nitten öfverlemnat en större makt; och skulle deul
komma att stå under vpinionens domstol. Tal ha-!j
le för öfrigt en ganska smärtsam erfarenhet af kam-!,
narrättens förfarande. Önskade tillika, att man ej,
enom att bevisas kommunalpersonerna allt för rin-
a förtroende, måtte minska deras samvetseranuhet. ?
Biskop Bruhn förenade sig med Hr Sandberg. ;
u
Misstag skulle blifva mera sällsysta. I
n
Prosten Östberg antog, att denna komittö skalllb
iandla efter ed och samvete; gillade Hrr Sidnersis
ch Sandbergs samt Utsk:ts mening. I pröfnings-l:
omitteen skulle just upptäckas, om något mäktigt!s
ntresse gjort sig gällande. u
Prosten Lindmark fann sig förekommen af lir
Sidner, och förenade sig med honom. Antoge man,
tt denna komitte vore en myndighet, som hand- 1
ade med Ständernas samtycke och makt, så visste a
Tal. ej, huru man kunde misstro densamma. Tal
ber opade derjemte 57 5. R. F. och ansåg den här
lifva på kraftigaste sätt tillämpad; och yrkade bi-!få
all till Bet, i
Professor Bolmer hade erfarenhet af behofvetid
f en högre auktoriet, och ansåg derföre en sådan NY
öra finnas, och instämde med Hr räve. Etttalan-r!
le exempel från Lund hade Tal. att anföra, som d
sevisade behofvet.
Prosten Lyth beklagade, att konseqvens iallmän-!,
vet saknades. Markegångssättningen, deri Kam-!?
narrätter har sista ordet, borde varit under lika !
ategori. Derpå företogs omröstning, dål först af-
;jordes med 28 röster emot 12, att om besvär sko-le
a få anföras öfver pröfningskomitttens beslut, sålh
skall det ske i gamla ordningen; de 12 voro förle
besvärs anförande direkte hos Konungen. Seder-!e
mera afgjordes med 24 röster emot 19, att besvärld
få i hittills vanlig ordning anföras. De 19 vorolo
d
för bifall till Bet.
Häremot reserverade sig Prosten Sandberg, m. fl.
Derefter bördes endast bifall, till dess man komla
till 143 S., om undantag och lindring, då Biskop)v
Heurlin yrkade, alt 3 p, om befrielse för denm,u
som beredas till skrift, äfven om de äro 19 år,!f
borde utgå; ty deraf skulle följa mycket oskick. e
Prosten Örnberg anmärkte, att förra gången Bet.le
förevar, derpå fästades mångas uppmärksamhet; ochd
hoppades Tal. att, om folkundervisningen kommer
i gång, så skulle resultaterna blifva helt andra.
Prosten Hallbeck haue af erfarenheten sett bevi-
sadt, att dessa personer ej gerna få tjenst, och ön-c
skade för den skuld deras befrielse.
Prosten Sandberg fruktade ej någon förlust för!
staten, då detta endast anginge några fattiga med!
svår fattningsgåfva. S
Prosten Bergvall förenade sig med Hr Örnberg.!l
Bondeständet hade så yrkat. Summan vore så lum-d
pen, att den gerna kunde bifallas. f
Prosten P. P:son Svedelius ansåg ej något börajv
erläggas förr, än man gått till skrift. 1
Doktor Agrell fann exemplen så få, alt det gerna
kunde bifallas. s
Ståndet biföll att punkten skulle utgå. 3
Vid 146 . och 3:dje punkten ansågs orimliet,i
att boställshus skola vara befriade, men fria husrumju
erlägga bevillning; man upplystes sedan, att medlå
boställshus här förstodes barmhertighetshus, och bi-la
fölls derföre den punkten. Vid 5:te p, om lö-
ningshemman, skulle tillsättas: de tjenstemän, som
af dessa njuta lön, böra för deuna ej erlägga be-
As AA
villning. t
Vid 8:de p., om lärlingar i handtverk och ma-(c
nufakturier, skulle tillsättas: lärlingar i handel. E
Öfver 147 8. talades at flera. Hufvudsakliga re-
sultatet blef att de orden: uwägare af hemman, som?
i värde ej öfverstiger 1000 Rdr, är fri, skulte ut-!
bytas mol: ade af allmogen, som bruka hemman, hvil-l
kas värden ej öfverstiga 1000 Rdr, skola vara fria
från bevillning.
149 S., om Wennersborg och Borås, var föremål
för en stunds öfverläggning; och talades om dessa at
Frosten Osterman, som anmärkte, att representan-
ten från Borås var frånvarande i Utskottet när
sednare Bet. förevar, och att följden deraf blef den ,
att den i Bet. N:o 12 staden Borås tillerkända lin-
dringen nu densamma fräånkändes. Tal. bemställde
dock till Ständet, om ej denna stad kunde behöf-
va den ifrågasatta lindringen.
Prosten Landberg intygar, att det var fråga om
nedsättning för bäde Borås och VWennersborg, men
att, då nu vore 17 år sedan Borås hrann, och der
funnes handlande, som hos sig kunna hafva skrifna
några och tjugu handelsdrängar, stadens innevåna-
res nöd ej ansags vara så stor. Då det likväl blif-
vit medzvitvet, att staden Wennersborg finge ned-
0
- sh få
YA mr vA —- AA
i
le AA ——
sättning, så kunde äfven skäl tala för Boräs. Biskopl:
!
l
Butsch förenade sig med Hr Osterman, och abero-ll
pade Kommerskolegii uppgift för 1833, och kundei
upprepa 28 städer, som ej erlägga mer än Boräs.
Prosten Bexell instämde.
Prosten Nordhammar instämde med Hr Butsch.
I Utsk. påstods väl af andra Borgare, att Handlan-;
de i Borås kunde hafva så minga handelsdrängar,
men det bevisades ej. Deras ansökning om ned-j:
sättning af räntan för sitt lån vore nu afslagen ,!.
hvarföre Tal. önskade dem nedsättning 1 bevillnin-
gen.
Prosten Åstrand ansåg Ståndet gå något för långt,
om det nu nedsatte den bevillningen för deras rö-l!
;
relse, som alltsedan den dem träffade olyckan ut-
gjorts: -
Prosten Afzelius vädjade till Ståndet, huru långal:
följder två nära på hvarandra följande olyckor sko-l
lat medföra. Tal. visste ej huru Utsk. kunnat från:
gå sitt i Bet. N:o 12 gifna tillstyrkande.
Biskop Heurlin anmärkte dervid, att billigheten!
hade fordrat lindring äfven för VWexjö, åtminstonet
för de tomter, som ännu ej äro uppbyggda. .
Prosten Örnberg förenade sig med Hrr Heurlin,
Lundblad, Butsch cch Afzelius, och kände nu ge-l
nom enskilda relationer, att Borås är i behof; oc
då staden influerar på kringliggande bygder, vore
en lindring för staden af vigt äfven för landet der-
omkring.
Prosten Nordkamniar upplyste, att motionen för
Wexjö ej blifvit upptagen, emedan han bommit för
sent.
Prosten Östberg fann Wennersborg cch Borås haf-
va njutit så mycken välvilja, alt han reserverade
sig mot allt vidare öfverseende. Prosten Hallström
instävde.
Derefter skred ståndet till votering om staden
Borås, då nedsättning afslogs med 19 röster mot
14, som voro för den i Bet, N:o 12 beviljade ned-
fll nan TARA firesham 2 NA 926 om en