de våldföras. Icke heller vore det gifvet, att den blefve mindre korruptibel. Men emot det närvarande talade dock behofvet, och den stora orepresente-! i rade klassens rättmätiga anspråk; dock blefve ej så I lätt att anskaffa den rum. Vid Riksdagens början kunde ej Stånden medgifva inträde åt några ifråga-! satta berättigade; torde ej blifva lättare nu. Det: vore dock nödvändigt. Arfsrepresentationen borde äfven upphöra. Huru svårt detta skulle låta sig göra, kunde Tal. ej mer än ana. Presternas rätt borde vårdas, serdeles för det att de stå närmare och umgås med folket, och böra vara folkets män. Dermed vore deras representationsrätt ej illa försvarad; men religionens vinst vore deraf ej så säker; och! kunde då äfven frågas hvad Staten vinner deraf. Det hade ej alltid varit gagneligt, att Presterna haft mycken makt. I bref från en af hans kommittenter iiade nyligen yttrats: att Presterna ej hade mycket vid Riksdagarne att göra. Tal. trodde dem: kunna uppoffra och ej böra eftersträfva något utmärkande. Kanhända hade de just genom utöfvande af denna sin rätt ådragit sig obehag.