lättare lärhpa sig till landets förhållanden, på hvilka
främmande former, sådane, som de nu föreslagna,
icke skulle kunna användas, om ej det nationella
skulle lida, och således är damålet vara alldeles för-
feladt. Diskussionen var i sammandrag ungefär föl-
jande, sedan Talmannen för Ståndets enskida del,
och innan det fattar beslut i frågan, föreslagit ett
förtroligare samtal, hvartill alla gäfvo sitt bifall:
Prosten Sylvan kunde ej bestrida inledningen till
Utskottets förslag, djuphet och sakkännedom, men
det hela saknade en nog öfyertygande framställning,
för att kunna antagas; i brist af hvilken det borde
förkastas. Det kunde äfven ifrågasättas, om, i for-
dran af en representationsförändring, svenska folkets
röst är så sammanstämmande. Talaren k:nde åtmin-
stone elt ej ringa antal, som ej är för en sådan.
Statens väl berodde också mindre af en represen-
tativ författning, än af den anda, som lifvar rege-
ring och folk; och attlättsinnigt förkasta, hvad kloka
och rättsinniga menniskor sammanfattat, vore ej rätt.
Först borde man pämligen visa, att under närva-
rande represeutation ingenting uträttats, och om
derefter en ombildning vore af nöden, skulle den
vara sådan, att den tillfredsställde alla medborgares
fordringar. Fyrkammarsystemet, klagar man, skall
bidraga till riksdagarnas förlängning, ärendernas
sammanblandning, m. m., men ett enkammarsystem,
fruktade Talaren, skulle ej kunna göras nog starkt,
för att motverka folkviljan. Betänkligt vore det
också, att föreslå allmänna val, då folkvälet håller
på att utveckla sig i statens inre och allt mera
göra sig gällande.
Och churu man än betraktade dessa val, skulle
man finna, att de ej gifva nog garanti för en repre-
sentation i folkets anda. Missbruket, blott en enda
gång intriffadt, skulle kunna bringa riketi olycka; och
det yore en af tidens erfarenhet bevittnad sanning,
att mängden tager skuggan för kroppen. Talaren
instämde med Prosten Hallström derutinnan, att om
en förändring skulle ske, den bör uppföras på grund-
valarhe af det gamla, och fruktade, att, om det af
Utskottet föreslacna ginge i verkställighet, religionen
knappt skulle få något skydd, hvilket den likväl så
väl behöfver. Det kyrkliga ansåg Talaren ligga så
inom statens heligaste, att det vore just dess inner-
sta elemement. Närvarande förslaget skulle dock ej
gynna denna sats. Men ju mer en religionslärares
verkan komme att afse folklifvets inre behof, desto
meraskulle han af detta folk förbises; ju mer deremot
han uppträdde för de yttre samhällsförhållanderna,
desto mer skulle han inför detsamma vinna anseende.
Förslaget ansåg Talaren derföre böra förkastas, och
försäkrade han derjemic, att han var fullkomligt lugn
för sitt fäderneslands öden, som Gud bäst skall ordna.
Doktor Ayrelt insåg, att, i afseende på förevarande
förslag, det stora nationalintresset och de insigter och
förmögenheter, som med detsamma varit sysselsatta,
på en gång stegrat förhoppningarne. Det hade också,
.ehuru det blifvit dels gilladt. dels ogilladt, hittills ej
blifvit alldeles förkastadt. Men allt hvad Talaren
hört och läst, hade ej ryggat hans tanka, somfbäst
funne sig i häfdvunna ordningar, mot, hvilka Tal.
ej gerna skulle tillbyta sig andra, om han cj vore
fullt säker på vinsten. Fyrkammarsystemets upphö-
rande vore dock Talarens önskan, och detta af flere
skäl; men öfvergången till en vore för hastig, och
vore så godt som ingen. Det gåfvos exempel från
främmande länder af öfvergång från en kammar till
tvenne, och sjelfva Norge kunde anses hafva både
en och två kamrar. Men hvad som är tjenligt i
Norge, kan ej vara det i Sverge.
Det vore bättre att vara en fri svensk, än en tyun-
gen efterapare af främmande förhållanden, heldst en
omflyttning af andra staters systemer ej skulle slå
sig väl ut i svenska jordmånen. Tal. gillade derföre
ett tvåkammarsystem, men ville ej befatta sig med
dessa kamrars sawmansättning. I den öfre kunde
dock ingå ett visst antal civile och tjenstemän, an-
tingen valde, eller af Konungen utsedde; och skulle
denna kammare utgöra en återhållande makt. För
öfrigt önskades ståndsvalens bibehållande, ty så länge
hvarje väljande ej eger nog kännedom, för att kunna
välja. och passioner, intriger, partisinnen och främ-
mande inflytelser äro verksamma, skulle ett friare
valsystem föra derhän, att antingen de mäktige och
rike återförde herredagarne, eller också de samma
komme att öfvergå till bondemöten. Derföre vore
ståndsvalen nödvändiga, eller också, att en hvar,
enligt Hr Ödmans förslag, ålades välja inom alla
Stånden. Det förra vore dock bättre. Tal. ville der-
före, att Ständets gemensamma tanka må blifva: ett
tvåkammarsystem, ståndsval och ett femte Stånd för
de hittills orepresenterade. På flere ställen i försla-
get ville Tal. eljest anmärka, att han funnit en nog
småaktig rädsla för Länsmännens inblandning i va-
len och inverkan på dem, och ogillade deras uteslu-:
tande från valrättighet. För obehörig inblandning
gåfve 33 nog säkerhet.
Prosten Hollb-ck ansåg af mycken vigt, att ej
taga ett förhastadt stexz, som snart skulle åtföljas af
ånger; ty att hanföras af det nyhetsbegär, som dik-
terar dagens historia, och att upphäfva det gamla,
vördnadsvärda, vore ganska betänkligt. Tal. bekän-
de, att han ej skulle kunna antaga det nu fram-
ställda förslaget, utan att deraf befara större olagen-
beter, än af det hittills gällande. Det kunde vara
tillämpligt för ett folk, som hittills ej haft någon
konstitution, men för ett, som länge varit i åtnju-
tande af en sådan, borde cen förändring af varande
former utveckla sig, i enlighet med dem. o
Väl ville Tal. medgifva, att representationen rörer
sig tungt i nuvarande former, men detta kunde hjel-
pas, och de ännu orepresenterade kunde upptagas.
Tal., för sin del, ansåg, ingen representera något
annat, än det allmännas intressen. Utskortet för-
kastar väl i sin framfart det ena efter det andra i
nuvarande representativa författningen, men den ön-
skade besparingen i tid fauktade Tal. ej skola vin-
nas med den föreslagna förändringen. Tvenne kam-
mare vore, i Tal:s tanka, att föredraga framför en;
men allmänna val skulle, i tillämpningen, möta tera
svårigheter, och yttre inflytande ännu mera vara der-
vid att befara. Afsigten vore väl, att visa ömsesidig
rättvisa och utesluta ståndsintresset; deck vore detta
ännu mera med det allmänna sammanvext. För öf-:
rigt anmärkte Tol., att han af ett uttryck i Utshot-
OT mm - a KRA oevitngc Allllg. oo MN mo rr MM