jan jag för; med undantag af tvenne församlingar så finnas der uteslutne 3573; i somliga socknar 40 29, 30, 40, Sill och med i en församling 47 hem: mansegare, hvilkas uppskattningsvärde ej uppgå till 250 Rdr. Uiskottes har troligen trott, som nå. gon talare här nämnt, om jag ej misstager mig, at desse mindre hemmansegare voro för litet oberoen: de för att deltaga i lagstiftningen. Jag frågar, mi ne Herrar, om den större hemmansogaren, han mi heta Herre eller Grosshandlare, lemnar vid sin död nära en million skuld utöfver tillgångarne, är har mer oberoende än den mindre? Detta hör väl til undantagen; förhållandet är ej nöjsamt att berätta, mer jag nämner det för att visa, att den mindre hemmansägaren, som är skuldfri på sin lilla hemmansdel, ej är mindre oberoende af något, utan alldeles oberosnde af alla häadslser. Om han ej alltid kan nyttja det, af en stor Talare omtalte valspråk, som bondan arbetar för, nämligen bröd och bröd, så är han lika oberoende till sin redbarhet, om han i missväxtår nödgas söga: salt och potäter; salt och potäter arbetar jag för. I följd häraf gör jag intet afseende på större eller mindre taxeringsvärde på hemmansdelen, sn Riksdagsman eger, utan det förtroende, som han måste ega, för att blifva vald: detta är den säksasre vederhäfilgheten för Riksdagsmän; derföre anser jag rättvist utvidgandet af represontationea till alla, som ega ett sådant förtroende, ban må heia ståndsperson eller hvad som heidsi, om fria val antagas. Jag har äfven alltid trott, att, isnah allmänna val antsgar, en lika baskattping på all jord borde föregå, Gå vore vi lika med brödrafolket i Norge, hvars klimat närmast liknar vårt; jag förstår ej Du att yttra mig bestämdt härom. Hvad som åter rörer fördelningen på en eller två kamrar, så hör jag stor strid här vid öfverläggningen ibland de kunnige Statsmän härom, som troligen ej kan bestämmas, förr än afgjordt blifver, af hvad elementer kamrarne skola bestå, ettdera af valda eller till någon delsjölfskrifna. Skola fria val ega rum för alla folkklasser, behöfvos oj några sjelfskrifaa, ty då är ståndsdelningen upplöst. Om så händer, att ej tillräckligt antal högtlärde män invaldes, vågär jag tro, så väl Presidenterne i Rikets Kollegier, som Ledamöterne i Högsta Domstolen, lemna all den upplysning, som Riksförsamlingen begärer; men skall tvåkammarsystemet antagas, så lärer väl litet eller intet vinnas på öfvergifvandet af fyra Stånd, mer, än man får säga: nu stadna ett Stånd mot ett, i stället för: nu stadna två mot två. Jag eger I sanning ej förmåga att tro, någonting är vunnet med tvåkammarsystemet; men förvissad är jag. när betänkandet återkommer från Utskottet sista gången, att Utskottet, som inom sig eger kunnige män, har sammanjemkat till ett helt af de olika meningar, sem göras vid återremisasen. Bäst torde vara, Utskottet lägger dessa till grund, ech ej för myeket utländska rogeringssätt; ty jag föreställer mig detta lika, som jag går in på ett landtibruksinstitut och tager modell af en plog, som med fördel begagnas 1 Östergöthland, som är slätt land, så blir den ej gagnelig för mig, som bor 1 stentrakten af Småland, förr än jag uppröjt mia åker, i likhet med den förra. Till slut beder jag högoch vällofl. Msdstånden, att alldeles frigöra 4 i förevarande ämne, från den inskränkning, som nu finnes mot Bondeståadet, som jag i korthet, vid början af mitt yttrande, omtalat, och skall jag, med Kammarrättens utdrag, styrka det af mig uppgifna antal, som är uteslutet af mina Kommittenter. Då remissen sker från vårt Stånd, låtom oss dertill sträfva, att den, som är utesluten, får sin rätt igen, så ega vi större lycka 1 vära fö retag, och enigheten gör allt möjligt, som nu sy nes svårt. Pg AT a AT