MI HISMIES MOE VA VOAIE II CLAS RIO MM, ARR MM PUREEP ED VR ren behayst yttra och påstå, att min gatuandsl var Ulsliten. Detta påsiående vågar jag bögeligen ba gtrida. Visat är hon gammal, den goda gaian, der jag bor, och gammal kallas hon också; men utsliten är hon vigst icke, utan pog tål hon att nöja på ännu i många år. Och om detta uttryek, i anssende till hinne, kunde godkännas, så vore det introssant att erfara, hvilken banämning Hr SiadslIageniörea skulle vilja gifva åt de hundrada gator och grändsr i Stockholm, som äro vida sämre än min gata, och likväl dagligen begagnas, samt hvlika, om de just icke gjolfve äro utslitna, åtminstonus ohbjelpligen utslita skoplagg och åkdon. Gerna medgifver jag, att af de nu med så betydliga kosinader och med en nästan fjesklik ifver nyligen omlagda antorna, en och annan ännu kan vara bälse och farbarsra än min gamla gata. Ja, feg går så långt i medgifvande, att till och med erkänna, det af de gamla gatorna, som ännu icko blif1 wit profkarter för den nya gatuläggningsmethodsn, Rtskilllga kuana i brukbarhet äga företräde för min. På densamma kunna kenske några mindre ojemnheter usptäckas, men sådant är visst icke i Stoekholm någon sällsynthet; och sådant har det förr gått an ati lsga, utan total omläggning: em method, som äfvenväl nu torde kunna begsgnas. Det vågar jog ock i all ödmjukhet påstå, att om gatuläggningsreformer ovilkorligen måste öfvergå hela Stockholm, och den princip dervid kommer att följag, att de mest odugliga gaiorna först måste omläggars, så skola tjogtals gator ech gränder först dertill komma i fråga, innen ordningen kommer till min gatuandel. Och får jag ödmjukast anhålla, at: Högvälborne Hr l Örfverstå:hållaren och Högädle Megistraton täcktes genom ny, af ojäfaktige personer anställd besiat-: ring, låta utröna giltighaten eller grundlösheten af detta mitt påståonde. — — — — — — —— — I detta ämne, så vidt det rörer icke allenast mig, uten ock andra husägaro i Stockholm, vore visserligen ännu mycket att arföra, värdt Högvälborne Hr Orfverståthållarens och Högädlo Magistratens uppmärksamhet. Men som jag, i anseende till den korta tid, mig blifvis lemnad till dessa besvärs afgifvande, i ämnet icke kunnat iahemta all den kännedom, som erfordras, för em sera fullständig deduktion, vågar jag ödmjuksst anhälla, att inom fjorton dagar härefter få till Högvälborne Herr Öfvaratåthållaren och Högädle Magistraten inkomma med en serskild ny skrift, derutiprnan jag skall söka närmare utveckla de omständigheter, som i denna möjligen blifvis uteglörmda, eller ock misdre fullständigt utförda, men som för sakens bedömande i sin helhet kunna finnas nödvändiga ett känna osh öf Vverväga.n Af den andra skrifien meddelas nedarståendo: Till Högvälborne Herr Öfverståthållaren, samt Stockholms Stads Högädle Magistrat. aI fullföljd af mina redan förut ingifaa besvär e. mot PolitieEmbetsoch Byggnings-Kollegii beslut, som, vid äåsatt vite, tillförbundis mig att denna höst lägga om mia gata, anbåller jag, med åberopande af den i samma besvärsskrift mig förbehållna rättighet, att i ämnet få följande ödmjukast anföra. Gatornes vidmakthållande, med siltid jemngod stenläggning, i en stad så vidlyftig samt så glest och ojemnt bebodd som Stockholm, är en sek af icke ringa betydemhet. ÅAfven om detta ozus vore rättvist och klokt på 4e skattskyldige invånsrae fördeladt, skulle det alltid blifva temligen kännbart. Huru mycket mera mäste icke då sådant blifva förhållandet, då, såsom dot nu tillgår, gatuhållningsbesväret fianes vara mod den mest obilliga ojemnhet repartiserodt ? Genom den allmänna Byggnads-Ordningen af 1763 är gaternas underhållande förklaradt för husegarnes ensak. Så har det ock alt stadigt blifvit ansedt, eburu mången gång allmänt och onskildt missnöje låtit höra sig öfver denna svåra taxatlon. Och om man jemför densamma mod andra bördor, så visst synes det behöfvas alltför iiten urskiljning, för att inse, huru förväsdt husegarme i detta fall blifvit boskattade. Klagaaden utvecklar härefter den åsigten, att alla som bagagna gatorna äfven borde bidraga till deras underhåll, ech således ej blott husegare, samt fortfar : Om nu ändå detta svåra onus fölle lika på alla Stockholms 5000 hus, i mån af husens och egendomarnes uppskattningsvärde, så funnes härutirnan någon billighot. Då finge den mäktige hjelpa den svage, och då skulle åtminstene den medborgareklass, som nu fått sig den dryga beskattningen ålagd, kunna utgöra densamma utan för mycken skillnad och mannamän. Så har det ock, när ropen emot obilligheten blifvit alltför högljudda, hälllt på att blifva arrangeradt. . Den sednast afgångne Örfverståshållaren hade i sådant afseende uppfattat ett projekt, utgående ifrån den princip (som nu ock ändtligen bunnit göra sig gällande, i anseendo till lyshållningen på Stockholms gater), att gatornas underhåll och enläggning skulle blifra en generel beskattning på alla stadens huscgere, på dem uttaxerad 4 förhållande till husens och egendomens uppskattade värde). En kommite nedsattes för att granska detta projekt, hvars antagande kommiiterade också, på goda grumder, tillstyrkte. Men då sedermera stadens invånare kallades till allmän rådstuga, för att genom valda deputerade ifrån församlingarna afgöra den vigtiiga frågan, hända det sig, att de rikes och mäktiges intresse äfven nu segrade, och de: helsosamma förslaget blef omkullvoteradt. Sålunda stadnado man, efter ett långt, vidlyftigt och ganska animeradt baarbetande af den ganska vigtiga frågan — vid det gamle; vid att låta all förbättring eller förändring härutinnar uteblifva. Nu kan det således hända — händer ock alla dagar, att ogaren till ett palatslikt flera våningars bus på en af stadens hufvudgator, får till gatubållningen skatte lika litet som en fattig innehafvare af en koja I Skinnervikseller Tanto-trakterna, o. 5. Vv. — ja ofta mindre; ty är dor, som nu har en isen egendom på en bak-gata, nog olycklig att oga en liten byggning, med trädgård och långt stakett, så kon han i gatuläggningskostnad gerna få utgifva mer än hela sin hyresinkomst, utan att, såsom den mäkilge palats-esaren, kuana uti uppgterrade Ls bil Ar AR MA