mot qvinnokonet öivade siranghet.
Bland de många försöken att omvända opi-
nDionen, finner man i dessa dagar äfven ett från
Hrr Norstedt Söners boktryckeri utgilvet så
kalladt ,Utdrag af ett bref från landsortenn, en
liten skrift om 4 qvartsidor utan ort och un-
derskritt. Den utdelades förliden Onsdag i
Borgareståndet, och är förmodligen ämnad till
present äfven åt Bondeståndet. Besynnerligt
är, att den framställer opinionen såsom i lands-
orten rakt stridande mot den af Ständernas
plurälitet hittills uttryckta, och sålunda berät-
tar en nyhet, om hvilken alla andra underrät-
telser från landsorten, äro rent af okunniga.
För öfrigt har den blott tvänne ämnen till före-
mål. Dei ena att försäkra dem, som tro skolan,
att man i landsorten är helt och hållet tillgil-
ven allenastyrelsen, och denna tillgifvenhet skall,
besynnerligt nog, bafva uppkommit vid åsynen
deraf, att hvarje för sin förmåga, sitt lugn
och sitt framtida öde omtänksam man, vaktar
sig för att ingå i ministeren — hvilket sednare
visst i och för sig sjelf är sannt, men dels in-
nefattar en bitter förebråelse mot dem, sem
sednast i konseljen ingått, dels vederlägger hvad
det borde bevisa, så vida den förmente bref-
skrifvaren icke vill inbilla oss, att allmänheten
i landsorten fått sympati för allenastyrelsen
deraf, att den ser klokt folk vakta sig för att
ingå på densamma. Det andra och hufvudsak-
ligaste ämnet är Adels- och Presteståndens..be-
synnerliga företag att vilja betaga Borgare- och
Bondestånden rättigheten att få sina anmärk-
ningar vid StatsUtskottets statsregleringsförslag
afgjorde af Förstärkt StatsUtskott. Brefskrifva-
ren, förmodligen för att dess bättre inbilla folk
att han är främmande för hufvudstaden och
dess tilldragelser, går härvid så långt i enfal-
dighet, att han tackar Försynen och de först-
nämnde Stånden för det förhastade beslutet, en
tacksamhet, som, efter hvad man i hufvudstaden
har sig bekant, dessa Stånd säkert skulle gifva
författaren tillbaka, om han i stället ville hjelpa
dem ifrån det äfventyr, hvari detta beslut in-
vecklat dem och hela representationen. I öf-
tigt är skriften alldeles lik hvad de desperata
tidningarne vanligen producera, och hade så
godt först som sist kunnat i dem intagas.
RENNIE OMM
Följande meddelande i Norska Morgenbladet
vidrör åtskilliga omständigheter, om bvilka man
visserligen i flera fall kan säga tout comme chez
nous, men som just derföre att de angå främ-
mande förhållande och allså kunna med större
fördomsfrihet betraktas, äfven äro lärorika:
aDen 22 September åtskildes detta års Sständer-
församling i Roeskilde. Tiden för densamma var
så knappt tillmätt, att icke mycket kunnat med-
hinnas. Moajoritetens åsigter innefattade dessutom
så mycken underdånighet, att den icke vågade ut-
föra hvad den kunnat. Således ansågs det som en
stor seger för folket, att församlingen kunde förmå
sig att enstämmigt petitionera att en del af ett
plakat 4840 och en resolution 4834 måtte upphäf-
vas, och i stället calla inländska tidskrifter och de
utländska, som ej äro förbudne, må försändas med
posten, på samma vilkor, som de gynnado bladenp.
Skulle Kungen icke ens gå in på denna ringa för-
bättring, dem hela församlingen, med undanteg af
Örsted som hela tiden visat sig såsom regeringons
sakförare quand måme, tillstyrkt, så öfrertygar han
väl derigenom de mest godtrogne och hoppfulle,
att Ständerförsamlingen endast är on skadlig illu-
sion, som förleder folkes till dem inbillningen, att
det verkligen njuter en slags frihet; går han åter
in på reformen, så skall denna inbillning vinna
Anya hurrarde anhängare. Likaledes har Ständor-
nas Tryckfrihetsutskott hemställt, att Ständerne
borde ingifva undersökning om upphäfvande af för-
budet, att andra än de privilegierade bladen (som
för närvarande blot äro Dagen och Berlingsavisan)