BD ARV VI VID LIRA VE VV BESSIE fe 288 Få —- FR SRA
berättiga oss, med våra splittrade insressen, våra
ärfda siåndsskilnader, våra miscen och våra fort-
farande afsöndringar inom hela det sociala lifvots
område, till det djerfva hopp, att en bättre tingens
ordning skall dervid hos oss inträda? — I san-
ning, aniingen bedrager jag mig, eller har den
politiska klokheten icke tryckt sitt insegel på
det representationsförslag, som efter främmande
mönster uppdukas för en mation i helt olika be-
lägenhet, och visst icke hvarken så politiskt eller
harmoniskt inom sig utbildad, att den på jemna
skuldror skulle bära den ausvarsfulla bördan afen
allmän lika representationsrätt.
Men rättvisan, yttrar man, kräfver jomnlikhot i
polisiska rättigheter för hvar och en medborgare:
kräfver, att nationen icke må söndersplittrad, utan
samtagen i sin verkliga heihos blifva represeate-
rad, sch ingen, under samhällets fortgående ut-
veckling, obehörigen utesluten från deltagande i
dess allmänna angeläsenheter. Utgångspunkten för
denaa fordran, som man framställt såsom förnuf-
tets egen, är påtaglizen jemulikhotebegreppet, så
väl i afszende på rättigheier, som derför gifna qva-
Iifikationer i och med själens förmögenheter. Icke
desto mindre har Utskottet, i betydlig mån, icke
allsnast å ena sidan inskränker, utan ock å den
andra utvidgat den på personlighstens. grund hvi-
lande valrätten, och änssönt principen, således ge-
nom en dubbel afvikelse, blifvit snart sagdi under-
kändt, åtminstone lidit ett genska väsendtligt af-
bräck, har likväl Utskottet icke tvekat, att upp-
taga de utur principen, i dess sannskyldiga renhet
härflutna allmänna valen, hvilka dock nu, likssom
för att erinra om en för hande varende skillnad
de väljande emellan, blifvi bonämnde: de sam-
fällde.
Mot dessa val framställer Hr H. sina betänklig-
heter i 7 punkter.
Dan första vänder sig kring skilnaden mellan
atomistiska och dynemiska vetenskapliga meto-
derna, af hvilka H: H. anser den sedaare böra til-
lämpas äfven på representationsfrågan. Ej nogp,
yttrar ban, aatt staten allmänneligen säges vara
en organism: af ålder här det ock blifvit erkändst,
äfvensom af historiens vittnesbörd bekräftadt, aott
staten uppskjutit ur familjen, — är en mängd af
familjer, förenade till et organiskt helt. Och skuile;
någon, med förbisesnde af dettt dess ursprung,
vilja på flera händer, inom det husliga samhällets
krets, utdela politiska rättigheter, hvem gripes icke,
vid föreställningen häraf, djupt af den farhåga, att
man på sådant vis skulle, i stället för att bringa
frid och försoning, uppröra samhällets innersta
grundvalar? — Familjen är dock allenast den läg-
sta samhällsförbindelsen; — öfver densamma hafva, :
under tidernas lopp, blidat sig, usi serskilda sphe-.
rer, flera mer eller mindre naturnödvändiga sam-
hälligketer, allesammans ytterst omslutne af statens
omfattande organism. Detta medgifves äfven; —
men blir fråga om en representation sf statens vä-
gondtliga beståndsdelar, då skola dessa bildningar
icke vidare gälla, för hvad de i sjolfva verket äro:
och antyda, för högre porsonligketer, uten, i stället!
för att i sådan egocskap antagas, upplösas i en.
spridd bop af numeriska enheter. —— —p I detta
förhållande förmår H: H. icke uppdaga det ratio-.
nella. Oa valräti egentligen är ett vederlag för
den enskilda medborgarens personliga rätt, att del-
taga i semhällets angelägenheter, och hänvisar den.
tillika på en utsträckt geraonsamhet af lagar, fri-
och skyldigheter, ur hvilka giltiga, rationella gruan-
der vill man då tillförbinda medborgaren, stt ut-ji
öfva denna rätt, efter nog tillfälliga, eller för hans
politiska tillvarelse elldeles icka väsendtliga lokal-
förhållanden, heldre än at: låta de förbindelser han
känner, i följd af lefaadsyrke, sazmhbällsställning och
bildning, foga honom tillsammans med de perso-
ner, han i alla dessa afseenden närmast tillhör 2 —
Jag åtminstone skulla vara böjd, att I den sednare
föreningen se en politisk rätltvisar.
I den andra anmärkes, att gsnom de samfällda
valen, isyanerhet då de ske genom elektorer, den
upplysta minoritetens velrätt nästan alldeles tillin-
tetgöres, och i den tredje, at! då Utskottet bibehål-
lit eft aristokratisk: element, nemligen valcensus,
dot likväl lemmat alla de öfriga, som äro af en
bättre art; Hr H. anser en bemedling ligga i ständs-
reprosentationes. I en ny punkt finner Hz H. val-
census godtycklig, medgsr at: dem ej kan annat va-
ra, men önskar, att andre qvalifikationer äfven der-
vid må gälla. Den femte purkten börjar på följan-
de sätt: eSiaten är icke en sammanfattning afser-
skilda, mer elier mindre mäktiga intressen, som
skola vårdas och bevekas, till inbördes trefned och
samdrägt, icke blott den vättserliga form, hvarun-
dar dessa med hvarand:a sammanstå. Hvarjo Stat,
såsom en organisk förening ef fria väcenden till sti I
lefvande helt, har ett inre lif, och medan den vår:
dar och bevakar all: hvad den erhållit af jordens
lotter, löper den dock sillika på en bögra bana, in-
em såväl den moraliska, som dan intelligenta verl-
den. Don är, om jag så får säga, e:t menskligt vär
gende, icke bloid med slag näringsomsorger, utar
ock med sina tankar eller opinioner, sina politi- ;
ska syf:en, sina lagstiftnings grundsatser, sina evigt:
gällande sanningar, dem dei sträfvar att uppfatta,
utpregla och förverkliga. Ifrån äldre tider har men
hört talas om natioral-känsla, af hvilken mationer-
na i fordomtimma ofta leddes till många strider
och företag. I våra dagar, och sordelse inom kon
stivutionella stater, gilvss ock ev zational-förståad
och en national-vilja, med sit ord, ett nstional-
medvetande; och Representaiionens stora, bollga
kall är, att af detta medvetande vara ett sannt och
Oskrymtadt uttryck.s Häresmot anser Hr H., folk-
valen strida, och afsigtem med resonnemangst är
att erinra, det förslaget inrymmer alltför lisen vigt
å: bildningen. I ajeite punkten försvarar Hr H.
svåndsprincipen, samt säger bland annat och med
serskildt afseende på Prosteståndet: aSorskild: må
dat tillåtas mig kasta en blick på det Stånd, jag
tillhör. Om Staten är en uppfostringsanstalt, bvil-
ket Utskottet medgifrver, och om man icke vill för-
meka, att det eviga, oförgängliga fröet sill all vår
slägtes sanna förädling och fullkomnande ligger in-
naslutet och förvaradt i den christna kyrkan, om
Staten ännu icke upphört att af Presterskspet for-
dra vård om folkets bildning och sedlighet, och om
des äfvenväl är ett faktum, att folkläraren, i följd
så väl af sitt kall, som sin nära beröring med fol-
sw a kLännarv dnem mn — mm, OAL Intallakle sa la