0 2 Op RV NA MAA
vidgning och förändring föregått med de korporationer,
hvaraf den blifvit sammansatt. En alltför stor om-
störtning vore måhända icke lämplig att företaga;
men de reformer, som af behofvet påkallades, voro,
efter Grefvens förmenande, hufvudsakligen uppfatta-
de i Hr von Hartmansdorffs förslag, för hvars anta-!
:gande Grefven komme att lemna sin röst.
Frih. Cederström, Jakob ansåg Konst. Utsk:s ifrå-
gararande förslag både odugligt och otjenligt, för be-
visande hvaraf Grefyen fann sig föranlåten ingå i
en vidlyftigare granskning af de skäl, som för det- !
samma legat till grund. Utskottet hade ansett all!l
I bevisning öfverflödig för det nuvarande representa-
jtionssättets olämplighet, och byggt sitt verk på för-
utsättningen af en reforms behöflighet, alltsedan år
11809. Hvad dåvarande Konst. Utskott yttrat om
behofvet af en reform i detta fall, hade Utsk. anta-
git såsom grundsats, men förbigått de skäl, 1809 års
KonstitutionsUtskott anfört såsom hinder för refor-
mens vidtagande, och hvilka ämnen till det mesta
stode qvar. -Så länge jorden vore olika beskattad
och skråprivilegier för vissa yrken funnos bibehåll-
ne, skulle alltid hinder möta för en omstöpning af
nuvarande representationssätt; men 4809 års Konst. !
Utskott och Ständer hade visat vägen, huru en för-
ländring rätteligen borde beredas. — Om den privi-
Hegierade jordens företräden mot jemngod ersättning
jannorledes: komme att upphöra och grundskatterne :
borttogos, ehuru tid åtginge för utrönande af hvad :
vid en sådan förändring, den ena eller andra, som
vunne förmån, borde betala, så skulle sedermera in-
ga enskilda intressen uppstå att hvälfva skattebör-
idorna från den ena klassen på den andra, utan al-
la statsbidrag utgå efter bevillning af hvars och ens
(inkomst. Då blefye ock lätt att föreslå, och utan
svårighet verkställa förändringen i representations-
sättet, enär allas intressen vore att erhålla endast
de dugligaste, kunnigaste och dygdigaste män till
nationens representanter. Att deltaga i lagstiftnin-
gen blefve då mera ett onus än en rättighet. Med
frångående af allt detta, hade Konst. Utsk. nu gif-
vit valrätt åt hvarje myndig Svensk man, efter en
census, som i afseende på årlig inkomst vore så låg,
att de fleste drängar komme att deltaga i valen, o-
aktadt de icke ens äro sine egne. Hade detkunnat
ske i enlighet med grundlagen, hade Frih. begärt af-
slag å memorialet; men nödgades nu för sin del låta
allt hvila till nästa Riksdag. För att imedlertid ic-
ke rent af bortkasta möjligheten för förslagets anta-
gande vid nästa Riksdag, ville Frih., att i 4 S skul-
le införas ordet avälfrejdad, såsom ett oeftergifligt
vilkor för valr.ttens utöfvande.
Friherre familton, H., redogjorde för grunderna
till det förslag, han till KonstitutionsUtskottet afgif-
vit och hvilket i dess mem. är korteligen anmärkt.
Han hade i första rummet afsett möjligheten af en
reform och derföre trott, att man icke allt för strängt
borde hålla sig endast till det abstrakt rätta och der-
igenom fördröja reformens antagande samt således
uppskjuta nyttan, som man deraf kunde vänta. Om
ock allmänna val vore absolut riktiga, hvilket Frih.
icke ansåg, skulle deras införande likväl föranleda
ett alltför våldsamt sönderbrytande af det bestående.
Nu vore det enda behöfliga att tillse, det felen i
sammansättningen af nuvarande representation blefye
undanröjde. För sin del ansåg Frih. staåndsral vara
de lämpligaste. Frågan vore blott om det s.k. fem-
te ståndet borde blifva serskildt för sig, eller på de
andra inympas. Det vore obilligt begära, det Bon-
deståndet skulle, genom bildandet af ett nytt sådant
stånd, lida minskning i den andel, det nu eger ire-
presentationen, helst detsamma förut inom sig upp-
tager egare till frälsehemman och säterier. Bildan-
det af ett femte Stånd skulle dessutom åstadkomma
splittring och tillskapa ståndsintressen. Frih. föreslog
derföre, att de så kallade ståndspersonerna skulle till
bestämdt antal fördelas på Ridd. och Adeln samt
Preste- och Borgareständet. Hos Adeln borde tjen-
stemännen, såsom i vanor och sympatier lika med
Adelns ledamöter, vinna inträde, hos Presterna gra-
duerare och lärare vid läroverken, samt hos Bor-
gare manufakturägare på landet och husägare i stä-
derna. I afseende på valen förenade sig Friherren
med Prosten Hallström och ansåg nyttigt, att Stån-
dens valmän kunde kalla den in uti ett stånd, som
tilläfventyrs med de bästa egenskaper för Represen-
tantkallet, likval blifvit af det Stånd, hvartill han
rätteligen hörde, förbigången. I afsende på tvåkam-
marsystemets företräde framför enkammarsystemet,
hade Frih. förut vid de i denna fråga hållne allmän-
na konferenser utvecklat sina åsigter. Den mest mo-
raliska kraft, grundad på nationens förtroende, ansåg
Frih. andra kammaren vinna, om den valdes af den
örsta för viss tid, emedan om medlemmarne utsågos
ör lifstiden, allmänna skriket — hvilket också vore
en makt — snart skulle förklara dem vara utom na-
tonens sympatier, enär de voro utom området för d
nationens inflytande. Om en femtedel afginge för
hvarje RiksStänd och nya medlemmar invaldes i stäl-
et, ansåg Frih. tillräcklig motvigt finnas både emot
nouvemanget och det reaktionära. Såsom förslag
ill Ståndets gemensamma tanka i afseende på repre- li
entationsförändringen, uppgaf Frih. hufvudsakligast: fi
utt Svenska folket borde representeras af ombud, val- )s
le ståndsvis; representationen sammanträder på tven-
1e kamrar med 200 medlemmar i den första eller
olkombudens, och 400 i den andra eller rådkamma-
en. Till den första utse de hittills varande Stån-
len, gemensamt med s. k. ståndspersonerne, 350 le-
iamöter för hvarje Stånd, med valbarhet älven för sl
le till Stäåndet icke hörande medborgare. För in-a
räde i första kammaren fordras utom andra vilkor,
en älder af 30, och den andra af minst 40 är, och if:
sistnämnde fall äfven att hafva bivistat minst 2 Riks-
lagar. De orepresenterade Ståndspersonerne deltaga
j
sn
AA - dd mA - mm
- - ur
- -
eÅ
0
valen till den första kammaren sålunda, att jemte fc
4deln i eller ur tjenst varande embetsmin med Kongl. d
6
ullmakt välja 10 ledamöter, samt Presteståndet utser
f akademi- och läroverksstaterne 10, och jemte Bor- Y
arständet välja brukspatronerne likasom hittills 5)F
amt fastighetsegare i städerne och manufakturister
å landet 3 ledamöter. Till Bondeständet skulle räk-d
as fastighetsegare på landet, som förut varit tjen-Q
temän utan Kongl. fullmakt. Andra kammarens
edamöter utses genom val af den första, med rätt
utt välja inom eller tom sig. De afgå till en fem-
edel vid hvar Riksdag. Lagtima Riksdag inträffar
vartannat är, ätski iljes af Konungen, som eger sam-
nankalla representanterne till urtima Riksdag. som!
