NYA PÅTÄNKTA SKATTER. Uader denna rubrik innehåller Danska tidningen Fedrelandet följande läsvärda artikel: Finanskonstens vanliga riktnieg,, säger en af nutidens största historieskrifvare: Rotteck, går ut på att taga mycket och i beständigt stigande progression från folket, om möjligt utan att föranleda allt för höga klagomål. Denna princip, hvilken blott afser ögonbiicket, föranleder väljandet sf sådana medel, genom hvilka man lättast kan tillegna sig det man vill hafva, utan afseende på fordringens rättvisa. Denna princip leder tll den tron, att det är tillåtei att utskrifva så många skatter, som möjligen kunna utgöras; derföre vill den också hafva likhet i beskattningen och upphäfver alla undantag, men gifver det oaktadt de beskattade ingen lättnad. En annan princip, som sörjer för framtida inkomster, gör något afseende på den förra prinacipeas skadlighet, men dock icke tillräckligt, ty den är ej dikterad af rätt och billighet, utan blott af klokhet; den är till och med något tveiydig, ty den uttalar ej om den afser den enskildes eller det allmännas fördel. En regel likväl, som föreskrifves icke mindre af rätt och billighet än af statsekonomien, är att låta hvar och en behålla grundkapitalerna och det som är nödvändigt för lifvets uppehälle. En annen, som är blott ekonomisk, afser endast, att ej begära mer än nationaiproduktionins vanliga öfverskolt öfver grundkapitalerna och nationens nödvändiga konsumtion, utan att bry sig om att hundradeeller tusental al de skattdragande ruineras genom öfverbeskattning, under det andra träda i de utarmades ställe, t. ex. köparne af dessa egendomar, och betalningen således fortfar., Likaså yttrar sig den bekan:e statsekonomen Lotz: Om man j vill dölja sanningen för sig) säger han, så finner man i de flesta regeringars beskattningssystem, nästan öfverallt en fast princip, åtminstone en, som råder i alla slags afgifter. Dennå enda princip, svm framträder öfver allt, är, att taga det, för det offentliga nödvändiga; hvarhelst man tycker sig se den dertill nödvändiga egendom ligga för sig. Om de källor, hvarur man öser, äro de rätta, om de, efter statsekoHomiska grundsatser, äro tillgängliga, om deras upptagande inverkar och efter sakens natur bör inverka på folkets välstånd i allmänhet, samt motverkar det regelmässiga framskridandet af åkerbruk, industri o. s. v. serskildt, alla Gesss frågor behandlar man i verkligheten, — der, hvares! Man bevärdigar dem med någon uppmärksamhet — egentligen såsom bisaker, såvida de ej äro i strid med hufvudsaken — af! taga. Der man på den direkta vägen lättas: kan angripa undersåtarnes fickor, der beträdes den; der den indirekta vägen Idfvar ett utbyte, som är rikare och lättare att erbålla, beträder man den.