Delar ja2 ar lor. INU Pla tad IvVLtURtt pe
sesom utttyck af min bjertliga välmening. Min
mening var äfren den, att en påminnelse på debet-
sedeln om en vara, som förstör de gamla och för-
viftar ungdomen, ej varit otjenlig; men må Du va-
ra som är. I afseende på lindring för dem, som ej
supa, så horde derom anföras ett tillägg tili :47
det!a vore åtminstone åtgärder, som ej stodo i strid
med några intressen. Prosten Bexell m. fl. in-
stämde.
Prosten Sidarr underkände ej deras nit, som ifra
för nykterheten, utan skulle till och med velat stå
i deras eder: men ja ytterligare medel som använ-
des, desto mera motarbetades den äsyftade verkan.
Moraliska medel, och on verkan inifrån vore af me-
ra vict, och skulle ensam och allenast kunna än-
damålsenligt användas.
Doktor Agrell ansåg Ståndet för sin del böra af-
gifva en opinionsyttring, och derna föreslagna var
ra just tjenlig.
Biskop Agardh ansåg ej kunna sättas i fråga, att
ej denna äsigt delades af en hvar, men fann frågas
bestå deri, huru saken skulle uttryckas, så att den
ej hade en motsatt verkan Lindring i skyddsaf-
gifterna vore det enda lämpliga, men den borde
då afse blott yngre, eller dem som äro under 30 år,
och kunde endast då vara verkande till ett lyckligt
resaltat
Prosten Sandberg instämde med Hr Sidner deri,
att all förbättring bör göras inifrån, om den skall
vara af nägot egentligt värde och allvar; men att
undanrödja de medel, som ligga i vägen för inre
förbättringen vore ej alldeles att förakta. Tal för-
enade sig med Hr Agardh om lindring i skyddsaf-
giften, som ej gerna kunde förekomma motbjudan-
Ide. Anhöll om bifall härtill, men att man mindre
måtte göra afseende på ålder.
Biskop Holmström ansåg böra uttryckas, att stån-
det ej försmår något medel, för att förekomma det
onda; men lindringen borde helst gälla generelt för
en hvar, som afsäger sig. Doktorerna Waiiin oci
Elmgren instämde.
Biskop Butsch instämde med Hr Sidner, och an-
såg sig, då han talat mot konsumtionsafgiften , ifven
böra votera mot lindring för dem, som ej supa, då
denna ej vore annat an en sorts konsumtionsafgift
för dem som supa men om något dermed kunde
vinnas mot superiet, var Tal. ej emot. Då borde
likväl äfven något göras för qvinnor, som ej supa.
Ständet stadnade slutligen dervid, att den före-
slagna konsumtionsafgiften finge bero vid hvad de
3 Stånden beslutat, men att vid 147 S. skulle til-
läggas: enår vid mantals krifning intygas, att någon
under föregående året ej begagnat bränvin eller an-
dra spritdrycker, skall han befrias från halfva skydds-
afgiften för nästkommande är.
lenum dena 49 October.
Dagens plenum upptogs af åtskilliga Lag-Utskot-
tets samt Stats och Ekonomi Utskottens Betänkan-
och slutligen nägra af Ekonomi: Utskottets en-
den.
samt.
Förstremittera tes till tillbörliga Ut:s behandling nå-
(gra fran de andra stånden ankomna motioner, äf-
Ivensom enskilda personers ansökningar; derpå fö-
Iretogs
Lag-Ut:s Bet. N:o 120 om sarmmanjemkning a! de
olika meningar om allmänna kyrkopliktens upphö-
rande, som inom de särskilda ständen gjort sig
I gällande, och med arledning derat framställda vo
teringspropositioBer; hvilket Bet., då de till delta-
gande i Presteständets beslut inbjudna stånden der
på ingått, och detsamma saledes var bifallet, ej for-
Idrade någon åtgärd, utan lades till handlingarna
Bet. N:o 122, om upphäfvande af Kongl förord-
ningen af den I Maji 1535, angående handel af
lösören, som köpare låtit i säljares förvar qvarblif-
Iva. Utskottet tillstyrker denna förordnings upp
bäfvande och antagandet af en ny, som särdeles
;rkar laga bevisning. Häröfver talades mycket.
Prosten Tuden önskade heldst, att denna förord
Ining, då det ej vore bevisadt, att den åstadkommi!
någon skada, måtte fortfara att vara gäflande, mer
Imed det tillägg, som reservanten gjort, neml. at
Isådane afhandlingar böra offentliggöras. Utskotte!
hade i sin nit att förekomma fingerade köp gåt!
nog långt, och fästat för liten uppmärksamhet på
I köpares rätt. Tal. förbisåg ej, att det vore gälde-
niären ålagdt, att meddela köparen om qvarsta
funnes gjord, men detta kunde han uvaktlåta. På
rund at detta allt yrkades återremiss,
I Prosten Sidner fann afsigten med föredragninger
hafva varit ganska god, men att den, i stället at
gagna och motsvara ändamålet, motverkat detsam:
ma; ty sedan kuvgörelsen blifvit känd, hvilket
Taliarens bemort skedde just i en bedröflig tid, d:
nöden var allmän, så hade flere blifvit deraf bevek-
te till svekfulla afbandlingar. Laglig bevisning sak-
Inades visst icke, men sveket bestode deri, att vitt.
nena bedragas; ett förhållande, som endast kunde
Iförekommas derigenom alt sådane afhandlingar gjor-
Ides tidigt bekanta för allmänheten. Talaren in-
stämde derföre med reservanten Lagman Röök, med
tillägg att de böra genast uppläsas i sockenkyrkan
loch ej gälla förr än en viss tid derefter, och se:
Idan hos vederbörlig auktoritet påtecknas.
Prosten Elmgren gjorde reda för de åsigter, sor
linom Utskottet ejort sig gällande. Genom ingres
Isen till förra Bet. hade just väckts åtanka på svek
Derföre hade Utskottet nu hänvist till laga bevis
ning, hvarigenom dessa förhandlingar blefve för
svärade, och ett steg framåt till något bättre vo
re taget. ,
Prosten Hvasser gillade Utskottets åtgärd, mer
C tyckte stämningstiden på landet eller G månader
vara för lång Om ting inträffade 5 månader cf
ter förhandlingen, så finge väntas ännu längre; al
I kunde dock mycket förr vara afgjordt.
Prosten Ha!lbeck kände, att, förordningen vari
föremål för allmän klagan; hvilket äfven af då
många motionerna i detta ämne bevistes. In.
tlsåg ej våda i antagandet af Utskottes förslag, utar
-Itillstyrkte dertill bifall. Det vacklande i lagstift
ilningen, som vore det enda inkastet deremot, för
fötle, om förslaget vore 1 någon mon förbättrande
-loch så vore förhållandet.
- Prosten Sandberg bektagade det vacklande ilag
-Istiftningen, men hänviste till hos Justitie-Minister:
ingifua berättelser, för att få se, huru mycket maj
klagat öfver förordningens eluderande. Här vor
förslaset icke något stadgande, utan endast hur
förhållas bör, när någon vid utmätning sökte till
oo men ineen att fö
so ol em
1 1 och
Ol san on a nArS MAR Arh Ala,