uta valt dillllldil. 2 CILA IIUVOLdUR HAUTL PUVIILILUULLER just afsvalnat. Dessutom hade mycket, som blifvit menigheten tillskrifvet, kommit från annat håll. Men nu : vore fråga om, huru en representationsförändring skulle ske. Beträffande samfäldta val, grundade på valeensus, hade Utskottet mycket misstagit sig om deras lämplighet; ty genom denna census skulle ett: ganska stort antal af nu valberättigade jordegare ifrån denna rättighet uteslutas. Tal. hade, till bevisande häraf, förskaffat sig många upplysningar. Så skulle t. ex., med tillämpning af denna census, i Hedemora Socken 400 nu valberättigade förlora denna sin rättighet; af 4,400 bönder i Mora församling ingen enda blifva valberättigad, hvilket förhållande i: I mer och mindre grad äfven gällde det öfriga Sverge, hvarom Talaren också hade kännedom. Denna valcensus vore derför en stor orättvisa, och hemställde Tal, till följe af nu lemnade upplysningar, som gåfvo anledning att antaga, det mindst 25,000 hit-: tills valberättigade skulle förlora sin rösträttighet, huru mycket denna census vore applikabel. Deraf skulle komma att hända, att de hemman, som hafva stor skatt, få ringa rösträttighet och tvertom. Tal. frågade, hvad Dalamännen skulle tycka om, att så der förlora sina hittills innehafde rättigheter, om det! ej skulle gripa dem. fortfor Tal., man bör veta litet, aför att kunna bedöma förhållanderna; cMan måste gå något ur vägenn, ; huru det står till i hyddorna. För att få dessa missförhållanden afbjelpta, önskade : Tal. att någon klok förändring i denna census måtte vidtagas. Det skulle eljest blifva sårande, om, vid! hemkomsten en pastor, på tillfrågan, huru och hvad de vid riksdagen gjort, skulle nödgas svara: vi hafva skänkt bort edra rättigheter, och gifvit dem åt andra i stort mått. Derpå fästade sig Tal. vid det orättvisa deri, att de rike skola få tillsätta så många valmän. Efter 3 röster för 100,000 Rdr, skulle säledes en. egendomsegare med två millioners förmögenhet — och i Sverge lärer finnas en sådan — få tillsätta 420 valmän, således 240 gånger mer än den enkla jordbrukaren. Detta fann likväl Tal. Vara något för mycket. Det vore äfven farligt, att lemna för mycken makt, grundad på egendom, som ofta ej är den såkallade egarens; ty en man med hufvud kan gå på kreditens styltor öfver de andras, och det skulle naturligtvis ligga i en sådan persons intresse att tillskansa sig fördelar och kanske förstöra finanserna. Derföre vore det orådligt, att åt sådane män lemna för stort inflytande, helst i en representation ingenting vore farligare; än vinglare. Det var icke så mycket för böndernas skull, ehuru Tal. intresserade sig mycket för deras sak, och det skulle göra honom ondt att se deras rättigheter förloras, som meia för fäderneslandets eget väl, som han yrkade deras rätt, och att de ej uteslutas. De, som eljest komme att väljas, blefve de större jordegarne, och dessa få en majoritet, på minoritetens, de mindres, bekostnad. Derföre yrkade Tal. helst antingen allmänna val utan valcensus, eller också, att allt måtte gå sin gilla gång, och så småningom upphjelpas. Ewt större antal af bönderna yrkade han äfvenledes, för fäderneslandets skull, ty att veklighet komme att göra sig gällande vore det för landet farligaste, och, enligt detta förslag, skulle den gå före allt. Den vore likväl farligare än sjelfya bränvinet, och behöfdes derföre alltförväl något, som påminner om, att man skall arbeta, för att få något att äta. Tal. frågade, om det då vore rätt att utesluta dessa, och om det skulle bekomma landet väl. Bondens väl vore dock landets; och så länge drängen säger vi, står det braf till hos bonden. Tal. frågade derföre slutligen, om statdrängarne eller de, som äta vid bondens bord, skola vid inträffande behof försvara landet. Valcensus borde motvägas. Dr Moren ansäg sig, såsom ledamot af Utskottet, böra yttra sig, och förenade sig med dem, som ogillat förslaget. Någon egentlig klagan hade ej försports, om ej af dem, som betala riksdagsomkost-! naderna, och olåten hade ej varit folkets, utan tidningarnes; en ton som ej vore grundlig. Om folket ej varit tillfredsställdt, hade det ej nu varit så liknöjdt. Bäst är det, när folket känner sig så styrdt, att det ej vill deltaga i representationen. Tal. förklarade sig för en Ständsrepresentation på en Kam: mare, lika antal af hvarje stånd, och en Öfre Kammare. Besluten skulle ske ståndsvis, men rådgörandet samfäldt. Den af Utskottet föreslagna pröfningsnämnden vore en skräpvrå. — Man hade hört en hotelse om ultima ratio; men den betydde ingenting. Bättre vore också att blottställa sig för öppet våld, än medgifva; och det funnes äfven en ratio ulterior. Tal. hoppades, att man besinnar sig, innan man tillgriper något sådant, och önskade, att Ståndet ej måtte förhasta sig. Prosten Lidzen biföll förslaget, gillade enkammarsystemet och allmänna val. Utskottet hade för sitt! förfarande anfört skäl i så tillräcklig mängd och så haltiga, att bättre ej gerna kunde gifvas; och var Tal. : öfvertygad, -att förhoppningen ej alltid skall blifva gäckad. Yttringar af uppvaknande hade försports. Det vore vådligare att dröja, än att tillvägabringa. ! Prosten syih hade redan hört allt hvad snille, lärdom, theori och spekulation kunnat frambringa till lösning af dagens fråga, men ville också uttala sin öfvertygelse. För sin del skulle nemligen Tal. ej draga i betänkande, att förklara Utskottets förslag för det bästa, som kunnat frambringas s, och värdt att bifalla och antaga , heldst vår represantation vore sådan, att hvarje förslag skulle vara en vinst mot det näryarande; men förutseende att det ändock ej skall gå igenom, förenade sig Talaren med dem, som till de fyra stånden vilja lägga ett femte. Vid val till detta Stånd borde Sveriges Bondestånd vara mest i berättigadt, och borde detsamma tillkomma en full fjerdedel, och de öfriga hvar sina 7 ;delar. Dessa skulle sammanträda på en gemensam kammare, hvaral kunde på åtskilligt sätt utbildas en Ööfre kammare, på grund af fria val bland representanterne. Öf-! ver en sådan förändring borde alldraminst detta Stånd hafva något att klaga, och skall i alla fall icke sak-: na sina målsmän. AM andra representationer kände : Talaren, att någon sådan fara ej vore att frukta. Talaren begärde nu återremiss, på det Utskottet måtte! finna utväg, att framställa ett förslag, som till nästa Riksdag kunde antagas. i Prosten. Garre fann i förevarande förslag ett erkännande af nuvarande representalionens brister. Brödrafolkets enkla former, enighet och sjellständighet hade gifvit näring åt deras önskan, som vilja se de båda rikena nära förenade ocir Sverige ej stå eftor. I fyrdalningna vv s mA fönavar Ps dn