Häri ligger egentligen intet ondt, emedan det
är en följd af Stands- och fyrdelningen, att
fraktionerna af representationen ofta skola fin-
na sig missnöjde med hvarandra och få an-
ledning till protester, hvaraf de högst privile-
glerade Stånden nu gifvit ett exempel, det de
andra Stånden väl torde anse nödigt att efter-
följa. Vilja deremot de Högvälberna och Hög-
vördiga mujoriteterne gifva någon större böty-
delse åt besagde protest, så bevisar detta blott
att hvad de i beslutet deltagande herrarne
förklarat om sin renhet i hänseende till afsig-
ten att icke kränka de två Ståndens beslut, är
blott förställning, och att de verkligen haft
för afsigt att afskära Borgare- och Bonde-
ståndens rätt att se sin mening i förstärkt Ut-
skott upptagen till pröfning samt velat förbe-
bålla denna rätt endast åt Adeln och Presterna.
Denna afsigt kan med fog misstänkas, så snart
nyssnämnde Stånd låtsa, att deras beslut kan
vara binderligt för den utsatta voteringens före-
tagande, och så snart de önska, att StatsUtskot-
tet måtte göra något för att bjelpa dem ur
förlägenheten. Går StatsUtskottet in på denna
önskan, så kunde denna beredvillighet möjligen
ådraga Utskottet eller dess ledare den misstar-
kan, att de dela Adelns och Presternas hemliga
afsigter.
Men först då, när de Högvälborne och Hög-
vördige Stånden skrida till verkställighet, d. v.
s. när de, på grund af sina fattade beslut, vägra
alt deltaga i förstärkta Utskottets votering öf-
ver de af StatsUtskottet uppställde och vid
justeriogen icke återremitterade voteringspro-
positionerne, existerar ett fullkomligt bevis, att
de försöka kränka Grundlagen och Medståndens
rätt. Denna händelse, om den inträffar, inne-
fattar nemligen ett fall, der Grundlagens före-
skrifter upphöra, emedan den icke sagt och
icke kunnat säga hur man skall bära sig åt i
den händelsen, att Ständerna sjelfva finna för
godt att icke låta sig bindas af Grundlagens
föreskrifter för sättet ull ärendernas afgörande.
Likasom Adeln och Presteståndet icke medelst
sitt beslut kunnat tvinga Borgare- och Bonde-
stånden att upphäfva sitt, lika litet kunna de
sednare tvinga Adeln oeh Presterna att deltaga
i Förstärkta StatsUtskottets votering; icke hel-
ler kan någon abnan göra det. StatsUtskottet
kan visserligen i ödmjukhet gå de höga herrar-
ne tillhanda med förlikningsförslag, men dels
tillintetgör detta icke Adels- cch Prestestån-
dens handling, dels kan StatsUtskotiet icke
styrka sin befogenhet till ett sådant steg med
något Grundlagsbud; Grundlagen stadgar ut-
tryckligt hur ärendet skall behardlas och om
StatsUtskottet tillåter eller gör sig till redskap
för ett annat förfarande, så bryter det å sin
sida Grundlagen.
Huruvida åter de två Ståndens beslut att
icke deltaga i voteringen kan tvinga de andra
båda Stånden att nöja sig med den förra stats-
regleringen, och det revolutionära ändamålet
således utan någon äfventyrligare påföljd upp-
nås, är en annan fråga, som förtjenar en ser-
skild betraktelse. Frågan huravida de beslut,
som vid anslagen fästa vilkor, äro riktiga eller
ej, torde anses mindre förtjent att betrakta, e-
medan en hvar fivner det naturligt, att vilkor
kunna fästas vid statsinkomsternas användande,
så mycket mer, som för hvarje anslag ett eller
lera vilkor för användandet eger rum, äfven
lå det ej uttryckligen af representationen upp-
1 ves.
ERRORS AON RITTER