,uklarne och lör dem betala deras Iulla varde; men ämnade icke begagna den försummelse, här blifvi begången, och inropa kreaturen för en obetölig i penning, då förlusten i alla fall komme att drabba , den fattige pantegaren, utan protesterade, under I sådane tornavuanden, skriftligen emot all fortsätt ning af auktioner, med tillägg, att några anbud af fået icke komme att göras. — Detta torde vara nog för att upplysa, hvarföre anbuden på långt när 1ej uppgingo till hvad de eljest kunnat gå. Hr Lagerlöf nämner, att de vid auktionen sålda kreaturen betaltes med 8 å 40 Rdr för en qviga, 11, 12, 15, 20 å 22 Rdr för en ko, samt från 4 till 2 Rdr Bko för ett får, med tillägg att inropsprisen uppgingo till nära nog de i orten gångbara. Att inrop möjligen under auktionens fortgång äfven till dessa priser kunnat ske, kar Ins. ieke bestrida, då Ins. endast en kort stund efter auktionens öppnande qvarstannade på stället, cwär han, som ofIvan nämnt är, icke under dessa omständigheter lämnade göra något anbud; men, att under Ins:s närvaro blott en enda af de panter, som under ti-. den försåldes, uppgick till det af Hr L anförda minimipris, kan Ins. med så mycket större säkerhet påstå, som Ins., öfver de skedde inropen, gjorde ; en anteckning sig till minnes, hvilken utföll som fölier: I Ett Får inropades af Gunnar Jansson för 34 sk.;: en Ko af dito dito för 40 Rdr 6 sk.; en Ko af d:oj d:o 10 Rdr 46 sk.; ett Får af d:o d:o 33 sk.; en Qviga af Daniel Pehrsson 8 Rdr 4 sk.; 3:ne Får af: Gunnar Jansson 2 Rdr 4 sk.:; en Ko af Bergman 7 Rdr 46 sk.; 2:ne Får af Gunnar Jansson 4 Rdr 47 sk., allt Banko. Insändaren får nu fråga hvarje .Wermländning, il hvad förhållande dessa priser stå till dei öfrigt gångbara inom länet? Hr Lagerlöf har sagt, att vid försäljningen till kännagafs, det kreatur, på den för deras inställelse bestämda dag, borde, antingen med penningar lösas, eller aflemnas. Af detta skulle synas såsom hade det blifvit förbehållen den fattige pantägaren rättighet att för inropssumman återlösa sitt kreatur, om han det kunde. Skada blott att något sådant förord icke skedde, och till stöd för detta påstående, torde ins. få anföra nedanstående utdrag ur ett bref derifrån orten, någon tid efter auktionen: sosse Det torde intressera Tit. att veta, huru det gick vid leverancen af kreatur vid Strand den 17:de dennes. Af fjerdingsmän voro denna gång endast 2:ne närvarande, som inalles medhade 3:ne Kor, hvaraf ÅA... feck in natura 2:ne och B... En. Närvarande fjerdingsman löste likväl alla de Kor, som voro på hans lista, och betalte för En till ÅA .. 8 Rdr 12 sk. — till C... för 4 st. 24 Rdr — till D... för 4 st. 7!, Rdr — detta var ren förtjenst. Tit. G... som köpte 45 st. feck ej en enda.. ... . . d. 23 Juli 1840.n Nu frågas, om detta kan kallas en vid auktionen förordad rätt att återlösa varan, eller icke snarare den rätt, som hvar och en äger, att af inroparen äterköpa det försålda. NB. så framt han derom med denne åsämjes. Hr Lagerlöf nämner, såsom ett skäl hvarföre inga kreatur vid auktionen inställdes, att många af de restskyldige under tiden betalt sina rester. — Ins. hade likväl sjelfva auktionsdagen tillfälle att se flere af fjerdingsmännens restlängder, utaf hvilka inhemtades, att få eller inga inbetalningar ditintills hade skett — en ibland dem minnes ins. bestämdt, uppå hvilkens belopp (något öfver 1000 Rdr Bko) endast 66 Rdr voro inbetalda. Auktionsförrättaren skall måhända möta insändarens fordran, att kreaturen bordt vara tillstädes, med det inkast: att honom åligger endast beordra fjerdingsmännen om inställandet, uppå hvilka sedan hela verkställigheten beror. Må så vara. Insändaren medger till och med omöjligheten för en fjerdingsman att inställa 50 å 400 kreatur från 5 å 6 mi:s afstånd, äfvensom obilligheten af att fordra så-! dant, då han derför ej njuter ersättning, till och med om han kunde pårakna sådan, är ovisst huru; vida han är i tillfälle förskjuta de härtill nödiga, medel: men allt detta förändrar icke saken, Om dessa förhålländen var Hr IL. förut icke okunniv. I — Hr L. säger sjelf, att mångfaldiga auktioner förgälves blifvit hållna. Hvarföre blefvo då dessa så ändamålslösa? Ins. kan tjena med den upplysning, han på orten inhemtat, att orsaken till deras ändamålslöshet varit densamma, som vid Strand, nemligen att inga af de till försäljning utlysta effekter varit inställda. Att dessa auktioner numera ej besöktes af ortens invånare, är sant; men sådant skedde ej af den orsak, som Wermlands Tidning behagat föregifva, att man nemligen skulle anse sådant såsom något nesligt, utan derföre att man i detta afseende beständigt blifvit gäckad. När na Hr-L:af månegfaldig erfarenhet visste detta — hvarföre hade då Hr L. icke tagit några mått och steg deremot, I och om några sådana blifvit tagna, huru lama och I ofullkomliga de än må hafra varit, månne det då vore ens tänkbart, att af öfver 4700 kreatur icke tt enda skulle hafva blifvit instäldt, lika litet, som någon enda af de i kungörelsen omnämnda lösörejersedlar. Hvarföre skulle dessutom auktionen ank ställas utom häradet, då Hr L. nogsamt hade sig bekant, att de svårigheter, som förut hindrat pansernes inställande från närmare håll, derigenom am I INO —må Pp mn FR Fr ww MM ADB Dm AA skulle betydligen ökas: men. då sådant detta allt o-Y ktadt skedde — hvarföre inrymde Hr IL. i kungöelsen icke någon häntydning på möjligheten, att en 5 lel af panterna möjligen kunde uteblifva, samt att In örsäljning icke komme att ske i händelse liqvid k nellankomme — detta hade varit rent spel. Den v itväg, Hr L. deremot vidtog, att låta sälja panterI a, ehuru dessa ej voro tillstädes, var en hårdhet mot de arma restskyldige; ty det kunde ju vara nöjligt att fjerdingsmännen , för att slippa besväret ned inställelsen, i förtröstan på Hr L:s alltid förut 2! isade öfverseende, och äfven måhända med hänsigt I ill deraf uppkommande goda priser för egen räk-M ing, helt och hållet underlåtit att anmana de restVY kyldige till inställelse vid auktionen, samt att pantgarne sålunda oskyldigt fått plikta för hvad de i P gentlig mening icke brutit. ib Wermlands Tidning har äfven sagt, att de heder-; ti igare bland ortens invånare icke ropa på vid dyli2 a auktioner, på det folket må sielfva få inronpa! te