MM drar, vid flera tillfällen framlagt Red:s tanka om v grunddragem i en sådan förbättring, men tillika, f med hänseende till utförandet, bundit sig vid den grundsats, att man icke borde göra reformens qvaniitet eller vidd till uteslutande vilkor för dess antagande, utan hellre nöja sig med äfven den ringaste förbättring, än äfventyra att få ingen, så hafva vi vid det afgörande ögonbiick, som nu förestår, endast att undersöka buruvida det nya, som af olika menningsfraktioner i representationsfrågan tillbjudes, innefattar en verk-; lig förbättring eller tilläfventyrs endast en högtidlig uppfriskning och stadfästelse af det gamla, under nya former och nytt namn. För denna afsigt togo vi oss friheten i etti. föregående nummer fästa representanternas uppmärksamhet på nödvändigheten att undersöka sjelfva priaeipen för den nya institutionen, och tillse hurmvida den vore stationär eller reformatif, d. v. s., huruvida den nu och framgent sjettrade representationen på samma, af revolutioner utifrån hotade punkt, eiler om den i henne nedlagt drift och kraft att sjelf arbeta på sitt eget fullkomnande, och sålunda förekomma all revolutionär omstörtning. Om opinionernma vilja vara uppriktiga, kunna de icke undgå att erkänna vigten af en sådan undersökning. Alla önska, det taga vi för afgjordt, fasthet åt statens inrättningar, och derunder luga och trefaad åt dem, för hvilkas bästa dessa inrättningar äro till. Och då den ena sidan påstår, att dylika inrättningar icke äro ett plagg, som passar för alla folk, så måste hon åt den andra medgifva, att de icke heller passa för alla tider. Båda sidorna böra derföre söka stabiliteten uti representationens förmåga att lämpa sig, så att säga, efter tid och rum, d. v. s. efter folket och dess utveckling, utan att af de modifikationer, dessa undergå, våldsamt sönmderbrytas. Denna förmåga är äfven vilkoret för lugnet och trefnaden, hvilka endast derigenom bestå, att man antingen finner sig fullt belåten med representationsformen sådan den är, eller ock, i händelse den ej vore fullkomligt till, nöjes, har ett säkert hopp, att den utan tidsutdrag och vådliga strider skail förbättras, Nu är det ock klart, att innan man blir ense om en reformativ princip, måste man först! hafva bestämt i hvad riktning folket utvecklar sig, och detta borde således äfven ske bär. Men denna riktning, om ock af mången hårdt tadlad, är Ikväl af alla rätt väl känd, och för att icke reta någon och trötta alla, skole vi så mycket som möjligt här undvika att vidröra den, och i stället rätta vårt omdöme efter det, somj 1 hvarje fall synes innefatta de flestas önskningar och bereda möjligheten att nu eller fram-! deles få dem realiserade. Frågan om representationsformen bör förän-. dras ligger utom vårt ämne, som förutsätter att den redan blifvit med ja besvarad. Detia har den ock verkligen blifvit af alla Konstitu-! tionsUtskottets ledamöter, af alla dem, som yttrat sig i Ståndens förberedande öfverläggningar och till och med, om än i högst varsamma ordalag, af regeringen. Skälet till detta allmänna erkännande ligger för öppen dag och är redan tillförene i detta blad påpekadt: folket kommer icke af stället utan en duglig styrelse, och styrelsen ieke utan en duglig representation; den närvarande åter blir med hvar dag mer splittrad och omöjlig att sammanhålla. : D Å S n 1 r F å n I LI ä S 6 e i 1 C Den första frågan är derföre om en ny representation bör grundas på val eller på så kallad sjelfskrifvenhet. Denna fråga rör egentligen Adeln och Biskoparne. Den kan äfvenc anses såsom alldeles afgjotd, så allmän är den ji röst, som yttrade sig för valprincipen. Att inom Riddarhuset ganska många skola önska be-1t hålla bördens företräden är naturligt, då ettic-f ke obetydligt antal ledamöter af detta hus be-l1 stå af män eller ynglingar, hvilka under ingen r annan representationsform än den närvarande! kunde, åtminstone på en längre tid, hafva ut-s sigt att inkomma i representationen. Alt för-r må denna del af Riddarhuset till afseende påt L f 1 6 l j fosterlandets behof uti ifrågavarande vigtiga angelägenhet, torde vara väl mycket att hoppas, men detta gör icke bördssjelfskrifvenheten dess mer antaglig. Det öfvertygar måhända mer än mycket annat om nödvändigheten att afskaffas den, isynnerhet med afseende på Adeln. Utanf att hvarken tadla eller berömma detta Siånd,a måste man likväl medgifva att dess representa-s tionsrätt på grund af sjelfskrifvenhet egde åt-f skilligt för sig på den tid, då Adeln hade stör-dc re delen af rikets fasta egendom i sin hand och s således äfven det intresse, som låg uti att icken alltför mycket missvårda sitt stora fideikommiss. s Ståndet värnade detta mot enväldet och skötte l äfven stundom med framgång de utvärtes ange-v lägenheterna; det gjorde sig väl betaldt för det-!h 1 Ö d Ir h ta besvär, men det ansåg sig ock dertill fullkomligt sjelfskrifvet. Nu qvarstår dess sjelfskrifvenhet att representera såsom ett garamalt bruk, hvars rättmätighet skall bevisas med anvisnin1 mA ARå fröufsl mm s!;sAr oo rr as 2 fö tianceter I