105ande Hed 1oriuatt SKUNG AUNld DUE YE
går igenom det hela af staten, eller ännu af mån-
gen ens begripus, mycket mindre erkännes. Sam-
bället kan likväl icke påräkna lugn förr än rätt-
visan utbreder sin välgörande inflyteise för alla
dess medlemmar; och det är ganska klart, eller
skall blifva det mer och mer, att om man ock-
så icke alls vill medtaga arbetsklassernas fordrin-
gar, såsom menniskor, i beräkningen af det all-
männa väl, som staten har till skyldighet att be-
fordra, utan endast ser på den enskilda klass,
som hittills ensam skrifvit lagarne både för sig
och för de öfriga, utan att dertill vara uteslutan-
de qvalificerad hvarken genom större välvilja el-
ler större kunskaper, öfverhufvud, i det verkliga
ämnet; åi måste man medgifva, att det blir an-
geläget — förr eller sednare oundvikligt — just
för sjelfva denna enskilda klass och dess eyen
räddning, att i tid och i godo inrymma ett ka-
pitelaf högre och sannare rättvisa åt arbetsklas-
serna. Ty man skall aldrig lyckas att göra be-
gripligt för dessa, att samhället ej äfven för dem
är till: hvar och en stackare, kanalje eller uvrier
skall ganska säkert erkänna, att han handiar 0-
rätt då han tar till vapen för att skaffa sig mat,
men lika så visst ligger i djupet af hans själ en
outsläcklig fordran på, att man också då andra si-
dan skall erkänna sig göra orätt emot honom,
då man begagnar hans svett och armod till me-
del för att från honom tilltvinga sig hvilken qvan-:
titet af arbete man behagar. Det är just denna
medfödda, men ännu icke erkända filosofi, som
arbetar och gäser i sinnet hos millionerna; den:
är på en gång så ohämmelig och så farlig för den :
lilla, penningegande och betalande klassen, att:
denna i god tid bör se sig om. Det måste väl:
ändock till slut vara rådligare och bättre att med-
gifva skrifningen och promulgerandet af några :
nya paragrafer i lagen, än att få klubbor, svärd,
lar och yxor öfver sig. Rysligheten och orätt- !
mätigheten af ett dylikt våld från arbetsklasser- ;
nas sida bestrides för ingen del; dess karakters !
afskyvärdhet är gifven; men frågan är endast om i
i
I
möjligheten att afvända en naturkraft, som ound-
vikhgen uppträder i verksamhet, derföre, att en!
Jucka i rättvisan på annat håll ännu eger rum. Den;
allvarsamma kedja af tankar, som jag här upp-
skrifvit, utgjorde föremålet för en mängd afhand-
lingar i böcker och brochyrer, ej mindre än för
öfverläggningar och samtal under de stormiga vec-
korna i Paris. Uvriererne hade gjort sina mö-
ten med den klart uttalade föresatsen, att lika-
som fabrikanterne och mästarne på sin sida för-
ut hade samlat sig till kongress — eller arotat
sig ihop,, såsom det hette — för att öfverens-!
komma om att icke utlemna arbete åt någon u-
tan mot vilkor af två timmars tillökning på ar-
betsdagen; så skulle äfven uvriererne nu, på de-
ras sida, råkas för att göra aftal om att icke ar-
beta på någon verkstad förr, än dessa timmar å-
terlemnades. Man ser, att här, likasom i mye-
ket annat, är det sjelfva de högres sätt att gå
tillväga, som tjenar till mönster och exempel för
de lägre. Det blef kongress emot kongress; pro-!
tokoll. mot protokoll, ehuru med olika färg på:
bläcket. De högres seder, upptagna och utöfva-!
de bland massorna, bekomma blott genom en :
besynnerlighet i språket, helt nya och motsatta
namn. Uvriererne kunde icke hoppas vinna,
sin önskan att återfå sina timmar, med mindre
än att de gjorde en allmän öfverenskommelse,
det ingen utan detta vilkor skulle fortfara
att arbeta, alldeles som fabrikanter och mästa-
ren förut icke kunde vinna sitt mål, utan ge,
nom en likstämmighet i planen för dem alla.
Men för att göra öfverenskommelsen allmän må- .
ste man räkas. Uvriererne voro för många att
samlas hos Tortoni eller på någon ecafö: de hade:
icke heller råd att depensera vid tillfället. De-;
ras kongress blef således långs efter Boulevarder-
ne, och en stor mängd af emissarier ibland dem
gingo (efter bvad polisen sedan upptäckt) omkring
på alla möjliga verkstäder, djerft och rent ut upp-
manande gesäller och arbetare att lemna göro-
målet. Den väpnade styrkan kom naturligtvis att
sopa rena Bouievarderne, Uvriererne satte sig nu,
till motvärn, barrikaderade sig och togo till va-
pen. Blod flöt och flere offer föllo, icke allenast
blaud de upproriske, utan äfven beklagligtvis i-
bland ordningens upprätthållare.
Under de talrika arresteringarne och polislör-
hören upptäcktes likväl, att, utom den stora och
allmänna orsaken till oroligheterna, hade äfven
guld varit i omlopp och verkat för tillfället. Tvar-
ifrån detta guld kom, utgjorde ganska lifliga frå-
gor i talrika debatter. Att cnågon, eller amågre
velat begagna sig af den hos arbetskiasserne re-
dan befintliga sinnesstämningen för att leda miss-
nöjet till en explosion, just nu, ansåg man
begripligt. Men hvilken skulle denna hemliga de-
mon vara? För att sätta konung Ludvig Filip
och Hr Thiers i ännu större föriägenhet, just da
de som bäst behöfde alla sina krafter för den o-
rientaliska frågan, kuude den tillämnade explo-
sionen mycket väl vara eu beräkning af Rysk
eller Engelsk uppfirning. Sa utlades saken af
ganska många, och det var verkligen farligt för
KEogelsmän, att under dessa dagar visa sig i
publiken (jag skule kunna nämna en medlem af
denna akiningsvärda nation, som, för alt hänna
av
sig räll fredad, utgaf sig för Svonsk: Svenskarna
anses i Paris för det oskyldigaste af alla föll).
11, . I omAarn.a - N - ii
Men de elakaste utläggarne — med Charivari 1
spetsen — cålvo saken en helt annan tydning, och
-wH mm
vv OO DM MH OC dd -— MM rm
-—-— rt bn nn IP
nn