MM
drar, vid flera tillfällen framlagt Red:s tanka om v
grunddragem i en sådan förbättring, men tillika, f
med hänseende till utförandet, bundit sig vid
den grundsats, att man icke borde göra reformens
qvaniitet eller vidd till uteslutande vilkor för
dess antagande, utan hellre nöja sig med äfven
den ringaste förbättring, än äfventyra att få in-
gen, så hafva vi vid det afgörande ögonbiick,
som nu förestår, endast att undersöka buruvida
det nya, som af olika menningsfraktioner i re-
presentationsfrågan tillbjudes, innefattar en verk-;
lig förbättring eller tilläfventyrs endast en hög-
tidlig uppfriskning och stadfästelse af det gam-
la, under nya former och nytt namn.
För denna afsigt togo vi oss friheten i etti.
föregående nummer fästa representanternas upp-
märksamhet på nödvändigheten att undersöka
sjelfva priaeipen för den nya institutionen, och
tillse hurmvida den vore stationär eller refor-
matif, d. v. s., huruvida den nu och framgent
sjettrade representationen på samma, af revo-
lutioner utifrån hotade punkt, eiler om den i
henne nedlagt drift och kraft att sjelf arbeta
på sitt eget fullkomnande, och sålunda före-
komma all revolutionär omstörtning.
Om opinionernma vilja vara uppriktiga, kunna
de icke undgå att erkänna vigten af en sådan
undersökning. Alla önska, det taga vi för af-
gjordt, fasthet åt statens inrättningar, och der-
under luga och trefaad åt dem, för hvilkas bä-
sta dessa inrättningar äro till. Och då den
ena sidan påstår, att dylika inrättningar icke
äro ett plagg, som passar för alla folk, så
måste hon åt den andra medgifva, att de icke
heller passa för alla tider. Båda sidorna böra
derföre söka stabiliteten uti representationens
förmåga att lämpa sig, så att säga, efter tid
och rum, d. v. s. efter folket och dess utveck-
ling, utan att af de modifikationer, dessa under-
gå, våldsamt sönmderbrytas. Denna förmåga är
äfven vilkoret för lugnet och trefnaden, hvilka
endast derigenom bestå, att man antingen fin-
ner sig fullt belåten med representationsformen
sådan den är, eller ock, i händelse den ej vo-
re fullkomligt till, nöjes, har ett säkert hopp,
att den utan tidsutdrag och vådliga strider skail
förbättras,
Nu är det ock klart, att innan man blir en-
se om en reformativ princip, måste man först!
hafva bestämt i hvad riktning folket utvecklar
sig, och detta borde således äfven ske bär. Men
denna riktning, om ock af mången hårdt tadlad,
är Ikväl af alla rätt väl känd, och för att ic-
ke reta någon och trötta alla, skole vi så myc-
ket som möjligt här undvika att vidröra den,
och i stället rätta vårt omdöme efter det, somj
1 hvarje fall synes innefatta de flestas önsknin-
gar och bereda möjligheten att nu eller fram-!
deles få dem realiserade.
Frågan om representationsformen bör förän-.
dras ligger utom vårt ämne, som förutsätter
att den redan blifvit med ja besvarad. Detia
har den ock verkligen blifvit af alla Konstitu-!
tionsUtskottets ledamöter, af alla dem, som ytt-
rat sig i Ståndens förberedande öfverläggningar
och till och med, om än i högst varsamma or-
dalag, af regeringen. Skälet till detta allmän-
na erkännande ligger för öppen dag och är re-
dan tillförene i detta blad påpekadt: folket kom-
mer icke af stället utan en duglig styrelse, och
styrelsen ieke utan en duglig representation;
den närvarande åter blir med hvar dag mer
splittrad och omöjlig att sammanhålla.
:
D
Å
S
n
1
r
F
å
n
I
LI
ä
S
6
e
i
1
C
Den första frågan är derföre om en ny re-
presentation bör grundas på val eller på så
kallad sjelfskrifvenhet. Denna fråga rör egent-
ligen Adeln och Biskoparne. Den kan äfvenc
anses såsom alldeles afgjotd, så allmän är den ji
röst, som yttrade sig för valprincipen. Att i-
nom Riddarhuset ganska många skola önska be-1t
hålla bördens företräden är naturligt, då ettic-f
ke obetydligt antal ledamöter af detta hus be-l1
stå af män eller ynglingar, hvilka under ingen r
annan representationsform än den närvarande!
kunde, åtminstone på en längre tid, hafva ut-s
sigt att inkomma i representationen. Alt för-r
må denna del af Riddarhuset till afseende påt
L
f
1
6
l
j
fosterlandets behof uti ifrågavarande vigtiga an-
gelägenhet, torde vara väl mycket att hoppas,
men detta gör icke bördssjelfskrifvenheten dess
mer antaglig. Det öfvertygar måhända mer än
mycket annat om nödvändigheten att afskaffas
den, isynnerhet med afseende på Adeln. Utanf
att hvarken tadla eller berömma detta Siånd,a
måste man likväl medgifva att dess representa-s
tionsrätt på grund af sjelfskrifvenhet egde åt-f
skilligt för sig på den tid, då Adeln hade stör-dc
re delen af rikets fasta egendom i sin hand och s
således äfven det intresse, som låg uti att icken
alltför mycket missvårda sitt stora fideikommiss. s
Ståndet värnade detta mot enväldet och skötte l
äfven stundom med framgång de utvärtes ange-v
lägenheterna; det gjorde sig väl betaldt för det-!h
1
Ö
d
Ir
h
ta besvär, men det ansåg sig ock dertill full-
komligt sjelfskrifvet. Nu qvarstår dess sjelfskrif-
venhet att representera såsom ett garamalt bruk,
hvars rättmätighet skall bevisas med anvisnin-
1
mA ARå fröufsl mm s!;s- Ar oo rr as 2 fö tianceter I