mannens lornamstia omtalighet, och aen iorvanande traktat, hvarigenom de fyra stora makterna, utan den store femtes (Frankrikes) hörande, på egen hand arrangerat den orientaliska frå ågan, icke kunde undvika alt såra franska äran; så var krig — krig — och alltid krig hvar menniskas catbusiastiska talämne under dessa veckor, och är så ännu. Personer funnos visserligen, som röstade för fred och talade derom så halfhögt de vågade; men, oaktadt de förmoudligen härtill bevektes af endast menniskokärlek, förekastades det dem dock beständigt, att deras enskilda spekulationer, hvilka bändelsevis för dem personligen voro af det slag, som blott under fred prospererade, gåfvo dem den egentliga driften alt vara så fendiliga emot blod. Med undantag af dessa personer således — hvilka, ehuru högt de än kunde befinna sig i samhället, dock icke voro manga till antalet — delades krigslystnaden af hög och läg på elt underbart sält, och gal sig ofta luft genom pilloreska scener. Flera pariserjournalers methodik var härunder särdeles intressant att betrakta Jag talar icke om journal des debats eller la presse. Men alla de öfriga, som stå under Hr Thierss disposition — ehuru ständigt med en viss massa oppositionsfradga kring läpparne, för att vara vackra och blifva trodde — manövrerade och marcherade mycket skickligt; olyckligt blott, att man fullkomiigen förstod Jem. Aldrig började le Sicele någon ledande välskrifven artikel rörande den utländska politiken, utan att under trumpetskall framdraga den sårade franska äran och framhålla nädvändigheten, ja, oundvikligheten al ett krig, för att upprätthalla sin värdighet och sig sjelf ibland de fem makterna, som tycktes på väg att endast vilja vara fyra; men, slöt alltid meningen, ehuru vi äro de förste och främste af alla att rösta för ett krig, linna vi oss dock högt uppimanade att bedja ingen förhasta sig; ingen bör nu för tiden vara barnslig. Franska kabinettet tick i fem eller sex särskilda repriser de kännbaraste puffar ifrån engelsk-ryska sidan; och hvarje gång utbrusto dess journaler: hvad jär detta? krig, blott krig kan utplåna en sliki Iskymf! vi måste halva krig! krig! men utan i förhastande, och utan baruslig snarstickenhet. i Det kan vara sant, att man gilvit oss en örfil på venstra kindbenet, men på det högra skall ingen våga elt dylikt försök. — Hvad? man: bar sannerligen approcherat sin hand till vårtj högra öra? Godt; det var allenast ett missförstånd; sparka oss skall imediertid ingen al ide fyra understå sig. — Hvad? man har då, verkligen också sparkat oss? sparkat Oss bakHill? Nå; det var ett misstag: i alla fall skall; jingen hafva mod att sparka oss framtill — i M i I Oaktadt så talangfulla methoder att bibehålla itycket för fred, qvarstod allmänheten i sin af-: i gjorda stämning för krig, och tycktes hvarje dag: i endast andas en ökad förargelse öfver att icke fa börja. Några slygga träsnittligurer i Charivari,: pr resenterande systemets ställning för publikens! ögon, gölo skämtets olja på förargelsens eld. Uvri-; i erernes oväsen, langt ifrån att afleda , förde Frans! männens tankar och tycken ännu mer in på vär, gen till fejd och blod. Madame Lafarges för-! skräckliga rättegangshandlingar, som voro i hvar mans hand, gjorde äfven sitl Ull att vänja allas; sinnen vid döden. I ! En utlänning, som jag, lustvandrande på ga-! tor, broar och quaier, kunde icke ständigt äta; vindrufvor, ehuru deras herrliga tid nu var in-; ne och maa för en sous fick mera än man kunde förtära på en tumme. Man mäste väl höra j och se något tillika. Vid quaierna Voltaire och Malaquais finnes en stor mängd buliker för gra-) vyrer och poriräller: man har der att tillgå Nar! poleon 1 alla dimensioner och under alla åldrar, j håde mager, med sin intressanta blick såsom ge neral och förste kousul, och klumpig med sin köttiga blick såsom Kejsare och förlorad. Frank-: rikes öfrige ryktbare män, förträffligt graver rade, ifrån Pharamond och Clovis till Ludvig Filip och Thiers, ser man här likaledes. Vid de begge sistnämnde dröjde jag en middag länge, och stod i så djupa betraktelser, i sjelfva glasdörren, der: männen hängde, att mamzelle de Ia librairie der. inne vid sin mahognuybyrå tydligen började förundra sig öfver, alt en person, som ej tycktes vilja stiga in till henne, icke atminstone sleg ut och gick sin väg. Jag stod der framför Thiers och Ludvig Filip. Thiers hade, såsom vanligt, elt korrt, mycket slätt kammadt hår, böll det runda hufvudet litet på sned, och det helt och hållet polisongoch mustaseh-lösa ansigtet visade den mest bedjande blick, full af försäkringar och heder. cAh . ändå! tycktes vara innehallet af hans själ, vara hans början och slut. Man kan icke neka, att något mystiskt och oförklarligt ligger häruti: talangen, att uti en tid, som var, och i ett land, som Frankrike, kunna handla som Hr Tiuers, och ända sitta qvar, är utom allt tvifvel ganska slort; och eit bemlighetsfullt väsende döljer sig i talangen. At det Franska Kabinettels närvarande, alinins skenbara faindantise icke hos en man, som Hr Thiers, kommer af oförmåga att utföra affärer, bevisar sig lätt af hans aförulgåender,; han miste hafva sina skäl, att nu icke vilja göra något, icke vilja krigel, icke vilja hvad Fra: ikrike vill. För att iiet uterunda hans kavaltar Aferkallade 12 om mö