uta valt dillllldil. 2 CILA IIUVOLdUR HAUTL PUVIILILUULLER
just afsvalnat. Dessutom hade mycket, som blifvit
menigheten tillskrifvet, kommit från annat håll. Men
nu : vore fråga om, huru en representationsförändring
skulle ske. Beträffande samfäldta val, grundade på
valeensus, hade Utskottet mycket misstagit sig om
deras lämplighet; ty genom denna census skulle ett:
ganska stort antal af nu valberättigade jordegare
ifrån denna rättighet uteslutas. Tal. hade, till be-
visande häraf, förskaffat sig många upplysningar. Så
skulle t. ex., med tillämpning af denna census, i
Hedemora Socken 400 nu valberättigade förlora denna
sin rättighet; af 4,400 bönder i Mora församling in-
gen enda blifva valberättigad, hvilket förhållande i:
I mer och mindre grad äfven gällde det öfriga Sverge,
hvarom Talaren också hade kännedom. Denna val-
census vore derför en stor orättvisa, och hemställde
Tal, till följe af nu lemnade upplysningar, som
gåfvo anledning att antaga, det mindst 25,000 hit-:
tills valberättigade skulle förlora sin rösträttighet,
huru mycket denna census vore applikabel. Deraf
skulle komma att hända, att de hemman, som hafva
stor skatt, få ringa rösträttighet och tvertom. Tal.
frågade, hvad Dalamännen skulle tycka om, att så
der förlora sina hittills innehafde rättigheter, om det!
ej skulle gripa dem.
fortfor Tal.,
man bör veta litet,
aför att kunna bedöma förhållanderna;
cMan måste gå något ur vägenn, ;
huru det står till i hyddorna.
För att få dessa missförhållanden afbjelpta, önskade :
Tal. att någon klok förändring i denna census måtte
vidtagas. Det skulle eljest blifva sårande, om, vid!
hemkomsten en pastor, på tillfrågan, huru och hvad
de vid riksdagen gjort, skulle nödgas svara: vi haf-
va skänkt bort edra rättigheter, och gifvit dem åt
andra i stort mått. Derpå fästade sig Tal. vid det
orättvisa deri, att de rike skola få tillsätta så mån-
ga valmän. Efter 3 röster för 100,000 Rdr, skulle
säledes en. egendomsegare med två millioners för-
mögenhet — och i Sverge lärer finnas en sådan —
få tillsätta 420 valmän, således 240 gånger mer än
den enkla jordbrukaren. Detta fann likväl Tal. Va-
ra något för mycket. Det vore äfven farligt, att lem-
na för mycken makt, grundad på egendom, som of-
ta ej är den såkallade egarens; ty en man med huf-
vud kan gå på kreditens styltor öfver de andras,
och det skulle naturligtvis ligga i en sådan persons
intresse att tillskansa sig fördelar och kanske för-
störa finanserna. Derföre vore det orådligt, att åt
sådane män lemna för stort inflytande, helst i en
representation ingenting vore farligare; än vinglare.
Det var icke så mycket för böndernas skull, ehuru
Tal. intresserade sig mycket för deras sak, och det
skulle göra honom ondt att se deras rättigheter för-
loras, som meia för fäderneslandets eget väl, som
han yrkade deras rätt, och att de ej uteslutas. De,
som eljest komme att väljas, blefve de större jord-
egarne, och dessa få en majoritet, på minoritetens,
de mindres, bekostnad. Derföre yrkade Tal. helst
antingen allmänna val utan valcensus, eller också,
att allt måtte gå sin gilla gång, och så småningom
upphjelpas. Ewt större antal af bönderna yrkade han
äfvenledes, för fäderneslandets skull, ty att veklig-
het komme att göra sig gällande vore det för landet
farligaste, och, enligt detta förslag, skulle den gå före
allt. Den vore likväl farligare än sjelfya bränvinet,
och behöfdes derföre alltförväl något, som påminner
om, att man skall arbeta, för att få något att äta.
Tal. frågade, om det då vore rätt att utesluta dessa,
och om det skulle bekomma landet väl. Bondens
väl vore dock landets; och så länge drängen sä-
ger vi, står det braf till hos bonden. Tal. frågade
derföre slutligen, om statdrängarne eller de, som äta
vid bondens bord, skola vid inträffande behof för-
svara landet. Valcensus borde motvägas.
Dr Moren ansäg sig, såsom ledamot af Utskottet,
böra yttra sig, och förenade sig med dem, som ogil-
lat förslaget. Någon egentlig klagan hade ej för-
sports, om ej af dem, som betala riksdagsomkost-!
naderna, och olåten hade ej varit folkets, utan tid-
ningarnes; en ton som ej vore grundlig. Om folket
ej varit tillfredsställdt, hade det ej nu varit så lik-
nöjdt. Bäst är det, när folket känner sig så styrdt,
att det ej vill deltaga i representationen. Tal. för-
klarade sig för en Ständsrepresentation på en Kam- :
mare, lika antal af hvarje stånd, och en Öfre Kam-
mare. Besluten skulle ske ståndsvis, men rådgöran-
det samfäldt. Den af Utskottet föreslagna pröfnings-
nämnden vore en skräpvrå. — Man hade hört en
hotelse om ultima ratio; men den betydde ingenting.
Bättre vore också att blottställa sig för öppet våld,
än medgifva; och det funnes äfven en ratio ulterior.
Tal. hoppades, att man besinnar sig, innan man till-
griper något sådant, och önskade, att Ståndet ej måt-
te förhasta sig.
Prosten Lidzen biföll förslaget, gillade enkammar-
systemet och allmänna val. Utskottet hade för sitt!
förfarande anfört skäl i så tillräcklig mängd och så
haltiga, att bättre ej gerna kunde gifvas; och var Tal. :
öfvertygad, -att förhoppningen ej alltid skall blifva
gäckad. Yttringar af uppvaknande hade försports.
Det vore vådligare att dröja, än att tillvägabringa. !
Prosten syih hade redan hört allt hvad snille,
lärdom, theori och spekulation kunnat frambringa
till lösning af dagens fråga, men ville också uttala
sin öfvertygelse. För sin del skulle nemligen Tal.
ej draga i betänkande, att förklara Utskottets förslag
för det bästa, som kunnat frambringas s, och värdt att
bifalla och antaga , heldst vår represantation vore så-
dan, att hvarje förslag skulle vara en vinst mot det
näryarande; men förutseende att det ändock ej skall
gå igenom, förenade sig Talaren med dem, som till
de fyra stånden vilja lägga ett femte. Vid val till
detta Stånd borde Sveriges Bondestånd vara mest i
berättigadt, och borde detsamma tillkomma en full
fjerdedel, och de öfriga hvar sina 7 ;delar. Dessa
skulle sammanträda på en gemensam kammare, hvar-
al kunde på åtskilligt sätt utbildas en Ööfre kamma-
re, på grund af fria val bland representanterne. Öf-!
ver en sådan förändring borde alldraminst detta Stånd
hafva något att klaga, och skall i alla fall icke sak-:
na sina målsmän. AM andra representationer kände :
Talaren, att någon sådan fara ej vore att frukta. Ta-
laren begärde nu återremiss, på det Utskottet måtte!
finna utväg, att framställa ett förslag, som till nästa
Riksdag kunde antagas. i
Prosten. Garre fann i förevarande förslag ett er-
kännande af nuvarande representalionens brister.
Brödrafolkets enkla former, enighet och sjellständig-
het hade gifvit näring åt deras önskan, som vilja se
de båda rikena nära förenade ocir Sverige ej stå ef-
tor. I fyrdalningna vv
s
mA fönavar Ps dn