,uklarne och lör dem betala deras Iulla varde; men
ämnade icke begagna den försummelse, här blifvi
begången, och inropa kreaturen för en obetölig
i penning, då förlusten i alla fall komme att drabba
, den fattige pantegaren, utan protesterade, under
I sådane tornavuanden, skriftligen emot all fortsätt
ning af auktioner, med tillägg, att några anbud af
fået icke komme att göras. — Detta torde vara
nog för att upplysa, hvarföre anbuden på långt när
1ej uppgingo till hvad de eljest kunnat gå.
Hr Lagerlöf nämner, att de vid auktionen sålda
kreaturen betaltes med 8 å 40 Rdr för en qviga,
11, 12, 15, 20 å 22 Rdr för en ko, samt från 4 till
2 Rdr Bko för ett får, med tillägg att inropsprisen
uppgingo till nära nog de i orten gångbara. Att
inrop möjligen under auktionens fortgång äfven
till dessa priser kunnat ske, kar Ins. ieke bestrida,
då Ins. endast en kort stund efter auktionens öpp-
nande qvarstannade på stället, cwär han, som of-
Ivan nämnt är, icke under dessa omständigheter
lämnade göra något anbud; men, att under Ins:s
närvaro blott en enda af de panter, som under ti-.
den försåldes, uppgick till det af Hr L anförda
minimipris, kan Ins. med så mycket större säker-
het påstå, som Ins., öfver de skedde inropen, gjorde ;
en anteckning sig till minnes, hvilken utföll som
fölier: I
Ett Får inropades af Gunnar Jansson för 34 sk.;:
en Ko af dito dito för 40 Rdr 6 sk.; en Ko af d:oj
d:o 10 Rdr 46 sk.; ett Får af d:o d:o 33 sk.; en
Qviga af Daniel Pehrsson 8 Rdr 4 sk.; 3:ne Får af:
Gunnar Jansson 2 Rdr 4 sk.:; en Ko af Bergman 7
Rdr 46 sk.; 2:ne Får af Gunnar Jansson 4 Rdr 47
sk., allt Banko.
Insändaren får nu fråga hvarje .Wermländning, il
hvad förhållande dessa priser stå till dei öfrigt
gångbara inom länet?
Hr Lagerlöf har sagt, att vid försäljningen till-
kännagafs, det kreatur, på den för deras inställelse
bestämda dag, borde, antingen med penningar lö-
sas, eller aflemnas. Af detta skulle synas såsom
hade det blifvit förbehållen den fattige pantägaren
rättighet att för inropssumman återlösa sitt kre-
atur, om han det kunde. Skada blott att något så-
dant förord icke skedde, och till stöd för detta på-
stående, torde ins. få anföra nedanstående utdrag
ur ett bref derifrån orten, någon tid efter auk-
tionen:
sosse Det torde intressera Tit. att veta, hu-
ru det gick vid leverancen af kreatur vid Strand
den 17:de dennes. Af fjerdingsmän voro denna gång
endast 2:ne närvarande, som inalles medhade 3:ne
Kor, hvaraf ÅA... feck in natura 2:ne och B... En.
Närvarande fjerdingsman löste likväl alla de Kor,
som voro på hans lista, och betalte för En till ÅA ..
8 Rdr 12 sk. — till C... för 4 st. 24 Rdr — till
D... för 4 st. 7!, Rdr — detta var ren förtjenst.
Tit. G... som köpte 45 st. feck ej en enda.. ...
. . d. 23 Juli 1840.n
Nu frågas, om detta kan kallas en vid auktionen
förordad rätt att återlösa varan, eller icke snarare
den rätt, som hvar och en äger, att af inroparen
äterköpa det försålda. NB. så framt han derom med
denne åsämjes.
Hr Lagerlöf nämner, såsom ett skäl hvarföre in-
ga kreatur vid auktionen inställdes, att många af
de restskyldige under tiden betalt sina rester. —
Ins. hade likväl sjelfva auktionsdagen tillfälle att se
flere af fjerdingsmännens restlängder, utaf hvilka in-
hemtades, att få eller inga inbetalningar ditintills
hade skett — en ibland dem minnes ins. bestämdt,
uppå hvilkens belopp (något öfver 1000 Rdr Bko)
endast 66 Rdr voro inbetalda.
Auktionsförrättaren skall måhända möta insända-
rens fordran, att kreaturen bordt vara tillstädes,
med det inkast: att honom åligger endast beordra
fjerdingsmännen om inställandet, uppå hvilka sedan
hela verkställigheten beror. Må så vara. Insända-
ren medger till och med omöjligheten för en fjer-
dingsman att inställa 50 å 400 kreatur från 5 å 6
mi:s afstånd, äfvensom obilligheten af att fordra så-!
dant, då han derför ej njuter ersättning, till och
med om han kunde pårakna sådan, är ovisst huru- ;
vida han är i tillfälle förskjuta de härtill nödiga,
medel: men allt detta förändrar icke saken, Om
dessa förhålländen var Hr IL. förut icke okunniv. I
— Hr L. säger sjelf, att mångfaldiga auktioner för-
gälves blifvit hållna. Hvarföre blefvo då dessa så
ändamålslösa? Ins. kan tjena med den upplysning,
han på orten inhemtat, att orsaken till deras ända-
målslöshet varit densamma, som vid Strand, nemli-
gen att inga af de till försäljning utlysta effekter va-
rit inställda. Att dessa auktioner numera ej besök-
tes af ortens invånare, är sant; men sådant skedde
ej af den orsak, som Wermlands Tidning behagat
föregifva, att man nemligen skulle anse sådant så-
som något nesligt, utan derföre att man i detta af-
seende beständigt blifvit gäckad. När na Hr-L:af
månegfaldig erfarenhet visste detta — hvarföre hade
då Hr L. icke tagit några mått och steg deremot, I
och om några sådana blifvit tagna, huru lama och I
ofullkomliga de än må hafra varit, månne det då
vore ens tänkbart, att af öfver 4700 kreatur icke
tt enda skulle hafva blifvit instäldt, lika litet, som
någon enda af de i kungörelsen omnämnda lösöre- -
jersedlar. Hvarföre skulle dessutom auktionen an- k
ställas utom häradet, då Hr L. nogsamt hade sig
bekant, att de svårigheter, som förut hindrat pan-
sernes inställande från närmare håll, derigenom
am I INO
- —- må Pp mn FR - Fr
ww - MM
ADB Dm AA
skulle betydligen ökas: men. då sådant detta allt o-Y
ktadt skedde — hvarföre inrymde Hr IL. i kungö-
elsen icke någon häntydning på möjligheten, att en 5
lel af panterna möjligen kunde uteblifva, samt att In
örsäljning icke komme att ske i händelse liqvid k
nellankomme — detta hade varit rent spel. Den v
itväg, Hr L. deremot vidtog, att låta sälja panter-
I
a, ehuru dessa ej voro tillstädes, var en hårdhet
mot de arma restskyldige; ty det kunde ju vara
nöjligt att fjerdingsmännen , för att slippa besväret
ned inställelsen, i förtröstan på Hr L:s alltid förut 2!
isade öfverseende, och äfven måhända med hänsigt I
ill deraf uppkommande goda priser för egen räk-M
ing, helt och hållet underlåtit att anmana de rest- VY
kyldige till inställelse vid auktionen, samt att pant-
garne sålunda oskyldigt fått plikta för hvad de i P
gentlig mening icke brutit. ib
Wermlands Tidning har äfven sagt, att de heder-; ti
igare bland ortens invånare icke ropa på vid dyli- 2
a auktioner, på det folket må sielfva få inronpa!
te