REVY AF TIDNINGARNA. Det står verkligen illa till. Tidsandan inom och utom representationen blir alldeles oförskämd. Hr C.J. Askelöf upplyser oss nämligen i dag i sin tidning, att ett sorl följer honom, då han ualägger sig om aftnarna, då han stiger ur sin säng om morgnarna, och till sjelfva middagsbordet. Ja! horribile dictu — den väldige publicisten kan, enligt sin egen försäkran, icke en gång få sätta sig till spelbordetn, utan att han plågas deraf, liksom af det onda samvetet, och detta heter, säger Minerva, reformer. Våra Läsare lära utan tvifvel finna, att detta går för långt: det är verkligen synd om karlen, och om det icke är på verldens, så är det åtminstone säkert på Minervas sista tid, då hon hvarken får spela eller digerera, utan att besväras al muvemanget. Samma tidning förklarar om Nederländska Konungens abdikation, att den icke kan hafva de anledningar, som Aftonbladet velat insinuera utan endast kommit af Konungens föresats att undanrödja alla hinder för ett tilltänkt giftermål. Nog lärer väl denna sednare uppgift till någon del vara grundad, och det är vackert af den gamle Kung Wilhelm, att försaka en thron för att vinna ett bjerta; men att döma af våra korrespondensartiklar i utländska tidningar, skall äfven en annan orsak hafva till icke obetydlig del ingått, nemligen att Myn Heers, Nederländarne, som icke äro folk att mnarras med, skulle hafva börjat fundera på, att välja en Staatbouder, i fall de icke hade fått några koncessioner. — Samma tidning, nemligen Minerva, uppmanar äfven Aftonbladets koryfeer inom Riksstånaden, att af skyldig aktning för Svenska folket, cutan tidsutdrägt förklara sig, i hvad måtto Afatonbladets vinkar om abdikation, uttrycka dearas tänkesätt eller icke,. — Härpå blott svaras, att Minerva ju redan i ett helt år förmält sig känna tänkesättet härom, En förklaring synes ju då vara öfverflödig. ae aa a RA