cCOL IaäflGer DU ICAO IuUCiad MUSL:ldäd. vo tCRU:ma, På
rallels med husraden löpande rännstenarne, i hvilka
man waidt på ljusa dagen kan köra armar och ben
utaf sig, och som aldrig kumnma tömmas på smut-
sigt och stinkande vatten, äro lika så otrefliga att
påse som mångenstädes brädlapparne öfver de an-
dra ränsstenarne. Skeppsbron kan ock troligen
aldrig numera, åtminstone icke utan oerhörda kost-
nader, blifva en slät strandgata (hvilket likväl treak-
ten utanför packhuset viser att den kuade blifva).
Der tyckes likväl gatuläggnizgsarbetet vara näåget
bastant. Så är det deremot icke på mängfalldiga
andra ställen. Den au under omiäggsaing varandes
Drottninggatan företer t. ex. de mest bedröfliga
följder af slurfvet och hafses. Redan ser man der,
1 den nya gatläggningen, spruckna stenar, som med
en spatsor-käpp eller dobbsko af en frumtimmers-
parasol! kunna utan svårighet petas ur sin lösa
jordinfattning; då ock närliggande stenar otvunget
följa med. Afven D:ottninggatan har fått sina dju-
på och fula rännstensr, uten att man kan inse,
bvarföre. Hela staden företer exempel utan tal på
deta förhållande.
Den gamla gatuläggniegen, med någorluada jem-
na och släta, icke alltför stora stenar, samt med
on i rät linia midt igenom gaten dragen rad af
breda, fyrhuggna stenar, hade ett trefligt och stä-
dodt utseende. Så helt och hålet ver den val icke
heiler usan sin nytta, ty de så kallade borgmästa-
re-stenarnme, som i smuts och slask ofta vero en
tillgång för fotgångare, hade ock den fördelen att
i afseende på undanhållning, för åkande och ridan-
de mera bestämdt anvisa höger och venster: en
jemn och stark stenrad midt ibland de smärre ste-
narne gaf ock troligen, likasom slutstenon i ett
hvalf, någen styrka åt gatuliggningen på sidorna.
Den nya eller Tyska methoden deremot, med de
sneda ränderna dragna öfver hela gatan, är vi-
drig för ögat. För fotgångare är den ock så till
vida besvärande, ati de många små, på kant stå-
ende stenarme göra ondt i fötterna. Till em tid
kan denna läggning vara tjenlig för åkande, men
det synes ganska gifvet, att den skodda hästhofvea
snart skall upprifva dessa små stenar, och de äro
1 lös och grurd jord på hafs inpassade).
Med ett ord: den fattige husegaren vore tröstad,
om han kunde öfvertygas, att den nya gatulägg-
nings-methoden hade fördeln af styrka och varak-
lighet; men så är det, tyvärr, icke. Låter men
blott de nycmlagda gatorna stå orörda öfver en och
annan vinter, så skall man snart finna, huru myc-
ken reparationg-kostnad, de till husegarnes sto-
ra skada, komma att erfordra. — Fortgår detta
länge, så skall många husegaro skuldsättas och ut-
armas: husens fallande 1 värde blir ock ovilkorli-
gen mångenstädes en gifven följd, till stor förlust
för dem t. ex. som köpt på spekulation, eller för
lånta penningar.
En mängd af specislla casus och lokel-förbål-
landen skulle väl till stöd för hvad jag ru haft:
äran vördsamtligen anföra, kunna framdragas;
men jag anser mig icke böra ingå i någon vid-
lyfiigare bevisning af en sats, hvars enkla och
sanna beskaffenhet talar för sig sjelf: öfvertygad,
att om Högädle Magistraten täcktes smbofalla em
undersökning, skall sanBmfärdigheten af mina upp-
gifter öfverflödigt ådagaläggas.
Då jag sålunda hoppas hafva visat, ett den nu
följda metbodsn för gatubållningem i Stockholm,
både i anssende till utförandet och beskattainge-
sättet, är alldeles oriktig, olämplig och orättvis,
vågar jag ock tro, det måtte icks illa upptagas,
att jag vördsamoast hemställer, om icke Högväl-
berne Hr Öfverståthållsren och Högädle Moglstra-
ten skulle behaga påtärka en ny method härutin-
nan, grundsd på kloka och billiga principer ).
Må man icke invända, att det sista boslutet, af
försaralingarnes doputorade tillvägabrogt, här lig-
ger i vägen. Et: baslut, fattadst i en omröstning,
kan icke gälla för evigt, det mäste genom ett nytt
beslut, enär det gamla ficnes odugligt, kunna än-
dras.
Till en sådan ändring förde sig för min inbild-
ning tvenne sätt.
Det ena, att gatuhållningen, lika med flera an-
dra publikons onmera, sedan den årliga kostnaden
dertiil blifvit appreximativt uträknad, måtte (bä-
danefter som hittills under Politie-, Embets- och
Byggnings-Koilegli uppsigt, I afsgende på vorkstäl-
) Uti denna åsigt om de gamla gatornas fö-
reträde kunna vi ej instämma. Ojemnheten
i de förut begagnade gatstenarnas storlek
måste bestämdt orsaka, att de mindre genom
körningen nedpackades djupare än de större,
och gatan snart blef gropig; hvaremot de på
nya sättet lagda gatorna, der de äro väl lag-
da, som dock endast är händelsen pä några
få ställen, t. ex. Arsenalsgatan och Skepps-
bron närmast intill husen, bibehålla sig för-
tanka fulikomligt rätt i hvad han anmärker
läggningen efter denna method numera sker
en dryg beskattning faller på husegarne.
. (Red. anm.)
st) Enligt hvad i nästföregående noten blifvit
anfördt, tro vi för vår del icke, att den nö-
varsarmmare tillsyn å sjelfva gatuläggningens
verkställande och framför allt, att då samma
embetsman, som besigtigar och utdömer de
gamla gatorna, får åtaga sig entreprenaden
af de nya, han äfven borde vara ansvarig i
ett visst antal år, till exempel tio, för g2-
tans underhållande i godt skick, och skyldig
som, vid hållen syn på husegarens anmälan,
ru hans folk arbeta, då han deremot nu,
när ingenting om underbållsskyldigheten är
a Jade mA ha FoP a BR AA
träfligt; men deremot har besväranden i vår
om den oförlåtliga vårdslöshet, hvarmed om-
på de flesta ställen, och för hvilket likväl!
diga förbättringen skulle bestå i den nya!
methodens kasserande, men väl uti en all-
kunda finnas nödiga. Entreprenören finge då;
ett starkt eget intresse, all noga efterse hu-i
att kostnadsfritt verkställa de reparationer,