mot qvinnokonet öivade siranghet. Bland de många försöken att omvända opinDionen, finner man i dessa dagar äfven ett från Hrr Norstedt Söners boktryckeri utgilvet så kalladt ,Utdrag af ett bref från landsortenn, en liten skrift om 4 qvartsidor utan ort och underskritt. Den utdelades förliden Onsdag i Borgareståndet, och är förmodligen ämnad till present äfven åt Bondeståndet. Besynnerligt är, att den framställer opinionen såsom i landsorten rakt stridande mot den af Ständernas plurälitet hittills uttryckta, och sålunda berättar en nyhet, om hvilken alla andra underrättelser från landsorten, äro rent af okunniga. För öfrigt har den blott tvänne ämnen till föremål. Dei ena att försäkra dem, som tro skolan, att man i landsorten är helt och hållet tillgilven allenastyrelsen, och denna tillgifvenhet skall, besynnerligt nog, bafva uppkommit vid åsynen deraf, att hvarje för sin förmåga, sitt lugn och sitt framtida öde omtänksam man, vaktar sig för att ingå i ministeren — hvilket sednare visst i och för sig sjelf är sannt, men dels innefattar en bitter förebråelse mot dem, sem sednast i konseljen ingått, dels vederlägger hvad det borde bevisa, så vida den förmente brefskrifvaren icke vill inbilla oss, att allmänheten i landsorten fått sympati för allenastyrelsen deraf, att den ser klokt folk vakta sig för att ingå på densamma. Det andra och hufvudsakligaste ämnet är Adelsoch Presteståndens..besynnerliga företag att vilja betaga Borgareoch Bondestånden rättigheten att få sina anmärkningar vid StatsUtskottets statsregleringsförslag afgjorde af Förstärkt StatsUtskott. Brefskrifvaren, förmodligen för att dess bättre inbilla folk att han är främmande för hufvudstaden och dess tilldragelser, går härvid så långt i enfaldighet, att han tackar Försynen och de förstnämnde Stånden för det förhastade beslutet, en tacksamhet, som, efter hvad man i hufvudstaden har sig bekant, dessa Stånd säkert skulle gifva författaren tillbaka, om han i stället ville hjelpa dem ifrån det äfventyr, hvari detta beslut invecklat dem och hela representationen. I öftigt är skriften alldeles lik hvad de desperata tidningarne vanligen producera, och hade så godt först som sist kunnat i dem intagas. RENNIE OMM Följande meddelande i Norska Morgenbladet vidrör åtskilliga omständigheter, om bvilka man visserligen i flera fall kan säga tout comme chez nous, men som just derföre att de angå främmande förhållande och allså kunna med större fördomsfrihet betraktas, äfven äro lärorika: aDen 22 September åtskildes detta års Sständerförsamling i Roeskilde. Tiden för densamma var så knappt tillmätt, att icke mycket kunnat medhinnas. Moajoritetens åsigter innefattade dessutom så mycken underdånighet, att den icke vågade utföra hvad den kunnat. Således ansågs det som en stor seger för folket, att församlingen kunde förmå sig att enstämmigt petitionera att en del af ett plakat 4840 och en resolution 4834 måtte upphäfvas, och i stället calla inländska tidskrifter och de utländska, som ej äro förbudne, må försändas med posten, på samma vilkor, som de gynnado bladenp. Skulle Kungen icke ens gå in på denna ringa förbättring, dem hela församlingen, med undanteg af Örsted som hela tiden visat sig såsom regeringons sakförare quand måme, tillstyrkt, så öfrertygar han väl derigenom de mest godtrogne och hoppfulle, att Ständerförsamlingen endast är on skadlig illusion, som förleder folkes till dem inbillningen, att det verkligen njuter en slags frihet; går han åter in på reformen, så skall denna inbillning vinna Anya hurrarde anhängare. Likaledes har Ständornas Tryckfrihetsutskott hemställt, att Ständerne borde ingifva undersökning om upphäfvande af förbudet, att andra än de privilegierade bladen (som för närvarande blot äro Dagen och Berlingsavisan)