BD ARV VI VID LIRA VE VV BESSIE fe 288 Få —FR SRA berättiga oss, med våra splittrade insressen, våra ärfda siåndsskilnader, våra miscen och våra fortfarande afsöndringar inom hela det sociala lifvots område, till det djerfva hopp, att en bättre tingens ordning skall dervid hos oss inträda? — I sanning, aniingen bedrager jag mig, eller har den politiska klokheten icke tryckt sitt insegel på det representationsförslag, som efter främmande mönster uppdukas för en mation i helt olika belägenhet, och visst icke hvarken så politiskt eller harmoniskt inom sig utbildad, att den på jemna skuldror skulle bära den ausvarsfulla bördan afen allmän lika representationsrätt. Men rättvisan, yttrar man, kräfver jomnlikhot i polisiska rättigheter för hvar och en medborgare: kräfver, att nationen icke må söndersplittrad, utan samtagen i sin verkliga heihos blifva represeaterad, sch ingen, under samhällets fortgående utveckling, obehörigen utesluten från deltagande i dess allmänna angeläsenheter. Utgångspunkten för denaa fordran, som man framställt såsom förnuftets egen, är påtaglizen jemulikhotebegreppet, så väl i afszende på rättigheier, som derför gifna qvaIifikationer i och med själens förmögenheter. Icke desto mindre har Utskottet, i betydlig mån, icke allsnast å ena sidan inskränker, utan ock å den andra utvidgat den på personlighstens. grund hvilande valrätten, och änssönt principen, således genom en dubbel afvikelse, blifvit snart sagdi underkändt, åtminstone lidit ett genska väsendtligt afbräck, har likväl Utskottet icke tvekat, att upptaga de utur principen, i dess sannskyldiga renhet härflutna allmänna valen, hvilka dock nu, likssom för att erinra om en för hande varende skillnad de väljande emellan, blifvi bonämnde: de samfällde. Mot dessa val framställer Hr H. sina betänkligheter i 7 punkter. Dan första vänder sig kring skilnaden mellan atomistiska och dynemiska vetenskapliga metoderna, af hvilka H: H. anser den sedaare böra tillämpas äfven på representationsfrågan. Ej nogp, yttrar ban, aatt staten allmänneligen säges vara en organism: af ålder här det ock blifvit erkändst, äfvensom af historiens vittnesbörd bekräftadt, aott staten uppskjutit ur familjen, — är en mängd af familjer, förenade till et organiskt helt. Och skuile; någon, med förbisesnde af dettt dess ursprung, vilja på flera händer, inom det husliga samhällets krets, utdela politiska rättigheter, hvem gripes icke, vid föreställningen häraf, djupt af den farhåga, att man på sådant vis skulle, i stället för att bringa frid och försoning, uppröra samhällets innersta grundvalar? — Familjen är dock allenast den lägsta samhällsförbindelsen; — öfver densamma hafva, : under tidernas lopp, blidat sig, usi serskilda sphe-. rer, flera mer eller mindre naturnödvändiga samhälligketer, allesammans ytterst omslutne af statens omfattande organism. Detta medgifves äfven; — men blir fråga om en representation sf statens vägondtliga beståndsdelar, då skola dessa bildningar icke vidare gälla, för hvad de i sjolfva verket äro: och antyda, för högre porsonligketer, uten, i stället! för att i sådan egocskap antagas, upplösas i en. spridd bop af numeriska enheter. —— —p I detta förhållande förmår H: H. icke uppdaga det ratio-. nella. Oa valräti egentligen är ett vederlag för den enskilda medborgarens personliga rätt, att deltaga i semhällets angelägenheter, och hänvisar den. tillika på en utsträckt geraonsamhet af lagar, frioch skyldigheter, ur hvilka giltiga, rationella gruander vill man då tillförbinda medborgaren, stt ut-ji öfva denna rätt, efter nog tillfälliga, eller för hans politiska tillvarelse elldeles icka väsendtliga lokalförhållanden, heldre än at: låta de förbindelser han känner, i följd af lefaadsyrke, sazmhbällsställning och bildning, foga honom tillsammans med de personer, han i alla dessa afseenden närmast tillhör 2 — Jag åtminstone skulla vara böjd, att I den sednare föreningen se en politisk rätltvisar. I den andra anmärkes, att gsnom de samfällda valen, isyanerhet då de ske genom elektorer, den upplysta minoritetens velrätt nästan alldeles tillintetgöres, och i den tredje, at! då Utskottet bibehållit eft aristokratisk: element, nemligen valcensus, dot likväl lemmat alla de öfriga, som äro af en bättre art; Hr H. anser en bemedling ligga i ständsreprosentationes. I en ny punkt finner Hz H. valcensus godtycklig, medgsr at: dem ej kan annat vara, men önskar, att andre qvalifikationer äfven dervid må gälla. Den femte purkten börjar på följande sätt: eSiaten är icke en sammanfattning afserskilda, mer elier mindre mäktiga intressen, som skola vårdas och bevekas, till inbördes trefned och samdrägt, icke blott den vättserliga form, hvarundar dessa med hvarand:a sammanstå. Hvarjo Stat, såsom en organisk förening ef fria väcenden till sti I lefvande helt, har ett inre lif, och medan den vår: dar och bevakar all: hvad den erhållit af jordens lotter, löper den dock sillika på en bögra bana, inem såväl den moraliska, som dan intelligenta verlden. Don är, om jag så får säga, e:t menskligt vär gende, icke bloid med slag näringsomsorger, utar ock med sina tankar eller opinioner, sina politi; ska syf:en, sina lagstiftnings grundsatser, sina evigt: gällande sanningar, dem dei sträfvar att uppfatta, utpregla och förverkliga. Ifrån äldre tider har men hört talas om natioral-känsla, af hvilken mationerna i fordomtimma ofta leddes till många strider och företag. I våra dagar, och sordelse inom kon stivutionella stater, gilvss ock ev zational-förståad och en national-vilja, med sit ord, ett nstionalmedvetande; och Representaiionens stora, bollga kall är, att af detta medvetande vara ett sannt och Oskrymtadt uttryck.s Häresmot anser Hr H., folkvalen strida, och afsigtem med resonnemangst är att erinra, det förslaget inrymmer alltför lisen vigt å: bildningen. I ajeite punkten försvarar Hr H. svåndsprincipen, samt säger bland annat och med serskildt afseende på Prosteståndet: aSorskild: må dat tillåtas mig kasta en blick på det Stånd, jag tillhör. Om Staten är en uppfostringsanstalt, bvilket Utskottet medgifrver, och om man icke vill förmeka, att det eviga, oförgängliga fröet sill all vår slägtes sanna förädling och fullkomnande ligger innaslutet och förvaradt i den christna kyrkan, om Staten ännu icke upphört att af Presterskspet fordra vård om folkets bildning och sedlighet, och om des äfvenväl är ett faktum, att folkläraren, i följd så väl af sitt kall, som sin nära beröring med folsw a kLännarv dnem mn — mm, OAL Intallakle sa la