betraktelser framför det lilla graverade hufvu-
det. Konung Ludvig, åter, hade ett annat slags!
ansigte, som hvar man känner. Det var myc-:i
ket skönt, verkligen intagande, mycket bra;
gravören hade heder af silt arbete. i
Men äfven framför detta anlete stannade jag:
rörd och eftersinnande. Alt i tio år oafbrutet:
kunna hafva varit konung öfver elt så stormigt
land, bevisar mycken skicklighet; att hafva
undgått så många kulor, mycken lycka. Man
har icke sådana händelser, om man icke är äm-
nad till någonting. Napoleon benämndes på
sin tid Ödets man, och var det otvifvelaktigt:
Ludvig Filip måste vara Försynens man. Jag
återkallade i mitt minne Konung Ludvigs barn-
dom, hans ungdom, hans lefnad i Schweitz och
annorstädes. Också han hade i sina dagar icke
blott varit lärjunge, utan äfven lärare, ett slags
skolmästare. Måste icke sådant vara rörande.
att tänka på? Hvilken idyHisk lycka hade han
icke säkert njutit i sin trefliga skola: och nu
— konung! Förfärliga skickelse i en period som.
vår. Men ingen undgår sitt öde; det är der
före bäst, att i tid se sig före och akta sig in-
nan man kommer för långt, så att man icke
vidare kan träda tillbaka. Vid denna sluttanke
lyfte jag på hatten för boklådans dame och
sick tillbaka bort ifrån porträtterna.
(Slutet följer.)
i
I Den skrift, som nyligen utkommit i bokhan-
Ideln under titel: Granskning af Lists m.fl. skrif-
ter, har, enligt hvad vi från åtskilliga håll för-
nummit, väckt ett icke obetydligt uppseende, ser-
;deles genom den omständigheten, att författaren
med utdrag ur Tyska tullföreningens tulitaxa å-
,dagalagt, att denna Tullförening, hvars skydd åt
Ide inhemska manufakturisterne blifvit åberopadt
såsom bevis för de härvarande förburs-förfäktar-
nes satser emot Tullkommititens förslag, alt utby-
ta förbud emot skyddstullar i sjelfva verket icke har
på långt när så höga importafgifter på utländska
i manufakturvaror, som Tullkommitten här före-
slagit, och följaktligen bevisar just motsatsen af
hvad prohibitisternes skriftställare insinuerat. Till
förekommande af missförstånd har författaren till
skrifien imedicrud anmodat oss tllkännagifva, att
i följd af ett svårt skriffel, just i ett stycke, som
blifvit citeradt i Aftonbladet, tullen på kläde
blifvit uppgifven till 8 Thaler i stället för 80 för
en Tysk centner. Detta gör för ifrågavarande
artikel en högst betydlig skilnad; men i alla fall
blir den Tyska tullen på artikeln kläde ännu ic-
ke stort mer än hälften af hvad BevillningsUt-
skottet första gången föreslog, och som ända af
budsförfäktarne utropades såsom ofelbart ledan-
de till våra fabrikers undergång.
Någonting mera signifikativt än allt det öfriga
i afseende på intrycket af ifrågavarande brochy-
ren är, att den icke med ett ord blifvit vidrörd
i Freya, der df. d. Utgifvaren, likväl förut i nä-
Istan hvarje nummer grasserat med sin arevolu-
tion i de statsekonomiska vetenskaperna, m. m.
Den fullkomliga tystnaden öfver en skrift, som
går så rakt på f. d. utgifvaren och hans satser,
har verkligen en liten smula utseende af att taga
sak på bak.
— Åtskillige äldre Stocksolmsboar torde väl
ännu minnas en Hr Majou, som för några och
tjugu år sedan här vann allmän beundran med
åtskilliga mekaniska och fysikaliska experimenter:
ett litet värdshus, med en docka som utkom i
; dörren och hemtade fram olika slags likörer på
en bricka efter åskådarens val, samt vidare upp-
tände ett ljus inuti värdshuset, ett skottfriit scha-
tull; en automat, som gjorde en mängd eqvili-
bristiska konster, m. m. En Hr Balabrega, släg-
tinge till Hr Majou och hvilken ärft alla hans
konster, har nu kommit till Stockholm och har
redan ivå gånger förevisat sina saker i Kirslein-
ska Huset. Så väl sjelfva pjesernas elegans och
I mekaniska sinnrikhet, som Hr Balabregas hygg-
ligt anspråkslösa sätt att förevisa dem, gifva hans
I soircer verkligen ett utmärkt rum ibland alla
flera de afton-underhållningar af naturlig magi
Toch taskspelareföreställningar, man här sett.
i