de våldföras. Icke heller vore det gifvet, att den
blefve mindre korruptibel. Men emot det närvaran-
de talade dock behofvet, och den stora orepresente-! i
rade klassens rättmätiga anspråk; dock blefve ej så I
lätt att anskaffa den rum. Vid Riksdagens början
kunde ej Stånden medgifva inträde åt några ifråga-!
satta berättigade; torde ej blifva lättare nu. Det:
vore dock nödvändigt. Arfs- representationen borde
äfven upphöra. Huru svårt detta skulle låta sig gö-
ra, kunde Tal. ej mer än ana. Presternas rätt bor-
de vårdas, serdeles för det att de stå närmare och
umgås med folket, och böra vara folkets män. Der-
med vore deras representationsrätt ej illa försvarad;
men religionens vinst vore deraf ej så säker; och!
kunde då äfven frågas hvad Staten vinner deraf.
Det hade ej alltid varit gagneligt, att Presterna haft
mycken makt. I bref från en af hans kommit-
tenter iiade nyligen yttrats: att Presterna ej ha-
de mycket vid Riksdagarne att göra. Tal. trodde
dem: kunna uppoffra och ej böra eftersträfva något
utmärkande. Kanhända hade de just genom utöf-
vande af denna sin rätt ådragit sig obehag.