Tallmänna ordningen, samt på ojjenltiig mMyndig-
ehets-uppmaniay icke låter sig till ordning veh
estillhet återföras, Då vi lefva i ett lagbundet
samhälle, bör väl ej en författning motarbetas,
hvars ändamål är att skydda fredlige medborgare
från öfvervald, och hvilken författning syntes Tal.
i denna del så tydhg, att dem skäligen icke kan
missförstås. Utskottets förslag var välgrundadt och
ändring behöfdes blotti7 S, enligt hvad Zetterberg
uti sin reservation andragit, samt uti 10 det till-
lägg, hvarå flere Talare, under denna öfverläggning,
fästat uppmärksamhet.
Strindiund godkände de mot 10 59 gjorda anmärk-
ningar, samt önskade, det orden: woffentelig myn-
ediyhet närmare måtte bestämmas Men i öfrigt
fann han Utskottets förslag väl utarbetadt, och
hbemställde, särskilt i afseende på 10 5. om och i
bvad mån fredlige medborgare, 1 synnerhet i stör-
re städer, och allra synnuerligast i hufvudstaden,
skulle kunna vara trygga till sine personer och
egendom, derest icke allvarliga straffbestämmelser
i Lagen inrymdes mot våld af sådana, som, utan
att egentligen göra uppror, likväl störa lugnet och
allmänna ordningen och icke låta sig äterföras till
stillhet på offentlig myndighets-uppmaning.
Med Nils Persson från Södermanland och Strind
lund instämde Peter Persson i Slatthult och Peter
Jönsson, begge från Jönköpings Län.
Per Jönsson från Skåne önskade äfven att La-
gen måtte bereda åt hvarje rättsinnad samhällsmed-
lem allt det skydd, som med samhällets bästa kan
vara förenligt. Men ban ansåg Ståndet icke böra
vara alltför brådskyndande med att antaga speci-
ella lagförändringar, helst den tid icke torde vara
aflägsen, som får glädja sig öfver nya Lagförslaget
i sin helhet. Den Lag, fortfor Tal., som grundar
sig på folkets öfvertygelse, och som folket af erfa-
renhet finner vara för sig lämpelig, är vida bättre
än den, som stiftas genom en voteringsselel, utan
att måhända ens vara känd af folket, förr än den
genast skall efterlefvas. — Hvad särskildt vidkom-
mer 6 Y i förevarande förslag, så fruktade Tal,
att den i sitt närvarande skick till och med skulle
kunna tillämpas på ungdomens ystra sammankom-
ster vid julbögtiden och andra tillfällen, då visser-
ligen icke någons lugn störes, men det latteligen
kunde hända, att upgdomen i sin yra vägrade att
lyda den så kallade vwoffentliga myndigheten, då
densamma sökte störa de bullrande nöjesa. Sädant
vore att lägga betsel och töm på meuniskor,
hvilka icke hafva för afsigt att bryta samhällsord-
ningen. Yrkade återremiss.
Zetterberg yttrade: Man har satt i fråga att för-
tydliga orden amentghet eller annan afolkmängd.n
Att bestämma huru stort antal erfordras för att få
detta namn, torde vara svårt. Sådant beror på o-
lika förhållanden och omständigheter. Jag har hört
oppgifvas, att i Frankrike anses 10 såsom minimum,
ifråga om upplopp. Att bestämma något visst an
tal i detta hänseende, synes mig dock olämpligt.
Antoge man t. ex. 30, sä skulle det ej anses för
upplopp, om en enda fattades i antalet, så att detta
endast utgjorde 29. Det är uppsåtet, som i slikt fall
bör afses och icke mängden. Hvad åter orden:
uoffentlig myndigheto vidkommer, så menas natur-
ligtvis dermed den civila auktoritet, som å öfver-
hetens vägnar äger att ställa till rätta vid uppkom-
men oordning, denna myndighet må då hafva ett
eiler annat namn. Beträffande 6 S, så torde man
blott läsa den till slut, för att finna den vara bygd
på de mest billiga grunder, och ingalunda kunna
misstydas. Vid 7 S åberopade Pal. den af Bonde-
Ståndets Ledamöter i Utskottet afgifna och vid be-
tänkandet fogade reservation. — 10 8 hade bordt
vara mera liberal, men den är ingalunda farlig.
Den är vida mildare, än 1816 års förordning, och
kan icke medföra något egenteligt besvär i afseen-
de på den föreskrifna anmälan, i synnerhet som
offentelig myndighet lärer finnas i hvarje socken.
Sahlström ville till en början förklara, att han icke
uppstått för att försvara Utskottets förslag i dess hel-
het, helst detsamma tarfvar, i flera hänseenden, utred-
ning i anledding af de nu emot detsamma gjorde
anmärkningar, Han endast hade velat lemna några
korta upplysningar, men var i sådant afseende nu
förekommen af Zetterberg. Det torde, fortfor Tal.,
vara öfverflödigt att anmärka, att alla sådana sam-
mankomster, som i särskilte Författningar äro före-
skrifne, eller af vederbörande embetsmyndighet ut-
lysas, såsom för väghållning, skallgång,sockenstimma,
samt hvarjehanda kommunal-bestyr, ingalunda kun-
na iubegripas under 10 Y:s stadgande. Ändamålet
med hela förevarande Förslag är att förebygga lag-
löshet i de fall, som det upptager. Dethufvudsak-
ligen nyttiga deri är dels att endast ctvil myndig-
het skulle äga förordna, huruvida vapen må, till
stillande af uppror, användas, samt när bruket der-
af hör upphöra, dels att ausvars-bestiimmelser äro
stadgade för den myndighet, som vid sådana till-
fällen sin makt missbrukar eller underlåter sin skyl-
dighet fullgöra. Elike ansvarsbestämmelser hafva
hittills varit inga eller högst otillräckliga. Emot
S hafva, såsom nämndt är, Bonde-Ståndets Leda-
möter i Utskottet anmält sin reservation. Yrkade
återremiss.
Lars Larsson från Elfsborgs Län var ingen vän
af partiella Lagförändringar, särdeles då vi snart
hafva att vänta den reform, som genom aya Lagför-
slaget åsyftas. Af detta skäl ifrade han ock, vid sist-
lidne Riksmöte, mot den då föreslagna ändringen
i 5 Cap. 4 S Missgernings-Balken. Att intet vanns
genom denna ändring, har erfarenheten ådagalagt
e ännu gällande lagar och författningar emot o-l:
lofliga folksamlingar hafva hittills icke visat sig va-
ra otillräckliga, hvadan ock en omstöpning i detta
speciella afseende icke synes af behofvet påkallad.
Men om å Lag-Utskottets förevarande förslag skall
fästas afseende, så torde de anmärkningar böra i-l
akttagas, hvilka mot detsamma äro af flera talare
här framstälda. Lars Larsson kunde likväl icke
dela dem alla, t. ex. den om en närmare bestäm-
melse af orden: umenighebt och folkmängd, ty, il
fråga om upplopp, bör mera afseende fästas vid
uppsåtet, än vid numerären. I afseende på 10 S1
instämde han med dem, som ansett densamma böra !
så förtydligas, att den ej står i strid med kommn-
nallagar och särskildta författningar. Yrkade åter-
remiss.
Dahllöf medgaf visserligen, att vi icke böra sak-
na sådana lagstadganden, som trygga den fredlige
medborgaren mot hvarjehanda väldsverkan ; men
han vidblet dena anmärkning, som han i detta Stånd
. an
:
j
L
j
(
l
4
j
s
!
;
.
;
;
ES