RIOTTAR Me BAPPHEA OF 50655
Ait städselrätten till hemmanen anseits tillhöra
Kronas både mäst före och efier år 4646, då be-
nämningen af kyrkohemman först 1 jordsboken fö-
rekommer, visar sig af Hallands Läns landsböcker
för åren fråa och med 4645 till och med 1654,
hvilka ella upptaga uppburen städja för sädana
hemman, och dessa benämnas deri för kronogods
och kronogårdar, äfvensom 1643 års landabok vi-
sar, at: efiergift af skatior för ea de: af homma-
nen egt rum, lil följd af lidne förlusier genom
krig, enligt företedde tingsbstyg, uti hvi ka åba-
erne benämnas kronones bönder och tjenare, och
en dom al Halmstisds Häradsrätt den 27 Februari
1671 innehåller: att Niklas Jacobsson Lubstitut blif-
vit för Gedingne Degne bolig stämd af Kronones
befallningsman, ech aålagd att betala siädsmål till
Kronan. Konung Christian III:s Ordinants af år
4542 innehåller uti 6:s artikeln, att, der en sock-
neprest hade tvenne prestgårdar, skulle han bo i
den ens och densamme oinskränkt begangna, men
af dem andra skulle han blott åtnjuta frukt och
landgilio, hvaremot försvaret skulle tillhöra rätt
öfverbet, såvida icke horrligheten och försvaret ua-
der Bisparnes tid tillhört sockmopresien.
Dessutom hafva, på sätt ofean jomväl finnes om-
förmäldt, åtskilliga af de så kallade kyrkobemmanen
blifvit donerade eiler försålde, dels sill Grefve Lilje,
dels till Adrian Tripp, dervid, eniigt donations-
och saludrefverns ordalydelse, hemmanen blifvit
upplåtne atill hus, jord, åker äng, skog, mark, fiske
och fiskvatten, strömmar, qvarn och qvarnställe, torp
och torpstäder, samt alla andra pertinentier och
tillägor 1 våto och torro, närby och fjerran, intet
uadantagandes af allt zet, som dertill lyder, med
rätta af ålder legat hafver och lagligen tillvinnas
kan, a t nyttja, bruka ech behålla still everdelig
ego. samt ailodial och okonditionerade frälse, all
deles såsom Kongl. Maj::s trogne mån och under-
såter af Ridderskapet och Adola uti provinsen Hal-
land, deras välfångna egendom och frälsegods, ef-
ter privilegiers lydelse och innehåll, innehafva och
besista; skatteganden sin rätt efter lag härmed nu
och framdeles alldeles oförkränkt. ATfhvilken or-
dalydelse lärer vara fullkomligt uppenbart, att upp-
låtelsen inbegripit jemväl jordegande- och dispo-
sitifonsrätten, och ingalunda varit inskränkt till
Kronans behållna räntor af hemmanen, på sätt,
som är antaget genom Kongl. resolutionen den 29
Mars 1825. Uti ett af Drottning Christina den 23
Juli 4653 utfårdadt förpantningsbref å åtskilliga
kyrkohemman i Halland, till Petter Spiring Silf-
vercronas enka och arfvingar, finnes också utsryck-
ligen bestämdt, att städselrätten varit i förpant-
ningen inbegripen, och ett den 46 Maj samma år
utfärdadt immissionsbref för Fru Ebba Sparre å
en del lika beskaffade hemman, visar, att dossa
blifvit af Drottning Christina skänkte, med alla
dess tillhörande egor och pretentioner, ehvad namu
de helst hafva kunna, att pjutas, brukas och be-
hållas under adelig friket, rättighet och frälseman-
natjenst; dock att den smörränta, som ätskilliga
kyrkor af detta gods njuta och dem förländt varit,
skulle förblifva, så härefter, som härtills, uuder
berörde kyrkor alideles förbehållen. ÅAanu kort
förrän den i 4646 års jordebok antagna benämnin-
gen af kyrkehehomman upphörde, och hemmanen
i 4795 års jordebok infördes i kronokolumn, har
Kozegl. Maj:t, genom resolution den 25 Maj 1720,
om annex- och mensalhemman i Skåne, förklarat,
att Prosterskapet icke vore befogadt att fordra nå-
gon städja för dem, emedan det vore pure krono-
hemman, som icke böra städjas.
Fierfaldlga lika beskaffade exempel kunna fram-
visas på den dispositionsrätt öfver kyrkohemma-
nen, som fordom varit af Kronan utöfvad; och att
sådant egt rum äfven under sednare tider, visar
Kongl. Kammarkollegii bref den 9 Maj 1794, om
utfärdad: skastebref å , mantal torp Gudmunds
Hanrsgården i Håslöfs socken, deromot Pres:erska-
pet och Konsistorium i Götheborg, hvilkas yttrande
blifvit infordradt, icke haft vidare att anmärka, än
att kyrkans rätt till andel i löseskillingen, i mån
af dess andel i hemmanets ränta, blifvit förbehål-
len, på grund af 6 i 4723 års Kongl. förordning
om skatteköp i allmänhet; äfvensom de förfogan-
den, Kopgl. Maj:ts sednast vidtagit om hemmanens
bortarrenderande, synas icke kunna förenas med den
föreställningen, att jordegande- och dispositions-
rätten skulle tillhöra Kyrkan eller Presterskapet,
då, 1 sådant fall, berörde förfogande utan tvifvel
vore ett ingrepp i deras rätt.
Aila de åberopade handlingarne ådagalägga sem-
manstämmigt, att de ifrågavarande hemmanen va-
rit ansodde och behandlade i fullkomlig öfverens-
ståmmelse med hvad landaboken om dem innehål-
ler, nämligen så; att dominium oinskränkt tillhört
Kronan, men en viss ränta deraf tillkommit kyr-
korna sller Prestorskapet, och vid hvarje disposi-
tion om hammanen blifvit åt dom förbehållen, och
då landabokens riktighet på sådant sätt är bekräf-
tad, synes den icke böra förvägras vitsord, blott
derföre, att den icke är underskrifven, heldst då
det icke är kändt, att underskrift vanligen alltid
saknas å sådane äldre bandlingar, hvilket äfven är
förbållandet med 4646 ärs jordabok, som ensam är
åberopad till kyrkornes och presterskapets förmenta
jordegande- och dispositionsrätt, ehuru 1 denna
handling ingenting vidare förekommer, än blotta
benämningen kyrkohemman, hvilken destomindre
kan arses häntyda på en sådan rätt, som da flere
benämningar, samma jordebok tillika innehåller af
klosterbamman, siomhemman och kanickehemman,
tydligen visa, att de endast härleda sig från de fö-
remål, hvartill hemmanens räntor fordom varit an-
slagne, derföre någon verklig skiljaktighet emellan
denna handling och landaboken ingalunda är för
handen, och då den sednares giltighet följaktligen
icke är genom den förre förringad.
De anspråk å statens sida hvarsill dessa förhål-
landen synas gifva anledning, hafva icke kunnat
göras gällande i den ordning, som varit föreslagen
genom Rikets Ständers förut hos Kong!. Maj:t gjorda
underdåniga framställningar, då, på sätt Kongl.
Maj:t, genom: dess nådiga svar derå, täckts för-
klara, en undersökning vid domstol om eganderät-
ten, utan stämning och ordentlig rättegång, icke
varit med lag förenlig; men Utskotten tveka icke
att anse det höra till den skyldiga vården om sta-
tens tillhörigheter, att en sådan rättegång anställes,