av r DENA BUU, OUVHUI Cb nJ ISPILUSFSORTLALICKIIVil
lsnordas för Sverige, bör äfven on såden provins
linstans för kommundvaiväsendet åter utbildas (ty de
fanns här i landet ännu under flere af Vasaatter
I konungar), oc redan i sin första uppkomst sätte
i förening med national:epresontationen, på det a!
Iden aldrig I fravitiden må ansssig som en bihangs
och fyillnadsanstalt ås embstemannaväldei, utan scr
(en tvillingsbroder med nationalrepresentsticner
begge arbeiande för et gemössemt må: medborga
jrens polisiska frihet. Man har på två sänt förbi
sett behofves af det sistoämnda samverkandet, och
i enlighei härmed, har frågan om kommunalvären
det blifvit i Sverige behanulad under sedneste år
Itionda
Sedan i saromeanhang härmed blifvit utvecklad
huru!sde3 och med mycket cskäl frågan om kom
munaistyrelses, vid förra Riksdegen liksom vid det
(innsvarende, blifvit bebanealad blott såsom en eko
I nomisk fråga, hvaremot reservanten yrkat och än
nu yrkar, ac det må behandlas såsom en grund
lagsfråga, så tillägger Grefvo S.: Man har anset
försöket, att ändra eu Riks repressniation, redan va
fa så drisiigt, och fremgårgen deraf så otrolig, at
eu förening af denna reform, med kommunslväsen
dets ordnande vore, lindrigast sagdt, en förmätenhet
Också jag vill ogerna erkänna mig, såsom sväfvan:
de i overkställbara iheoriers rymder, men till de
praktiskt: entsgliga hör, efter min åsigt, att lyssna
på allt, hvad tiden fordrar, icke göra till hälfter
pvad, som sedan bits mycket svåra:e et: lappa mec
en ny hälft, om den förra ej då redan är bortial
len. Det är just på denna gruad, jag vid denne
Pikedag öfvergått til principan om allmänna val
jag her förut, och så länge jag trodde, att ingsa-
ting annat var värdt ast ifrågasätta, aldrig utsträck!
mina tenker till stånds-principsns frångåsnde. Man
all fråga om stånd är af underordnad vigt. Sveri
ge beböfver mer Morriges förmandskaps bildningar,
än Norriges Riks-representations stadgar; ty de
vi framför allt behöfva, är en förenklad stats-appa-
rat, och deita behof visar sig icke blott på do så
kallade samhällets höjder, utan mest i dessa dalar.
på hvars fruktbarhet det invecklade och tunga ma:
chinerie: skadligast verkar. Vi bohöfva förmand-
skaps-bildningar, för att en gång få en ekonomisk
lagstiftning grunded på lokalkännedom; erhålla v!
ej denna, förblifver obelåtenheten all:för lite: af-
hjelpt, äfven genom det klokaste beslut i-konstiiu-
tionsfrågor, hvilkas vigt så oftast förbises af den
mängd, hvars obelåtenhe; är betsänkligast. Större
enkelhet I siats-apparat hade för öfrigt Norge r3-
dan, icnan det hvarken egde förmardskaper eller
Riks-representation; det hade mor qvar, än Sveris
ge, at Skandinaviens ogna urgamla förhållanden,
och det är möjligtvis egentligen detia, som, före-
nadi med den lyftning, Hvilken, serdelos under de
första menniskoåldrarne, hvarje stort steg tili fri.
hat elltfd gifver on nation, har förorsakat Norriges
under det sista fiordedels seklet så botydligs 2:e-
grade- välstånd och så märkvärdiga krafsyttringar.,
Angående vale: mellan cen- och tvåkaommarsyste-
merne, börjar Reservanten sia framställning på för
jande sätt: aEnkamrmarsysismets fisnder äberopa
sig, att det hvarken kunde Sidehålla sig i Frank.
rike oler på Pyreneiska halfön; och förbise, att i
det ena landet var dem. vyttarst lättretliga folksiam-
men, redan innan dotta enkammarsyssemet iniför-
des, af varldshistoriska krafter indragen.i en hvir!s
vel, hvarvid så väl den-ena, som den andra stats-
formen hade varit eit alltför ringa motkraft; i des
andra deremot voro ett uråldigs katolskt presivälde,
och ett vidskepligt fölk på låg odlingegrad, msn
raed glödande lidelser, nära lika bestämda hing2r
för beståndet, af hvilken fri samhällsförfastning sc
heidat. -— I full öfverenssiämrmelse med Utsskouris
majoritet, trör jag, att ingetdera af dessu åbero-
pade exempel kan voderlägga det hopp, som Nor
ges radan 95:åiriga erfarentei ingifver, st: det dar-
varande systemet, hvilket i sanning närmast hör
till enkammarklassen, kan ipom Skandinavion,
ibland protestantiska, odlade, lugna och betiänk-
samma folkstaminar, lemna belt andra. rezultat.r.
Tvåkammarsystemots fionder betrakta deremot
med obotlig envishet endast en klasa deraf; — da-
ras öra lyssnar ej, när man talar om något annat,
än pärskammarformerna; de synas tzo, att, hvar-
bels: tvåkamrighet fenes, måste den ena kamma-
rena individer. hafva en mängd företrädesrättigheter,
som. upplyfta dem öfver deras medborgare, ekuru
de på samma gång mer sller mindre fråntaga iom
folkets förtroende, och sympatien dermed; — just
härigenom allena anses den ena kammaren kanns
få en konservativ riktring, och den andre, den
egamiligen lokomosiva.s Hr Grefven sluter sig ut-
tryckiigen till den mörning, att öfra kammeres, li-
kasom der nedre, bör utgå från folket, ehuru ge:
nom ett annat valsäti. Hr Grsfven visar vidart
oiägenheterra af norska systemes för representatio-
Bens delning, och lerapar, I sammankang darmed
en redogörelse för hutvudgrunderne till det af ho.
aom utarbetede förslag, hvilken vi, då dessa för-
3log skulle upptaga alltför stort utrymme, och er
beskrifning deröfver blifva raycket ofullsgändig
här Iontaga: aDet är till et sådan: karek
sersskiljdt, men docx icke ståndsskiljdt, två
kammarsystem, jog trott en ganska lämplig utväj
kunna utfipnas vid det samfåldta organissrando a
lriksrepresentationen och kommunalväsendets pro
I vinsing:eanr, som jag ansetts böra ega sum. Ja
I bar föreslagit, att låta Riksförsamlingens asdre kam
mare, och l2ndskepsthinge: (eller om man heidr
I vill begagna den af 4834 års Kovgtitutionsutskot
I nyttjade benämningen: Landtdogen), begge välja
laf samma valberättigade uti distrikten; men Riks
församlingens öfre kaminare dels fungera iir Riks
l dagar, dels den afgångna ena tredjedelen vid hysrj
Riksdag fyllas genom val på landckosotinget. Ti
Iden för landskapstings-ledamöternes visbyiande ba
jag trott böra utsättas straxt efter hvarje Riksdag
5 slut; öfre kommaren blir bärlgenom icko, såso:
nedre kammeren, ett resultat sf riksdogsårowvs op
, nion, utan till en tredjedel af den, som gjorde ai
gällande nyss efter sista Riksdagens slut; till e
tredjedel af den, som på samma sätt fanns I rike
nyss efter den dernäst föregåerde, 0. 2. Vv. Lägg
a man bärtill, att sjelfva det omedelbara valet afdeö
ena kammarens ledamöter utgör er icke oväsendt
iig olikhet, måne en på detta sävt orgeniserad rik
församling verkligen kunna kellas tvåkamrig, d:
är, bestående två karaktersskjljda kamrar, och de
am Mr m Arn KA
;