MIL VÄSER VV 200 MER MEL, AR LU RR VER HUME hörd gvarstå vid V,,:delar i representationen. Då behö de Ridd, och Adeln icke att bestämma om ana än huruvida Adeln med sig ville förena Tjenstemär nen. Presteoch BorgareStånden finge ock besh ta, hvad de för deras del i denna fråga funne lämp ligast för deras Stånd. Att vid frågor om Adelr privilegier endast de 40 ledamöter, som af Adel utsågos, skulle vara de, hvilka å Adelns vägnar bi slutade, fann Tal. vara tydligt. Någon farhåga boj de således icke kunna uppstå, om Adeln vald ..:delar och de ofrälse Tjenstemännen ,,:del Representanterne till nedre kammaren. Sedan diskussionen blifvit slutad, samt voterin om bifall eller afslag å Frih. Hamiltons förslag be gärts och gått i verkställighet, befanns detsamm vara, med 60 röster emot 29, afslaget. Plenum den 28 Oktober. Förmiddagen. Forlsättning af representulionsfiågan. På hemställan af Friherre Hamilton, IH.. medga Ståndet, att de punkter i Frih:s förslag, som stod i sammanhang med den angående nedre kammaren bildande utaf 5 Stånd, fingo förfalla, enär denn fråga blifvit af Ridderskapet och Adeln i förra ple num afslagen; äfvensom att de momenter, hvilk hade motsvarande lika stadganden i Hr von Hart mansdorffs förslag, nu skulle förbigås och i ställe till pröfning förekomma i sammanhang med det sist nämnda. I fråga om valmans rättighet, att vid utseende a ledamöter i nedre kammaren ega fritt val både uton stånd och valdistrikt, förklarade Frih. Hamilton, att då han trott sig finna opinionen inom Ståndet re dan stadgad emot den förra delen, önskade han, at till öfverläggning måtte förekomma endast sednar: delen, eller valmansrätt, att utse ledamot äfven uton valdistrikt. Diskussionen i denna fråga börjades af Hr vo Bartmansdorfl, Av. Han ansåg nödigt att vale skulle hålla sig inom valdistriktet, på det att nödi lokalkännedom icke skulle saknas af representan terne. Dessutom kunde man icke vänta den kärlek och det nit för en orts bästa, som borde finnas ho: dess representant, så vidt han icke länge vistats på samma ort. Man borde akta sig, att icke genon valrättens utsträckning föranleda det förhållande, at hufvudstadens invånare blifva entreprenörer för riksdagsmannabefattningarne i landsorten. Det kunde alltid vara något att förtjena derpå, och man hade äfven nu icke saknat exempel, att personer i de valda Stånden bivistat Riksdagar utan aflöning, ja till och med begåfvat sina kommittenter, för det de skolat välja dem. Serdeles landsorternas kommissionärer i diskonten och i allmänhet wid penningeomsättningar, samt i embetsverken och dylika privatbanksdirektörer, m, fl., skulle genom valrättens utvidgning troligen blifva de, hvilka såsom industrigren komme att behandla åtkomsten af riksdagsmannavärf. Utrymme vore ock beredt för vidsträckta och äregiriga ansträngningar af dem, som eftersträfvade riksdagsmannakallet, samt värfning af röster lika mycket att befara af motständsmännen, som at dem, för bvilka Regeringen vilie verka. Följden vore, att om ett parti lyckats, att vid valen göra sig gällande, vore jemnvyigten inom representationen ohjelpligt rubbad. På dessa skäl tillstyrkte Tal. afslag till Frih. Hamiltons mening. Hr Aminoff, J F.. framställde, såsom en medelväg emellan de olika meningarne, att ena hälften af antalet, som valdes inom hvarje distrikt, ovilkorligen borde utses inom valkretsen, men att andra hälften finge väljas äfven utom densamma. Frib. sfamiten HH. upptog till besvarande de hufvudsakliga skäl, Hr von Hartmansdorff för sin åsigt anfört. Lokalkännedom vore visserligen af mycken nytta för representanten, men Frih. fordrade af honom mera än detta, nämligen kännedom om fäderneslandet, oväld och duglighet. Han kunde då gagna vida mera, än med inskränkta åsigter om 10okalintressen och förhållanden. Att riksdagsmannakallet såsom entreprise skulle kunna öfvertagas af Stockholmsboerne, ville Frih. icke anse möjligt så vidt distrikten inom sig egde tillgång på duglige riksdagsmannaämnen. Man borde ej eller förutsätta sådan lumpenhet hos de väljande, att de heldre skulle utse dåliga representanter, än dugliga. Uti det befarade sträfvandet efter ernående af dessa platser, funne Frih. icke något tadelvärdt, då detta sträfvande hade för afsigt, att göra sig förtjent af fäderneslandet. Hr von Trov. Pm., anmärkte, att, sedan man antagit klassval, konseqvensen väl syntes fordra, att med valen hålla sig inom hvarje klass för sig, hvaremot allt skäl saknades för inskränkningen at valet. inom valkretsen. Uti intet land funnes inom hvarje klass så stort antal på duglige personer till representanter, att icke svårigheter skulle uppstå, genom i valrättens inskränkning härutinnan. De missbruk : och olägenheter man trott sig finna i utsträckningen, funnos i lika hög grad, om de borttoges. Det vore: just genom inskränkningen, som inera ensidighet uppsto:! och mera tillfälle för ena partiet, ali för-) qväfva set andra: ty den, som stode i minoriteten: inom sit. sistrikt, kunde då aldrig blifva vald, och represeniationen skulle på detta sätt lätteligen få on mera ensidig anstrykning och icke, som den borde, i utgöras af de utmärktaste män från båda sidor. För , Ridderskapet och Adeln ansåg Tal. framför allt nö-. digt bibehålla valrätten utom distrikten, emedan desse sednare troligtvis för hvarje Riksdag måste ändras, och deras bestämmande vore af mycken svi årighet för Riddarbusdirektionen, i händelse Jen inskranktare valrätten blefve bifallen. Efter Tal:s tanka vore tillräckligt, om Ståndet nu, såsom gemensam tanka, antoge endast, att valbarhet är inskränkt inom klas-; sen, och i öfrigt lät Konstitutionsutskottet nårmare föreslå de vidare bestämmelserne. För Bondeständet! forårades måhända att icke utsträcka valrätten öfver, hela riket. i Hr ox Rosen, 6., förklarade, att han ämnade: rösta för inskränkning af valen inom distriktet. Med de rörliga elementer, hvaraf representationen nu ska-! pades, vore det ett äliggande för lagstiftaren, att: binda denna rörlighet, så vidt ske kan, genom en sådan föreskrift. Genom antagande af den vidsträck-, tare valrätten öppnade man vägen för intriger och korruption. Att val i allmänhet icke inskränka sig; Ar ee