mannens lornamstia omtalighet, och aen iorva-
nande traktat, hvarigenom de fyra stora mak-
terna, utan den store femtes (Frankrikes) hö-
rande, på egen hand arrangerat den orientaliska
frå ågan, icke kunde undvika alt såra franska ä-
ran; så var krig — krig — och alltid krig
hvar menniskas catbusiastiska talämne under
dessa veckor, och är så ännu. Personer funnos
visserligen, som röstade för fred och talade der-
om så halfhögt de vågade; men, oaktadt de för-
moudligen härtill bevektes af endast mennisko-
kärlek, förekastades det dem dock beständigt,
att deras enskilda spekulationer, hvilka bän-
delsevis för dem personligen voro af det slag,
som blott under fred prospererade, gåfvo dem
den egentliga driften alt vara så fendiliga e-
mot blod. Med undantag af dessa personer så-
ledes — hvilka, ehuru högt de än kunde be-
finna sig i samhället, dock icke voro manga till
antalet — delades krigslystnaden af hög och
läg på elt underbart sält, och gal sig ofta luft
genom pilloreska scener. Flera pariserjourna-
lers methodik var härunder särdeles intressant
att betrakta Jag talar icke om journal des
debats eller la presse. Men alla de öfriga, som
stå under Hr Thierss disposition — ehuru ständigt
med en viss massa oppositionsfradga kring läp-
parne, för att vara vackra och blifva trodde —
manövrerade och marcherade mycket skickligt; o-
lyckligt blott, att man fullkomiigen förstod Jem.
Aldrig började le Sicele någon ledande välskrif-
ven artikel rörande den utländska politiken,
utan att under trumpetskall framdraga den så-
rade franska äran och framhålla nädvändighe-
ten, ja, oundvikligheten al ett krig, för att upp-
rätthalla sin värdighet och sig sjelf ibland de
fem makterna, som tycktes på väg att endast
vilja vara fyra; men, slöt alltid meningen, ehu-
ru vi äro de förste och främste af alla att rö-
sta för ett krig, linna vi oss dock högt upp-
imanade att bedja ingen förhasta sig; ingen bör
nu för tiden vara barnslig. Franska kabinet-
tet tick i fem eller sex särskilda repriser de
kännbaraste puffar ifrån engelsk-ryska sidan;
och hvarje gång utbrusto dess journaler: hvad
jär detta? krig, blott krig kan utplåna en sliki
Iskymf! vi måste halva krig! krig! men utan
i förhastande, och utan baruslig snarstickenhet.
i Det kan vara sant, att man gilvit oss en örfil
på venstra kindbenet, men på det högra skall
ingen våga elt dylikt försök. — Hvad? man:
bar sannerligen approcherat sin hand till vårtj
högra öra? Godt; det var allenast ett miss-
förstånd; sparka oss skall imediertid ingen al
ide fyra understå sig. — Hvad? man har då,
verkligen också sparkat oss? sparkat Oss bak-
Hill? Nå; det var ett misstag: i alla fall skall;
jingen hafva mod att sparka oss framtill — i
M i
I Oaktadt så talangfulla methoder att bibehålla
itycket för fred, qvarstod allmänheten i sin af-:
i gjorda stämning för krig, och tycktes hvarje dag:
i endast andas en ökad förargelse öfver att icke fa
börja. Några slygga träsnittligurer i Charivari,:
pr resenterande systemets ställning för publikens!
ögon, gölo skämtets olja på förargelsens eld. Uvri-;
i erernes oväsen, langt ifrån att afleda , förde Frans- !
männens tankar och tycken ännu mer in på vär,
gen till fejd och blod. Madame Lafarges för-!
skräckliga rättegangshandlingar, som voro i hvar
mans hand, gjorde äfven sitl Ull att vänja allas;
sinnen vid döden.
I
! En utlänning, som jag, lustvandrande på ga-!
tor, broar och quaier, kunde icke ständigt äta;
vindrufvor, ehuru deras herrliga tid nu var in-;
ne och maa för en sous fick mera än man kun-
de förtära på en tumme. Man mäste väl höra j
och se något tillika. Vid quaierna Voltaire och
Malaquais finnes en stor mängd buliker för gra-)
vyrer och poriräller: man har der att tillgå Nar!
poleon 1 alla dimensioner och under alla åldrar, j
håde mager, med sin intressanta blick såsom ge
neral och förste kousul, och klumpig med sin
köttiga blick såsom Kejsare och förlorad. Frank-:
rikes öfrige ryktbare män, förträffligt graver rade,
ifrån Pharamond och Clovis till Ludvig Filip och
Thiers, ser man här likaledes. Vid de begge
sistnämnde dröjde jag en middag länge, och stod
i så djupa betraktelser, i sjelfva glasdörren, der:
männen hängde, att mamzelle de Ia librairie der.
inne vid sin mahognuybyrå tydligen började för-
undra sig öfver, alt en person, som ej tyck-
tes vilja stiga in till henne, icke atminstone sleg
ut och gick sin väg. Jag stod der framför Thiers
och Ludvig Filip. Thiers hade, såsom vanligt,
elt korrt, mycket slätt kammadt hår, böll det
runda hufvudet litet på sned, och det helt
och hållet polisong- och mustaseh-lösa ansig-
tet visade den mest bedjande blick, full af för-
säkringar och heder. cAh . - ändå! tycktes
vara innehallet af hans själ, vara hans början
och slut. Man kan icke neka, att något mystiskt
och oförklarligt ligger häruti: talangen, att uti
en tid, som var, och i ett land, som Frankrike,
kunna handla som Hr Tiuers, och ända sitta
qvar, är utom allt tvifvel ganska slort; och eit
bemlighetsfullt väsende döljer sig i talangen. At
det Franska Kabinettels närvarande, alinins
skenbara faindantise icke hos en man, som Hr
Thiers, kommer af oförmåga att utföra affärer, bevi-
sar sig lätt af hans aförulgåender,; han miste haf-
va sina skäl, att nu icke vilja göra något, icke vilja
krigel, icke vilja hvad Fra: ikrike vill. För att
iiet uterunda hans kavaltar Aferkallade
12
om mö