jan jag för; med undantag af tvenne församlingar
så finnas der uteslutne 3573; i somliga socknar 40
29, 30, 40, Sill och med i en församling 47 hem:
mansegare, hvilkas uppskattningsvärde ej uppgå
till 250 Rdr. Uiskottes har troligen trott, som nå.
gon talare här nämnt, om jag ej misstager mig, at
desse mindre hemmansegare voro för litet oberoen:
de för att deltaga i lagstiftningen. Jag frågar, mi
ne Herrar, om den större hemmansogaren, han mi
heta Herre eller Grosshandlare, lemnar vid sin död
nära en million skuld utöfver tillgångarne, är har
mer oberoende än den mindre? Detta hör väl til
undantagen; förhållandet är ej nöjsamt att berätta, mer
jag nämner det för att visa, att den mindre hemmans-
ägaren, som är skuldfri på sin lilla hemmansdel, ej är
mindre oberoende af något, utan alldeles oberosnde
af alla häadslser. Om han ej alltid kan nyttja det,
af en stor Talare omtalte valspråk, som bondan
arbetar för, nämligen bröd och bröd, så är han lika
oberoende till sin redbarhet, om han i missväxtår
nödgas söga: salt och potäter; salt och potäter ar-
betar jag för. I följd häraf gör jag intet afseende
på större eller mindre taxeringsvärde på hemmans-
delen, sn Riksdagsman eger, utan det förtroende,
som han måste ega, för att blifva vald: detta är
den säksasre vederhäfilgheten för Riksdagsmän;
derföre anser jag rättvist utvidgandet af represon-
tationea till alla, som ega ett sådant förtroende,
ban må heia ståndsperson eller hvad som heidsi,
om fria val antagas. Jag har äfven alltid trott,
att, isnah allmänna val antsgar, en lika baskatt-
ping på all jord borde föregå, Gå vore vi lika med
brödrafolket i Norge, hvars klimat närmast liknar
vårt; jag förstår ej Du att yttra mig bestämdt härom.
Hvad som åter rörer fördelningen på en eller
två kamrar, så hör jag stor strid här vid öfver-
läggningen ibland de kunnige Statsmän härom, som
troligen ej kan bestämmas, förr än afgjordt blifver,
af hvad elementer kamrarne skola bestå, ettdera
af valda eller till någon delsjölfskrifna. Skola fria
val ega rum för alla folkklasser, behöfvos oj några
sjelfskrifaa, ty då är ståndsdelningen upplöst. Om
så händer, att ej tillräckligt antal högtlärde män
invaldes, vågär jag tro, så väl Presidenterne i Ri-
kets Kollegier, som Ledamöterne i Högsta Dom-
stolen, lemna all den upplysning, som Riksförsam-
lingen begärer; men skall tvåkammarsystemet an-
tagas, så lärer väl litet eller intet vinnas på öfver-
gifvandet af fyra Stånd, mer, än man får säga: nu
stadna ett Stånd mot ett, i stället för: nu stadna
två mot två. Jag eger I sanning ej förmåga att
tro, någonting är vunnet med tvåkammarsystemet;
men förvissad är jag. när betänkandet återkommer
från Utskottet sista gången, att Utskottet, som inom
sig eger kunnige män, har sammanjemkat till
ett helt af de olika meningar, sem göras vid
återremisasen. Bäst torde vara, Utskottet lägger dessa
till grund, ech ej för myeket utländska rogerings-
sätt; ty jag föreställer mig detta lika, som jag går
in på ett landtibruksinstitut och tager modell af en
plog, som med fördel begagnas 1 Östergöthland,
som är slätt land, så blir den ej gagnelig för mig,
som bor 1 stentrakten af Småland, förr än jag upp-
röjt mia åker, i likhet med den förra. Till slut
beder jag hög- och vällofl. Msdstånden, att alldeles
frigöra 4 i förevarande ämne, från den inskränk-
ning, som nu finnes mot Bondeståadet, som jag i
korthet, vid början af mitt yttrande, omtalat, och
skall jag, med Kammarrättens utdrag, styrka det
af mig uppgifna antal, som är uteslutet af mina
Kommittenter. Då remissen sker från vårt Stånd,
låtom oss dertill sträfva, att den, som är utesluten,
får sin rätt igen, så ega vi större lycka 1 vära fö
retag, och enigheten gör allt möjligt, som nu sy
nes svårt.
Pg AT a AT