VÄ AVI IERHRE VJ tj Vv CYP UU MUIIYVAM MAY v 1009
yrke), men när samme Talare ville inrymma repre-
sentationsrätt äfven åt det femte Ståndet, hade han
nödgats lemna sin princip och då erkänt, att denna
samhällsklass väl ej representerade något visst yrke,
men att likafullt crättskänslan fordrade, att göra af-
seende på dess personliga ställning i staten, dess
förmögenhet, kunskaper, erfarenhet etc. Det vore
likväl just detta sednare och ingenting annat, som
anhängarne af de allmänna valen påstodo, nämligen :
att en hvar, som genom sin personliga ställning:
lemnade en borgen för sjelfberoende och insigt,
skulle, utan afseende på Stånd, kunna väljas till
representant. Denna folkets allmänna valrätt er-
kännes de facto i 4 riksdagsordningen, der det:
heter: Rikets Ständer äro svenska folkets repre-
sentanter. -
I tillämpningen fästade Tal. sig vid Prosten Od- :
mans förslag. De som ifrade för ståndsvalen glöm-
de en väsendtlig omständighet, nemligen att Stån-
den numera ieke representera hvad som fordom
I
I
I
I
I
utgjorde grunden för deras representation. Vi ye-
te alla huru det ena Ståndet uppkommit efter det
andra och fått ökadt inflytande, i förhållande till
vigten af de intressen, som mäktigast inverkat på !
Statsorganismen under det ena eller andra förhål-
landet, eller de idter, som tiden utvecklat. Men
institutionerna hafva sin ungdom, sin mannaålder!
och sin ålderdom. De passa ej lika för alla tider,
och alla folkslag, Ett nytt slägte, en ny tid, nya
idter behöfya nya former, nya organer för sin
verksamhet. Det är ej värdt att utur grafvarne
mana Gustavernes och Carlarnes skuggor eller att!
vilja flytta Sverige tillbaka till medeltiden. Dess
Adel är ej hvad den varit; icke eller dess Prester-
skap, Borgerskap och allmoge; en mera spridd bå-
de förmögenhet och statsmannabildning; ett bland
den stora mängden fördeladt kunskapsförråd; en
vidgad industri och folkupplysning, mera samfäl-
lighet i alla förhållanden — allt detta har jemnat
ståndsskilnaderna och det gör, att sjelfva den ide
eller det organiska i samhället, som förr represen-
terades af Stånd, nu icke behöfver denna begräns-
ning — nej icke uthärdar den.
Skulle likväl Ståndsval antagas, så ville han helst
biträda ett förslag af Friherre Sprengtporten, att
de orepresenterade fördelas på Adeln, Preste- och
Borgarestånden d. vy. s. att antalet af dessa Stånd
nedsattes från ,,:delar till ?,;:delar, så att om re-
presentationen består t. ex. af 240 ledamöter, Adel,
Prester, och Borgare välja hvardera 48, Bondestån-
det 60 och ofrälse ståndspersoner 36.
o o I
I frågan om Enkammar- eller Tvåkammar-sy-
sivmet. Talaren hyllade den sednare. Dess mot-
ståndare hade egentligen endast två skäl; det ena
att den s. k. öfre kammaren skulle bilda en åter-
hållande, mot den nedre fiendtlig, makt; det andra,
att här saknades elementer for en öfre kammare.
Intetdera af dessa skäl hade tillämplighet på en
så7an Tvåkammare, hvarom nu vore fråga. Ingen
hade nemligen ännu yrkat, att denna kammare
skulle bestå af sjelfskrifyenheter eller af Konungen
utnämnas, utan att den borde väljas med qvalifi-
kation endast af högre ålder och för längre tid,
d. v. s. den enda aristokrati, denna kammare skul-
le bilda, vore den större erfarenhet och den vid-
sträcktare sakkännedom, som äro oskiljaktiga från
en mer mognad ålder och längre tids deltagande i
offentliga värf, m. m.
Hr Rosenblad. B., ansåg hufvyudfrågan mindre
angå antalet af kamrar än systemet för represen-
tationen, eller huruvida den borde byggas på cen
förment rationel grund. Vore den förre riktig,
skulle samma representationsform passa för alla
länder. Talaren sökte med exempel från Frank-
tikes och Spaniens historia visa, att denna åsigt
icke medfört fördelaktiga resultater, men åberopa-
de å andra sidan Holland, såsom bevis på varak-
tigheten och fördelarne af representationsförfatt-
ningar, hvilka hvila på en s. k. nationel grund el-
ler den som uppstått med nationens utveckling.
Erkände, att sammansättningen af Svenska repre-
sentationen icke motsvarade nuvarande förhållan-
den. Imedlertid hade man obilligt klandrat den-
samma och tillräknat fördelningen i stånd flera
brister, som hafva sin grund i Riksdagsordningen.
Talaren var emot antagandet af allmänna val. Der-
igenom skulle representationen sakna all annan
föreningslänk, än den att tillhöra samma provins.
Svenska folket skulle mycket mindre derigenom va-
Ta representeradt, än genom nuvarande Ständer.
Hr von Rosen ville erinra mot Hr Dalman, att
han icke påstått de orepresenterades rätt att in-
träda på grund af deras personliga ställning, utan
att det vore statens rätt att tillegna sig deras kun-
skaper och erfarenhet.
Friherre Svarre, Sicten, hade låtit ingifva ett
skriftligt anförande, deri han förklarade sig mot
både en- och tvåkamrar. Medgaf dock inskränk-
ning af Adelns antal genom sammanslående till ett
nummer af de familjer, som hafva samma namn
eller stamfader eller ock af dem, som äga samma
ursprung (?) utan afseende på ålder. t
Den 24 Oktober f. m. 5
Föredragningen fortsattes af KonstitutionsUtsk:s?
memorial N:o 38, angående Nationalrepresentationens
ombildning.
GrefvetMörner, Carl förklarade uti skriftligt an-
förande sig icke kunna gilla Konst. Utsk:s ifrågava-
rande förslag, utan önskade, att man nu måtte öf-
rerenskomma om sådane grunder, att sedan det i
anledning deraf blifvande nya förslag hunnit uppgö-
ras och i grundlagsenlig form fått hvila till nästa
Riksdag, det då icke måtte afslås eller falla. Om dej
af Frih. Hamilton och Hr v. Hartmansdorff afgifne
;erskilde förslag kunde med nödiga modifikationer
6
d
t
e
S
(
l
sammanjemkas, trodde Grefyen att de närmast skul-1
e leda till det mål, dit man temligen allmänt syn-Å
es sträfva. fi
Vid härefter yppad fråga om föredragningssättet,)2
hemställde Frih. Sprengtporten, om de anmärknin-2
gar, som emot Utskottets förslag blifvit gjorda, och)Si
hvilka i allmänhet föga med detsamma öfverensstäm-P
de, icke borde sammanfattas under formen af all-R
männa grundsatser, och derefter framställas så att!s!
Ständets gemensamma tanka i denna fråga sålunda ll
måtte afgöras och mem. icke föredragas punktvis, så-12
som mera otjenligt; hvaremot Frih. Cederst-öm, Jar t
kob yrkade, att efter första S:ns uppläisande, Stan- h
lets anmärkninsar emat dancamma härda frametäl) 1