de, ati detta å min sida ej innebär ett gillande utan eit tyst ogillande af den ställning, hvilken rådgifverns under den tid, som varit föremål för min granskning, i flera afseenden visar sig hafva in:agit i förhållande till Konungen. — Jag vet om hvilken regering jag talar. Jag vet att vid den fästa sig stora och odödliga förtjenster om fäderneslandet. Men äfven tacksamhetens känsla skulla; ej vara sann, om den i alla afseenden uteslöt möjligheten af äfven det vördnadsfullaste ogillande, der ett sådant på skäl kan grundas. Och nå dessa mina ringa ord upp till Konungen på Sveriges thron, — en thron, hvilken jag önskar till Gud må i låaga och lyckliga tider innehafvas af hans efterkommsnde — så kan icke för honom vara obekant, att det räknas ibland de Svenska konungavanor, att Majesiätets öra må vara öppet för en redlig, vördnadsfullt uttryckt — låt vara äfven möjligen misstagen — öfvertygelses språk. . — ES Hr Kontrakts-Prosten Nibelius har begärt rum för följande: En artikel i gårdagens Aftonblad innehållar den uppgift: att Preste-Ståndet i dess Plenum ,den 3 dennes på uppmaning af undertecknad pbaslutat, att Bstänkandet argående Bevillningsgrunderna icke skulle företagas förr, än Rikspgälds-Kontorets behof blifvit pröfvade och bepstämde.n Uppgiften är helt och hållat oriktig. — Hr Erkebiskopen tillkännagaf, att vid sista Talmans-konferensen det blifvit yrkadt, att, när nämnde Betänkande inom Stånden skulle förekomma, frågan om den af Utskottet föreslagna nedsättning i skydds-afgiften skulle hållas öppen, intill dess Statsbristsumman blifvit definitilft bestämd. Undertecknad hemställde då, om icke beslutet, om skydds-afgiftens nedsättning till viss ziffra, borde uppskjutas till dess ej blott Statsbristsumman, utan äfven Riksgälds-Kontorets behof blifvit bestämda. Då allmänna Bevillningen skall betäcka . dels den egentliga Statsbristsumman, dels RiksgäldsKontorets behof, synes det vara behöfligt, att äfven Riksgälds-Koatorets behof blifva utredda, innan man besluter en nedsättning i allmänna Bevillningen af omkring 470,000 Rdr Bko, och den af mig gjorda hemställningen borde derföre icke hafva varit obehörig. Om någet så beskaffadt uppskof med företagandet af oftanämnda Betänkande, som i Alftonbladsartikeln uppgifves, var inom PresteStåndet icke någon fråga; ännu mindre fattades derom något beslut. Stockholm den 7 Okt. 4840. J. J. Nibelius.n Ofvanstående beriktigande, som vwisar att i det omtalia uppskofs-beslutet icke varit fråga om Bevillningsgrunderna i deras helhetj, utan endast om pröfningen af frågan om skyddsafgiftens nedsättande, upphäfver äfven en del af de reflexioner, som vi gjorde med anledning af den i två serskilda numror af en annan tidning gjorda uppgiften, att uppskofvet skulle gällt hela betänkandet, hvilken uppgift vi äfven vilkorligt åberopade. Likväl torde Läsaren finna, att hvad deri specielt blifvit yttradt om skyddsafgiften qvarstår till sin raft, och hvad den punkton beträffar, förtjenar det behjertande, som vi sökt deråt påkalla.