NYA PÅTÄNKTA SKATTER.
Uader denna rubrik innehåller Danska tid-
ningen Fedrelandet följande läsvärda artikel:
Finanskonstens vanliga riktnieg,, säger en af
nutidens största historieskrifvare: Rotteck, går
ut på att taga mycket och i beständigt stigan-
de progression från folket, om möjligt utan att
föranleda allt för höga klagomål. Denna prin-
cip, hvilken blott afser ögonbiicket, föranleder
väljandet sf sådana medel, genom hvilka man
lättast kan tillegna sig det man vill hafva, utan
afseende på fordringens rättvisa. Denna prin-
cip leder tll den tron, att det är tillåtei att
utskrifva så många skatter, som möjligen kun-
na utgöras; derföre vill den också hafva likhet
i beskattningen och upphäfver alla undantag,
men gifver det oaktadt de beskattade ingen
lättnad. En annan princip, som sörjer för fram-
tida inkomster, gör något afseende på den för-
ra prinacipeas skadlighet, men dock icke till-
räckligt, ty den är ej dikterad af rätt och bil-
lighet, utan blott af klokhet; den är till och
med något tveiydig, ty den uttalar ej om den
afser den enskildes eller det allmännas fördel.
En regel likväl, som föreskrifves icke mindre
af rätt och billighet än af statsekonomien, är
att låta hvar och en behålla grundkapitalerna
och det som är nödvändigt för lifvets uppehäl-
le. En annen, som är blott ekonomisk, afser
endast, att ej begära mer än nationaiproduk-
tionins vanliga öfverskolt öfver grundkapitaler-
na och nationens nödvändiga konsumtion, utan
att bry sig om att hundrade- eller tusental al
de skattdragande ruineras genom öfverbeskatt-
ning, under det andra träda i de utarmades
ställe, t. ex. köparne af dessa egendomar, och
betalningen således fortfar., Likaså yttrar sig
den bekan:e statsekonomen Lotz: Om man j
vill dölja sanningen för sig) säger han, så fin-
ner man i de flesta regeringars beskattningssy-
stem, nästan öfverallt en fast princip, åtmin-
stone en, som råder i alla slags afgifter. Den-
nå enda princip, svm framträder öfver allt, är,
att taga det, för det offentliga nödvändiga; hvar-
helst man tycker sig se den dertill nödvändiga
egendom ligga för sig. Om de källor, hvarur
man öser, äro de rätta, om de, efter statseko-
Homiska grundsatser, äro tillgängliga, om deras
upptagande inverkar och efter sakens natur bör
inverka på folkets välstånd i allmänhet, samt
motverkar det regelmässiga framskridandet af
åkerbruk, industri o. s. v. serskildt, alla Gesss
frågor behandlar man i verkligheten, — der,
hvares! Man bevärdigar dem med någon upp-
märksamhet — egentligen såsom bisaker, såvi-
da de ej äro i strid med hufvudsaken — af!
taga. Der man på den direkta vägen lättas:
kan angripa undersåtarnes fickor, der beträdes
den; der den indirekta vägen Idfvar ett utbyte,
som är rikare och lättare att erbålla, beträder
man den.