105ande Hed 1oriuatt SKUNG AUNld DUE YE går igenom det hela af staten, eller ännu af mången ens begripus, mycket mindre erkännes. Sambället kan likväl icke påräkna lugn förr än rättvisan utbreder sin välgörande inflyteise för alla dess medlemmar; och det är ganska klart, eller skall blifva det mer och mer, att om man också icke alls vill medtaga arbetsklassernas fordringar, såsom menniskor, i beräkningen af det allmänna väl, som staten har till skyldighet att befordra, utan endast ser på den enskilda klass, som hittills ensam skrifvit lagarne både för sig och för de öfriga, utan att dertill vara uteslutande qvalificerad hvarken genom större välvilja eller större kunskaper, öfverhufvud, i det verkliga ämnet; åi måste man medgifva, att det blir angeläget — förr eller sednare oundvikligt — just för sjelfva denna enskilda klass och dess eyen räddning, att i tid och i godo inrymma ett kapitelaf högre och sannare rättvisa åt arbetsklasserna. Ty man skall aldrig lyckas att göra begripligt för dessa, att samhället ej äfven för dem är till: hvar och en stackare, kanalje eller uvrier skall ganska säkert erkänna, att han handiar 0rätt då han tar till vapen för att skaffa sig mat, men lika så visst ligger i djupet af hans själ en outsläcklig fordran på, att man också då andra sidan skall erkänna sig göra orätt emot honom, då man begagnar hans svett och armod till medel för att från honom tilltvinga sig hvilken qvan-: titet af arbete man behagar. Det är just denna medfödda, men ännu icke erkända filosofi, som arbetar och gäser i sinnet hos millionerna; den: är på en gång så ohämmelig och så farlig för den : lilla, penningegande och betalande klassen, att: denna i god tid bör se sig om. Det måste väl: ändock till slut vara rådligare och bättre att medgifva skrifningen och promulgerandet af några : nya paragrafer i lagen, än att få klubbor, svärd, lar och yxor öfver sig. Rysligheten och orätt! mätigheten af ett dylikt våld från arbetsklasser; nas sida bestrides för ingen del; dess karakters ! afskyvärdhet är gifven; men frågan är endast om i i I möjligheten att afvända en naturkraft, som oundvikhgen uppträder i verksamhet, derföre, att en! Jucka i rättvisan på annat håll ännu eger rum. Den; allvarsamma kedja af tankar, som jag här uppskrifvit, utgjorde föremålet för en mängd afhandlingar i böcker och brochyrer, ej mindre än för öfverläggningar och samtal under de stormiga veckorna i Paris. Uvriererne hade gjort sina möten med den klart uttalade föresatsen, att likasom fabrikanterne och mästarne på sin sida förut hade samlat sig till kongress — eller arotat sig ihop,, såsom det hette — för att öfverens-! komma om att icke utlemna arbete åt någon utan mot vilkor af två timmars tillökning på arbetsdagen; så skulle äfven uvriererne nu, på deras sida, råkas för att göra aftal om att icke arbeta på någon verkstad förr, än dessa timmar återlemnades. Man ser, att här, likasom i myeket annat, är det sjelfva de högres sätt att gå tillväga, som tjenar till mönster och exempel för de lägre. Det blef kongress emot kongress; pro-! tokoll. mot protokoll, ehuru med olika färg på: bläcket. De högres seder, upptagna och utöfva-! de bland massorna, bekomma blott genom en : besynnerlighet i språket, helt nya och motsatta namn. Uvriererne kunde icke hoppas vinna, sin önskan att återfå sina timmar, med mindre än att de gjorde en allmän öfverenskommelse, det ingen utan detta vilkor skulle fortfara att arbeta, alldeles som fabrikanter och mästaren förut icke kunde vinna sitt mål, utan ge, nom en likstämmighet i planen för dem alla. Men för att göra öfverenskommelsen allmän må. ste man räkas. Uvriererne voro för många att samlas hos Tortoni eller på någon ecafö: de hade: icke heller råd att depensera vid tillfället. De-; ras kongress blef således långs efter Boulevarderne, och en stor mängd af emissarier ibland dem gingo (efter bvad polisen sedan upptäckt) omkring på alla möjliga verkstäder, djerft och rent ut uppmanande gesäller och arbetare att lemna göromålet. Den väpnade styrkan kom naturligtvis att sopa rena Bouievarderne, Uvriererne satte sig nu, till motvärn, barrikaderade sig och togo till vapen. Blod flöt och flere offer föllo, icke allenast blaud de upproriske, utan äfven beklagligtvis ibland ordningens upprätthållare. Under de talrika arresteringarne och polislörhören upptäcktes likväl, att, utom den stora och allmänna orsaken till oroligheterna, hade äfven guld varit i omlopp och verkat för tillfället. Tvarifrån detta guld kom, utgjorde ganska lifliga frågor i talrika debatter. Att cnågon, eller amågre velat begagna sig af den hos arbetskiasserne redan befintliga sinnesstämningen för att leda missnöjet till en explosion, just nu, ansåg man begripligt. Men hvilken skulle denna hemliga demon vara? För att sätta konung Ludvig Filip och Hr Thiers i ännu större föriägenhet, just da de som bäst behöfde alla sina krafter för den orientaliska frågan, kuude den tillämnade explosionen mycket väl vara eu beräkning af Rysk eller Engelsk uppfirning. Sa utlades saken af ganska många, och det var verkligen farligt för KEogelsmän, att under dessa dagar visa sig i publiken (jag skule kunna nämna en medlem af denna akiningsvärda nation, som, för alt hänna av sig räll fredad, utgaf sig för Svonsk: Svenskarna anses i Paris för det oskyldigaste af alla föll). 11, . I omAarn.a N ii Men de elakaste utläggarne — med Charivari 1 spetsen — cålvo saken en helt annan tydning, och -wH mm vv OO DM MH OC dd -— MM rm -—-— rt bn nn IP nn