0 2 Op RV NA MAA vidgning och förändring föregått med de korporationer, hvaraf den blifvit sammansatt. En alltför stor omstörtning vore måhända icke lämplig att företaga; men de reformer, som af behofvet påkallades, voro, efter Grefvens förmenande, hufvudsakligen uppfattade i Hr von Hartmansdorffs förslag, för hvars anta-! :gande Grefven komme att lemna sin röst. Frih. Cederström, Jakob ansåg Konst. Utsk:s ifrå gararande förslag både odugligt och otjenligt, för bevisande hvaraf Grefyen fann sig föranlåten ingå i en vidlyftigare granskning af de skäl, som för det! samma legat till grund. Utskottet hade ansett all!l I bevisning öfverflödig för det nuvarande representajtionssättets olämplighet, och byggt sitt verk på förutsättningen af en reforms behöflighet, alltsedan år 11809. Hvad dåvarande Konst. Utskott yttrat om behofvet af en reform i detta fall, hade Utsk. antagit såsom grundsats, men förbigått de skäl, 1809 års KonstitutionsUtskott anfört såsom hinder för reformens vidtagande, och hvilka ämnen till det mesta stode qvar. -Så länge jorden vore olika beskattad och skråprivilegier för vissa yrken funnos bibehållne, skulle alltid hinder möta för en omstöpning af nuvarande representationssätt; men 4809 års Konst. ! Utskott och Ständer hade visat vägen, huru en förländring rätteligen borde beredas. — Om den priviHegierade jordens företräden mot jemngod ersättning jannorledes: komme att upphöra och grundskatterne : borttogos, ehuru tid åtginge för utrönande af hvad : vid en sådan förändring, den ena eller andra, som vunne förmån, borde betala, så skulle sedermera inga enskilda intressen uppstå att hvälfva skatteböridorna från den ena klassen på den andra, utan alla statsbidrag utgå efter bevillning af hvars och ens (inkomst. Då blefye ock lätt att föreslå, och utan svårighet verkställa förändringen i representationssättet, enär allas intressen vore att erhålla endast de dugligaste, kunnigaste och dygdigaste män till nationens representanter. Att deltaga i lagstiftningen blefve då mera ett onus än en rättighet. Med frångående af allt detta, hade Konst. Utsk. nu gifvit valrätt åt hvarje myndig Svensk man, efter en census, som i afseende på årlig inkomst vore så låg, att de fleste drängar komme att deltaga i valen, oaktadt de icke ens äro sine egne. Hade detkunnat ske i enlighet med grundlagen, hade Frih. begärt afslag å memorialet; men nödgades nu för sin del låta allt hvila till nästa Riksdag. För att imedlertid icke rent af bortkasta möjligheten för förslagets antagande vid nästa Riksdag, ville Frih., att i 4 S skulle införas ordet avälfrejdad, såsom ett oeftergifligt vilkor för valr.ttens utöfvande. Friherre familton, H., redogjorde för grunderna till det förslag, han till KonstitutionsUtskottet afgifvit och hvilket i dess mem. är korteligen anmärkt. Han hade i första rummet afsett möjligheten af en reform och derföre trott, att man icke allt för strängt borde hålla sig endast till det abstrakt rätta och derigenom fördröja reformens antagande samt således uppskjuta nyttan, som man deraf kunde vänta. Om ock allmänna val vore absolut riktiga, hvilket Frih. icke ansåg, skulle deras införande likväl föranleda ett alltför våldsamt sönderbrytande af det bestående. Nu vore det enda behöfliga att tillse, det felen i sammansättningen af nuvarande representation blefye undanröjde. För sin del ansåg Frih. staåndsral vara de lämpligaste. Frågan vore blott om det s.k. femte ståndet borde blifva serskildt för sig, eller på de andra inympas. Det vore obilligt begära, det Bondeståndet skulle, genom bildandet af ett nytt sådant stånd, lida minskning i den andel, det nu eger irepresentationen, helst detsamma förut inom sig upptager egare till frälsehemman och säterier. Bildandet af ett femte Stånd skulle dessutom åstadkomma splittring och tillskapa ståndsintressen. Frih. föreslog derföre, att de så kallade ståndspersonerna skulle till bestämdt antal fördelas på Ridd. och Adeln samt Presteoch Borgareständet. Hos Adeln borde tjenstemännen, såsom i vanor och sympatier lika med Adelns ledamöter, vinna inträde, hos Presterna graduerare och lärare vid läroverken, samt hos Borgare manufakturägare på landet och husägare i städerna. I afseende på valen förenade sig Friherren med Prosten Hallström och ansåg nyttigt, att Ståndens valmän kunde kalla den in uti ett stånd, som tilläfventyrs med de bästa egenskaper för Representantkallet, likval blifvit af det Stånd, hvartill han rätteligen hörde, förbigången. I afsende på tvåkammarsystemets företräde framför enkammarsystemet, hade Frih. förut vid de i denna fråga hållne allmänna konferenser utvecklat sina åsigter. Den mest moraliska kraft, grundad på nationens förtroende, ansåg Frih. andra kammaren vinna, om den valdes af den örsta för viss tid, emedan om medlemmarne utsågos ör lifstiden, allmänna skriket — hvilket också vore en makt — snart skulle förklara dem vara utom natonens sympatier, enär de voro utom området för d nationens inflytande. Om en femtedel afginge för hvarje RiksStänd och nya medlemmar invaldes i stälet, ansåg Frih. tillräcklig motvigt finnas både emot nouvemanget och det reaktionära. Såsom förslag ill Ståndets gemensamma tanka i afseende på repreli entationsförändringen, uppgaf Frih. hufvudsakligast: fi utt Svenska folket borde representeras af ombud, val)s le ståndsvis; representationen sammanträder på tven1e kamrar med 200 medlemmar i den första eller olkombudens, och 400 i den andra eller rådkammaen. Till den första utse de hittills varande Stånlen, gemensamt med s. k. ståndspersonerne, 350 leiamöter för hvarje Stånd, med valbarhet älven för sl le till Stäåndet icke hörande medborgare. För in-a räde i första kammaren fordras utom andra vilkor, en älder af 30, och den andra af minst 40 är, och if: sistnämnde fall äfven att hafva bivistat minst 2 Rikslagar. De orepresenterade Ståndspersonerne deltaga j sn AA dd mA mm ur eÅ 0 valen till den första kammaren sålunda, att jemte fc 4deln i eller ur tjenst varande embetsmin med Kongl. d 6 ullmakt välja 10 ledamöter, samt Presteståndet utser f akademioch läroverksstaterne 10, och jemte Bor Y arständet välja brukspatronerne likasom hittills 5)F amt fastighetsegare i städerne och manufakturister å landet 3 ledamöter. Till Bondeständet skulle räk-d as fastighetsegare på landet, som förut varit tjen-Q temän utan Kongl. fullmakt. Andra kammarens edamöter utses genom val af den första, med rätt utt välja inom eller tom sig. De afgå till en femedel vid hvar Riksdag. Lagtima Riksdag inträffar vartannat är, ätski iljes af Konungen, som eger samnankalla representanterne till urtima Riksdag. som!