betraktelser framför det lilla graverade hufvudet. Konung Ludvig, åter, hade ett annat slags! ansigte, som hvar man känner. Det var myc-:i ket skönt, verkligen intagande, mycket bra; gravören hade heder af silt arbete. i Men äfven framför detta anlete stannade jag: rörd och eftersinnande. Alt i tio år oafbrutet: kunna hafva varit konung öfver elt så stormigt land, bevisar mycken skicklighet; att hafva undgått så många kulor, mycken lycka. Man har icke sådana händelser, om man icke är ämnad till någonting. Napoleon benämndes på sin tid Ödets man, och var det otvifvelaktigt: Ludvig Filip måste vara Försynens man. Jag återkallade i mitt minne Konung Ludvigs barndom, hans ungdom, hans lefnad i Schweitz och annorstädes. Också han hade i sina dagar icke blott varit lärjunge, utan äfven lärare, ett slags skolmästare. Måste icke sådant vara rörande. att tänka på? Hvilken idyHisk lycka hade han icke säkert njutit i sin trefliga skola: och nu — konung! Förfärliga skickelse i en period som. vår. Men ingen undgår sitt öde; det är der före bäst, att i tid se sig före och akta sig innan man kommer för långt, så att man icke vidare kan träda tillbaka. Vid denna sluttanke lyfte jag på hatten för boklådans dame och sick tillbaka bort ifrån porträtterna. (Slutet följer.) i I Den skrift, som nyligen utkommit i bokhanIdeln under titel: Granskning af Lists m.fl. skrifter, har, enligt hvad vi från åtskilliga håll förnummit, väckt ett icke obetydligt uppseende, ser;deles genom den omständigheten, att författaren med utdrag ur Tyska tullföreningens tulitaxa å,dagalagt, att denna Tullförening, hvars skydd åt Ide inhemska manufakturisterne blifvit åberopadt såsom bevis för de härvarande förburs-förfäktarnes satser emot Tullkommititens förslag, alt utbyta förbud emot skyddstullar i sjelfva verket icke har på långt när så höga importafgifter på utländska i manufakturvaror, som Tullkommitten här föreslagit, och följaktligen bevisar just motsatsen af hvad prohibitisternes skriftställare insinuerat. Till förekommande af missförstånd har författaren till skrifien imedicrud anmodat oss tllkännagifva, att i följd af ett svårt skriffel, just i ett stycke, som blifvit citeradt i Aftonbladet, tullen på kläde blifvit uppgifven till 8 Thaler i stället för 80 för en Tysk centner. Detta gör för ifrågavarande artikel en högst betydlig skilnad; men i alla fall blir den Tyska tullen på artikeln kläde ännu icke stort mer än hälften af hvad BevillningsUtskottet första gången föreslog, och som ända af budsförfäktarne utropades såsom ofelbart ledande till våra fabrikers undergång. Någonting mera signifikativt än allt det öfriga i afseende på intrycket af ifrågavarande brochyren är, att den icke med ett ord blifvit vidrörd i Freya, der df. d. Utgifvaren, likväl förut i näIstan hvarje nummer grasserat med sin arevolution i de statsekonomiska vetenskaperna, m. m. Den fullkomliga tystnaden öfver en skrift, som går så rakt på f. d. utgifvaren och hans satser, har verkligen en liten smula utseende af att taga sak på bak. — Åtskillige äldre Stocksolmsboar torde väl ännu minnas en Hr Majou, som för några och tjugu år sedan här vann allmän beundran med åtskilliga mekaniska och fysikaliska experimenter: ett litet värdshus, med en docka som utkom i ; dörren och hemtade fram olika slags likörer på en bricka efter åskådarens val, samt vidare upptände ett ljus inuti värdshuset, ett skottfriit schatull; en automat, som gjorde en mängd eqvilibristiska konster, m. m. En Hr Balabrega, slägtinge till Hr Majou och hvilken ärft alla hans konster, har nu kommit till Stockholm och har redan ivå gånger förevisat sina saker i Kirsleinska Huset. Så väl sjelfva pjesernas elegans och I mekaniska sinnrikhet, som Hr Balabregas hyggligt anspråkslösa sätt att förevisa dem, gifva hans I soircer verkligen ett utmärkt rum ibland alla flera de afton-underhållningar af naturlig magi Toch taskspelareföreställningar, man här sett. i