fulla, men detta vore ej) nödväudjet. Ingen bade
dessutom bevisat, att den ifrågavarande förordrin
gen förorsakat någon skada, hvarföre Tal ej skul-
le vilja, alt den helt och bållet upphäfdes, utan att
den med reservautens tiliägg kunde fortfara; då
den väl skulle förekomma missbruk.
Prosten Tunelius hade ej erfarenhet af skadat;
instämde derföre med Hrr Tudån och Lidner, att
åt densamma ävnyu kunde lemnas rum. Tal. cmot-
satte sig för öfrigt Hr Lidners förslag om upplä-
sande af sådane afbacdlingar, På tingsritteas dörr
kunde de anslås.
Biskop Heurlin fästade sig mest vid de för öf-
verträdejse utsatta straffbestämmelserna, som han ön-
skade se förvandlade antingen alla till fingelse vid
vid vatten och bröd, eller också förvisning till cur-
rectionsinrä!ttnin2ar. i
Prosten Örnberg var öfvertygad, att Ut:s förslag
hade vida mera för sig, och skulle vara mera verk
samt, än ifrågavarande förordning Uppläsande el-
ler anslag i sockenstugan borde ske, sa fort möj-
ligt vore, genom fogdens föranstaltande. Edgång
skulle för öfrigt vara vådlig.
Prosten Sidner medgaf nu, att Utskottet gjort
mycket för saken, men trodde bedrägerier ej deri
penom upphöra. Kungörandet vore bäst för alt af-
skräcka.
Professor Grafström önskade, i fall af återremiss,
förändring. Den föreslagna förordningen vore ej
annat än en strafflar; men kunde vara ändamåls-
enlig, om offentlighet tillkomme, genom anslående
på rältens dörr, der detta bäst passade. Prostarne
Källgren och Åstrand törenade sig.
Dr Wallin upplyste om Ut:s förfarande och grun-
derna derför. Det vore betänkligt, om någon,
som i bebofvets stund, för att skaffa sig penningar,
gjorde en sådan afhandling, skulle nödgas offentlig-
göra densama. Tal. vederlade, för öfrigt, de mot
förslaget gjorda anmärkningarne. Vid derpå före-
tagen votering återremitterades Bet. med 22 nej
mot 17 ja, som voro för bifall dertill.
Bet. N:o 123 om olofliga folksarlingar förekom
derpå. Utskottet afstyrkte antagandet i sin helhet,
och föreslår en annan upprorsförordning, som skul
le uppläsas en gång hvarje år. Häröfver talades af
tlere; biand dem Professor Geijer, som erkände sig
hafva varit en bland sem, som fästat uppmärk-
samhet på bebofvet af en sådan författning, men
ej kunde bifalla någotdera af nu gjorda förslagen.
Tal. ansåg nödrändigt, att det göres mera skilnad
mellan uppror och upplopp. Emot det förra fan-
pos lagrum, men emect det sednare ej annat ån ex-
cessplakatet. Helt annat vore neml, att vilja om-
kullstörta den lagliga ordningen och att endast stö-
ra den. Att varningar och förmaningar vid såda-
ne tillfällen gifvas, vore nödigt, men borde tINbö-
ra den civila myndigheten, äfvensom att vid behof
tillkalla militär. Det nödvändigaste likväl, och
kanske 1et mest behöfliga af kommunala aneelägen-
heter, vore en säkerhetspolis, till upprätthållande af
den säkerhet för person, mot hvilken brotten allt-
mer tilltaea Instämde i Hr Lagergrens reservva-
tion och yrkade återremiss.
Prosten Bimgren redogjorde för äsigterna inom
Utskottet. o
Prosten Åstrand nekade ej behofvet; instämde
med Hr Geijer, önskade ett förtydligande och be--
stämdare uttryck, i afseende på tofliga folksamlin-
gar, och att der borde stå: derest sammankomst ej
är i lag medgifven, skall derom tillkännagifvas.
Prosten Sy!van förenade sig.
Prosten Säfve redogjorde för Ut:s förfarande
Utskottet hade i Tal, tanka gjort skilnad mellan
upplopp ech uppror, då neml. ett upplopp, som skri-
der till våld, vore ett uppror Besvarade förötrigt
gjorda anmärkningar, och tillstyrkte antagande.
Prosten Hallström instämde med Br Gerjer. Det
felaktiga vore, art ej gjorts nog skilpad mellan upp-
lopp och uppror: Borde äfven tilläggas, att upp-
ror hade för afsigt, att omstörta regeringen, men
upplss.p motsättandet mot en verkställighetsatgärd.
Straffbestämmelserna vore för stränga, Då samilo-
gen, vid första tillsägelse åtskiljes, borde ej vara
straff för nasonv; äfvenså då de kunna tillbakavisas,
utan alt hafva Öfvergatt till någon valdsam hand-
ling.
Prosten Osterman avsåg också straffbestimmel-
serna för stränga. Den, som burit hugg och slag
på en avnan, om denna ej dött deraf, borde ej mi-
sta lifret. Ansvarsbestämmelse för civil auctoritet,
som ej fullgjorde sina åligganden, borde cj baft
plats här. I allt detta instämde Tal. med (recfve
Mörner. Prosten Åstrands tillägg voro också nöd-
vändigt, eljest skulle kunna begäras underrättelse
om sockenstämmas hållande. Å
Dr Agrell ansåg, om på stället varande tjenste-
steman bir väldförd, en hvar utan snsver böra få
kangöra hvad myndighet tillhör,
Dr Thomander instämde i de gjorda anmärknin-
garne. Åtvarningen vore just den, som kunde för-
anleda excesser, och en viss kitslighet bos sådan
person just åstadkomma upploppet: Önskade äfven
tillägg om lofiiga sammankomster, eljest kunde ju
detta tillämpas på communalpersoners sammanträ-
de, eller andra sällskapers, Ja nyckterhetsförenin-
gars Böter böra för öfrigt ej tillämpas på dem,
som genom kungörelse 1 kyrka eller genom en tid-
ping föranstaltat en sammankomst, Härom förenar
e sig många .
1 Prosten Frallbeek gjorde ungefär samma apmärk-
ning som föregående Talare Instämde med Frih.
Baje. Funne tvetydighet deri, att det står, att upp-
maning skall göras af offentlig myndighet, och sc-
dan af dess omhud på stället.
Biskop Holmström instämde i Hr Lagergrens re-
servation, Ansvar för civila embetsmän hörde
ej hit. - a
Prosten Säve fann förslaget nu förtjena återre-
miss, men också att det ej vore för mycket, att folk-
uppviglare straffades med fästning frän 6 månader,
Itill och med två år. Tillsatsen om civile embets-
män hade anscts vara nödvändigt vilkor för myn-
dighets trygghet, och för förslagets antagande.
Pet. återremitterades,
Bet N:o 124 om gemenskap med fi d. Kongl.
famillen förekom derefter, och talades deröfver al
I Prosten Hallström, som ansåg ingen sorts lagstift-
ning böra exa rum, utan gemensamt deltagande at
båda statsmakterna. Detta lagrum hvarken borde
leller kunde upphäfvas. Det förlorar i tillämplighet,
lgenom tid och bmständigheter. Ut:s afstyrkande bi-
fölls.
Mot detta beslut reserverade sig Prostarne ödman