MIL VÄSER VV 200 MER MEL, AR LU RR VER HUME hörd
gvarstå vid V,,:delar i representationen. Då behö
de Ridd, och Adeln icke att bestämma om ana
än huruvida Adeln med sig ville förena Tjenstemär
nen. Preste- och BorgareStånden finge ock besh
ta, hvad de för deras del i denna fråga funne lämp
ligast för deras Stånd. Att vid frågor om Adelr
privilegier endast de 40 ledamöter, som af Adel
utsågos, skulle vara de, hvilka å Adelns vägnar bi
slutade, fann Tal. vara tydligt. Någon farhåga boj
de således icke kunna uppstå, om Adeln vald
..:delar och de ofrälse Tjenstemännen ,,:del
Representanterne till nedre kammaren.
Sedan diskussionen blifvit slutad, samt voterin
om bifall eller afslag å Frih. Hamiltons förslag be
gärts och gått i verkställighet, befanns detsamm
vara, med 60 röster emot 29, afslaget.
Plenum den 28 Oktober.
Förmiddagen.
Forlsättning af representulionsfiågan.
På hemställan af Friherre Hamilton, IH.. medga
Ståndet, att de punkter i Frih:s förslag, som stod
i sammanhang med den angående nedre kammaren
bildande utaf 5 Stånd, fingo förfalla, enär denn
fråga blifvit af Ridderskapet och Adeln i förra ple
num afslagen; äfvensom att de momenter, hvilk
hade motsvarande lika stadganden i Hr von Hart
mansdorffs förslag, nu skulle förbigås och i ställe
till pröfning förekomma i sammanhang med det sist
nämnda.
I fråga om valmans rättighet, att vid utseende a
ledamöter i nedre kammaren ega fritt val både uton
stånd och valdistrikt, förklarade Frih. Hamilton, att
då han trott sig finna opinionen inom Ståndet re
dan stadgad emot den förra delen, önskade han, at
till öfverläggning måtte förekomma endast sednar:
delen, eller valmansrätt, att utse ledamot äfven uton
valdistrikt.
Diskussionen i denna fråga börjades af Hr vo
Bartmansdorfl, Av. Han ansåg nödigt att vale
skulle hålla sig inom valdistriktet, på det att nödi
lokalkännedom icke skulle saknas af representan
terne. Dessutom kunde man icke vänta den kärlek
och det nit för en orts bästa, som borde finnas ho:
dess representant, så vidt han icke länge vistats på
samma ort. Man borde akta sig, att icke genon
valrättens utsträckning föranleda det förhållande, at
hufvudstadens invånare blifva entreprenörer för riks-
dagsmannabefattningarne i landsorten. Det kunde
alltid vara något att förtjena derpå, och man hade
äfven nu icke saknat exempel, att personer i de
valda Stånden bivistat Riksdagar utan aflöning, ja
till och med begåfvat sina kommittenter, för det de
skolat välja dem. Serdeles landsorternas kommis-
sionärer i diskonten och i allmänhet wid penninge-
omsättningar, samt i embetsverken och dylika pri-
vatbanksdirektörer, m, fl., skulle genom valrättens
utvidgning troligen blifva de, hvilka såsom industri-
gren komme att behandla åtkomsten af riksdags-
mannavärf. Utrymme vore ock beredt för vidsträckta
och äregiriga ansträngningar af dem, som eftersträf-
vade riksdagsmannakallet, samt värfning af röster
lika mycket att befara af motständsmännen, som at
dem, för bvilka Regeringen vilie verka. Följden
vore, att om ett parti lyckats, att vid valen göra sig
gällande, vore jemnvyigten inom representationen
ohjelpligt rubbad. På dessa skäl tillstyrkte Tal. af-
slag till Frih. Hamiltons mening.
Hr Aminoff, J F.. framställde, såsom en medel-
väg emellan de olika meningarne, att ena hälften af
antalet, som valdes inom hvarje distrikt, ovilkorligen
borde utses inom valkretsen, men att andra hälften
finge väljas äfven utom densamma.
Frib. sfamiten HH. upptog till besvarande de
hufvudsakliga skäl, Hr von Hartmansdorff för sin
åsigt anfört. Lokalkännedom vore visserligen af
mycken nytta för representanten, men Frih. fordrade
af honom mera än detta, nämligen kännedom om
fäderneslandet, oväld och duglighet. Han kunde då
gagna vida mera, än med inskränkta åsigter om 10o-
kalintressen och förhållanden. Att riksdagsmanna-
kallet såsom entreprise skulle kunna öfvertagas af
Stockholmsboerne, ville Frih. icke anse möjligt så
vidt distrikten inom sig egde tillgång på duglige
riksdagsmannaämnen. Man borde ej eller förutsätta
sådan lumpenhet hos de väljande, att de heldre
skulle utse dåliga representanter, än dugliga. Uti
det befarade sträfvandet efter ernående af dessa plat-
ser, funne Frih. icke något tadelvärdt, då detta sträf-
vande hade för afsigt, att göra sig förtjent af fä-
derneslandet.
Hr von Trov. Pm., anmärkte, att, sedan man an-
tagit klassval, konseqvensen väl syntes fordra, att
med valen hålla sig inom hvarje klass för sig, hvar-
emot allt skäl saknades för inskränkningen at valet.
inom valkretsen. Uti intet land funnes inom hvarje
klass så stort antal på duglige personer till repre-
sentanter, att icke svårigheter skulle uppstå, genom i
valrättens inskränkning härutinnan. De missbruk :
och olägenheter man trott sig finna i utsträckningen,
funnos i lika hög grad, om de borttoges. Det vore:
just genom inskränkningen, som inera ensidighet
uppsto:! och mera tillfälle för ena partiet, ali för-)
qväfva set andra: ty den, som stode i minoriteten:
inom sit. sistrikt, kunde då aldrig blifva vald, och
represeniationen skulle på detta sätt lätteligen få on
mera ensidig anstrykning och icke, som den borde, i
utgöras af de utmärktaste män från båda sidor. För ,
Ridderskapet och Adeln ansåg Tal. framför allt nö-.
digt bibehålla valrätten utom distrikten, emedan desse
sednare troligtvis för hvarje Riksdag måste ändras,
och deras bestämmande vore af mycken svi årighet
för Riddarbusdirektionen, i händelse Jen inskrank-
tare valrätten blefve bifallen. Efter Tal:s tanka vore
tillräckligt, om Ståndet nu, såsom gemensam tanka,
antoge endast, att valbarhet är inskränkt inom klas-;
sen, och i öfrigt lät Konstitutionsutskottet nårmare
föreslå de vidare bestämmelserne. För Bondeständet!
forårades måhända att icke utsträcka valrätten öfver,
hela riket. i
Hr ox Rosen, 6., förklarade, att han ämnade:
rösta för inskränkning af valen inom distriktet. Med
de rörliga elementer, hvaraf representationen nu ska-!
pades, vore det ett äliggande för lagstiftaren, att:
binda denna rörlighet, så vidt ske kan, genom en
sådan föreskrift. Genom antagande af den vidsträck-,
tare valrätten öppnade man vägen för intriger och
korruption. Att val i allmänhet icke inskränka sig;
Ar ee