MI HISMIES MOE VA VOAIE II CLAS RIO MM, ARR MM PUREEP ED VR
ren behayst yttra och påstå, att min gatuandsl var
Ulsliten. Detta påsiående vågar jag bögeligen ba
gtrida. Visat är hon gammal, den goda gaian, der
jag bor, och gammal kallas hon också; men utsli-
ten är hon vigst icke, utan pog tål hon att nöja på
ännu i många år. Och om detta uttryek, i anssen-
de till hinne, kunde godkännas, så vore det intros-
sant att erfara, hvilken banämning Hr SiadslIage-
niörea skulle vilja gifva åt de hundrada gator och
grändsr i Stockholm, som äro vida sämre än min
gata, och likväl dagligen begagnas, samt hvlika, om
de just icke gjolfve äro utslitna, åtminstonus ohbjelp-
ligen utslita skoplagg och åkdon.
Gerna medgifver jag, att af de nu med så betyd-
liga kosinader och med en nästan fjesklik ifver ny-
ligen omlagda antorna, en och annan ännu kan
vara bälse och farbarsra än min gamla gata. Ja,
feg går så långt i medgifvande, att till och med er-
känna, det af de gamla gatorna, som ännu icko blif- 1
wit profkarter för den nya gatuläggningsmethodsn,
Rtskilllga kuana i brukbarhet äga företräde för min.
På densamma kunna kenske några mindre ojemn-
heter usptäckas, men sådant är visst icke i Stoek-
holm någon sällsynthet; och sådant har det förr gått
an ati lsga, utan total omläggning: em method,
som äfvenväl nu torde kunna begsgnas. Det vågar
jog ock i all ödmjukhet påstå, att om gatuläggnings-
reformer ovilkorligen måste öfvergå hela Stockholm,
och den princip dervid kommer att följag, att de
mest odugliga gaiorna först måste omläggars, så skola
tjogtals gator ech gränder först dertill komma i
fråga, innen ordningen kommer till min gatuandel.
Och får jag ödmjukast anhålla, at: Högvälborne Hr l
Örfverstå:hållaren och Högädle Megistraton täcktes
genom ny, af ojäfaktige personer anställd besiat-:
ring, låta utröna giltighaten eller grundlösheten af
detta mitt påståonde. — — — — — — —— —
I detta ämne, så vidt det rörer icke allenast mig,
uten ock andra husägaro i Stockholm, vore visser-
ligen ännu mycket att arföra, värdt Högvälborne Hr
Orfverståthållarens och Högädlo Magistratens upp-
märksamhet. Men som jag, i anseende till den
korta tid, mig blifvis lemnad till dessa besvärs af-
gifvande, i ämnet icke kunnat iahemta all den kän-
nedom, som erfordras, för em sera fullständig de-
duktion, vågar jag ödmjuksst anhälla, att inom fjor-
ton dagar härefter få till Högvälborne Herr Öfvar-
atåthållaren och Högädle Magistraten inkomma med
en serskild ny skrift, derutiprnan jag skall söka när-
mare utveckla de omständigheter, som i denna möj-
ligen blifvis uteglörmda, eller ock misdre fullstän-
digt utförda, men som för sakens bedömande i sin
helhet kunna finnas nödvändiga ett känna osh öf
Vverväga.n
Af den andra skrifien meddelas nedarståendo:
Till Högvälborne Herr Öfverståthållaren, samt
Stockholms Stads Högädle Magistrat.
aI fullföljd af mina redan förut ingifaa besvär e.
mot Politie- Embets- och Byggnings-Kollegii beslut,
som, vid äåsatt vite, tillförbundis mig att denna
höst lägga om mia gata, anbåller jag, med åbero-
pande af den i samma besvärsskrift mig förbehåll-
na rättighet, att i ämnet få följande ödmjukast an-
föra.
Gatornes vidmakthållande, med siltid jemngod
stenläggning, i en stad så vidlyftig samt så glest
och ojemnt bebodd som Stockholm, är en sek af
icke ringa betydemhet. ÅAfven om detta ozus vore
rättvist och klokt på 4e skattskyldige invånsrae
fördeladt, skulle det alltid blifva temligen känn-
bart. Huru mycket mera mäste icke då sådant
blifva förhållandet, då, såsom dot nu tillgår, gatu-
hållningsbesväret fianes vara mod den mest obil-
liga ojemnhet repartiserodt ?
Genom den allmänna Byggnads-Ordningen af 1763
är gaternas underhållande förklaradt för husegar-
nes ensak. Så har det ock alt stadigt blifvit an-
sedt, eburu mången gång allmänt och onskildt miss-
nöje låtit höra sig öfver denna svåra taxatlon.
Och om man jemför densamma mod andra bör-
dor, så visst synes det behöfvas alltför iiten ur-
skiljning, för att inse, huru förväsdt husegarme i
detta fall blifvit boskattade.
Klagaaden utvecklar härefter den åsigten, att
alla som bagagna gatorna äfven borde bidraga till
deras underhåll, ech således ej blott husegare, samt
fortfar :
Om nu ändå detta svåra onus fölle lika på alla
Stockholms 5000 hus, i mån af husens och egen-
domarnes uppskattningsvärde, så funnes härutirnan
någon billighot. Då finge den mäktige hjelpa den
svage, och då skulle åtminstene den medborgare-
klass, som nu fått sig den dryga beskattningen å-
lagd, kunna utgöra densamma utan för mycken
skillnad och mannamän.
Så har det ock, när ropen emot obilligheten
blifvit alltför högljudda, hälllt på att blifva arran-
geradt. .
Den sednast afgångne Örfverståshållaren hade
i sådant afseende uppfattat ett projekt, utgå-
ende ifrån den princip (som nu ock ändtligen bun-
nit göra sig gällande, i anseendo till lyshållnin-
gen på Stockholms gater), att gatornas underhåll
och enläggning skulle blifra en generel beskatt-
ning på alla stadens huscgere, på dem uttaxerad
4 förhållande till husens och egendomens uppskat-
tade värde). En kommite nedsattes för att gran-
ska detta projekt, hvars antagande kommiiterade
också, på goda grumder, tillstyrkte. Men då se-
dermera stadens invånare kallades till allmän råd-
stuga, för att genom valda deputerade ifrån för-
samlingarna afgöra den vigtiiga frågan, hända det
sig, att de rikes och mäktiges intresse äfven nu
segrade, och de: helsosamma förslaget blef omkull-
voteradt.
Sålunda stadnado man, efter ett långt, vidlyftigt
och ganska animeradt baarbetande af den ganska
vigtiga frågan — vid det gamle; vid att låta all
förbättring eller förändring härutinnar uteblifva.
Nu kan det således hända — händer ock alla da-
gar, att ogaren till ett palatslikt flera våningars
bus på en af stadens hufvudgator, får till gatubåll-
ningen skatte lika litet som en fattig innehafvare
af en koja I Skinnerviks- eller Tanto-trakterna, o.
5. Vv. — ja ofta mindre; ty är dor, som nu har en
isen egendom på en bak-gata, nog olycklig att oga
en liten byggning, med trädgård och långt stakett,
så kon han i gatuläggningskostnad gerna få utgif-
va mer än hela sin hyresinkomst, utan att, såsom
den mäkilge palats-esaren, kuana uti uppgterrade
Ls bil Ar AR MA