut, Adeln föregående Onsdag hade fattat, rörande de indelta räntorna, synes nedanstående af Herr B. Ribbirg, förljena att in extenso meddelas: Emot tvenne af de beslut, som i sista plenum fattades, anhåller jag att få till protokoilet reservera mig. Det första: att med föredragningen af StatsUtskottet Nr 343 skuile uppskjutas intilldess protokollsutdrag derom från de andra Stånden hunnit inkomma. Det andra: innehållande afslag på lit. a) af 2 pr. uti StatsUtskottets betänkanden Nr 470 och 5396, i hvilka, med vissa undantag, tillstyrkes: indragning af alla indelta räntor och kronotionde, som äro anordnade till staten och korpsers aflöning eller serskilda verk och inrättningar m. fl. behof, hvilka sedan skulle ersättas af kontanta löner och anslag. Jag reserverar mig säväl emot de förbisedda äfventyrliga följder af dessa beslut, som emot dem, hvilka jag tror dermed vara åsyftade; nemligen att igenom det första beslutet, hindra statsregleringens definitiva afslutande så länge, att med stöd af 109 Reg. formen, den nu gällande bevillningen, såsom rvundeligare tilltagen än den tillämnade nya skall kunna blifva gällande äfven för nästa år, hvarigenom den skattdragande allmänheten ännu längre blifver beröfvad åtnjutandet af den billiga och af behofvet länge påkallade lindring i skattebördor, som var densamma efter 26 års oafbruten fred, af välsinnade och om behofyvet väl underrättade representanter tillämnad. Den tacksaftrhet och välvilja, som Rikets Ständer af sina hufyudmän, genom åstadkommandet af en sådan lindring, behöft förvärfva, för att någon gång kunna öfvertyga desamma, att icke endast hårdare beskattning blir frukten af representationens öfverläggningar och beslut, hade, efter hvad jag föreställer mig, varit angenäm att både få visa och emottaga; men Ridd. och Adelns majoritet har nu med nyssnämnde beslut aflägsnat möjligheten häraf. Den är dock ej att förakta, utan fast heldre att eftersträfva, emedan den i dubbelt hänseende befordrar rikets sannskyldiga nytta. Det andra beslutet, hvars motsats länge varit af nationen önskad och efterlängtad, och hvilket skulle jemna många obehagliga förhållanden emellan räntetagare och räntegifvare, ådagalägger tydligt och otvifvelaktigt halten ar de så kallade enkla och öppna ömhetsbetygelserna för folkets väl, hvarmed man som oftast trakteras, och hvilka icke kunna realiseras för det obotliga StatsUtskottets envishet, att icke ur de skattdragandes fickor vilja utassignera allt hvad som åstundas. Det är möjligt, att StatsUtskottets betänkande, som af Bondeoch Borgarestånden redan är bifallet, äfven bifalles af Presteståndet och slutligen af Konungen sanktioneras, derföre att dess välgörande följder icke gerna kunna af den som vill se — förbises. Ett kortare uppehåll med den goda sakens framgång skall i vidrigt fall ändå icke så mycket gräma mig, som ic.e fast mer, att Konungen och hans rådgifvare, genom den anda, som uppenbarar sig vid fattande af de för folket vigtigaste besluten, sättas ur stånd att utröna någon säker majoritet från representationen, hvarpå de hade att grunda sina åtgärder till befrämjande af folkets förkofran och belåten-; het. I det ställe komma båda statsmakterna att fortfarande blifva föremål för allmänhetens både förtjenta och oförtjenta missnöje och klander, hvartill jag hade önskat, att Ridd. och Adeln icke varit orsaken. Jag vill åtminstone icke räknas till det antal, som på detta sätt söker att öfvertyga mina landsmän om Ridd. och Adelns välvilja och bemödande att främja landets väl. Förgäfves lärer mina önskningar och åtgärder hafva varit, att söka förena det som aldrig bordt, till förekommande af landets olycka, vara åtskiljdt. Här spelas dock för högt spel, mine Hrr! — Representantkallet är vigtigt och ansvarsfullt. Det är hög tid att sansa sig. Men om så olyckligt skulle vara, att samma förstörande element fortfarande kommer att! verka vid fattandet af de för landet vigtiga beslut, i som under närvarande Riksdag ännu äro oafgjorda, så lärer ingen annan utväg återstå, än att, stridande för hvad rätt och godt är, tröstefullt och tills vidare afbida de af en historieskrifvare bemärkte 50-tal af är och hvad som under det sedan 4809 genom nu brukliga behandlingssätt af allmänna ärender kan inträffa. CVTISNAN BR FIS TFT Jr FP HA Mam