revolution! ÖOeh si! det var hkväl alltsamman
en enda, mångflätad, och derigenom kolossal
sanning! N. N.
— Underrden allmanN entbusiasm, som me
skäl visat sig för Belgiska violinisten Hr Prume
kunna vi likväl icke förbigå en anMan högst intres
sant musikalisk tilldragelse sistlidne .horsdags af
ton, då den bekante kammarmusikus Hr Lemminj
lät höra sig på en soir å Frimurarelogen, i 2!
samling af nästan odeladt musikaliskt bildade å-
hörare. Det var för denna samling en verklig!
högtidlig njutning, att finna sin egen enthusiasm för
det sköna delad och uttryckt med den värma, som
endast tillkommer det utmärkta snillet att uppväc-
ka. Man stannade i villrådighet om priset skulle
tiilldömas honom såsom violonist, guitarr-spelare
eller kompositör. Onekligt är Hr Lemming sin
tids första virtuos på guitarr, ett föga tacksamt in-
strument äfven i det afseende, att så få öfvervun-
nit dess svårigher, att för den ypperligare talenten
knappt erbjudes rivaler. Utan att ingå i någon
detaillerad examen af Hr Lemmings föredrag, vill
man blott göra en anmärkning. neml. att Stock-
holms amateurer oaktadt de så nyligen af Hr Pru-
mes utmärkta talent rönt all den tillfredsställelse,
konstens älskare så lifligt förstå att värdera, icke
dess mindre funno sig så öfverraskade af Hr Lem-
mings föredrag och hans komponerade sång för fler-
stämmiga röster, att de icke allenast med högljudda
och upprepade bifallsrop tydligen tillkännagåfvo med
hvilken extase de gjorde honom rättvisa, utan åf-
ven på sina egna och frånyarande vänners vägnar
tydligen önskade. det Hr Lemming ännu en gång
under sitt korta vistande i hufvudstaden, ville
skänka dess invånare och sanna musikälskare en
dylik afton — så mycket mer, som hans lika för-
träfligt komponerade, som af dervarande amateu-
rer exeqverade sång, genom Hr Lemmings bortre-
sa, till äfventyrs ej mera erbödes. En af åhörarne
bar återgifvit det lifliga intrycket af denna afton uti
följande nätta versar, som blifvit lill Redaktionen
insände, och för hvilka vi med nöje lemna ett rum!
TILL LEMMING.
Om hösten på pilsnabba luftiga vingar
Den jlsklige nordiske sångfågeln svingar
Till drufvornas land, till orangernes hem;
Men snart gror en sippa och vårsolen glöder —
Då vänder han längtande åter från söder
Till skogväxta fjällar — der är ju hans hem. —
Så gjorde pu äfven, du son utaf Norden !
Du ofta kringsvärmat den fremmande jorden ,
Men återvändt dock till din älskade nord,
Per nya och glada förhoppningar knoppas
För att — dine landsmän med glädje det hoppas —
Nu lefva och dö på din fädernrejord.
Fast son utaf Dana, du är dock vår broder,
Ty Scandia är vår gemensamma meder —
O! derföre be vi dig ännu en gång,
Oss låta de smältande tonerna höra
Som tjuste vårt hjerta, som smekte vårt öra,
Ty skilsmässans dag blir ju sedan så lång.
VICTOR X.
kr TR